På sörmlands högsta berg!

Strax innan maratondistansen på mitt och Bs lördagsäventyr såg vi att vi just bestigit Sörmlands högsta berg! Imponerande att bestiga högsta någonting tycker jag, B höll delvis med, kanske kunde vi imponera på någon dansk? Berget är 123möh...

Mycket går att säga om dagens pass, jag håller mig kort. Två veckors vila mellan 50 miles och 55km krävande terränglöpning är för lite, detta oavsett om det gäller fysiken eller det mentala. Från start tyckte jag att farten var för hög - trots att det tempot vanligtvis är ok. Redan efter 13km var jag rejält trött i benen, efter 20 km var jag hungrig och efter 30 km var jag riktigt trött och benen gjorde ont. Men, vi kom fram (om än långsammare än vanligt) och ett pass på 55km är alltid rätt imponerande. Vi sprang i vackert väder (skön temperatur och omväxlande små, små regnstänk och lite sol) i en otroligt vacker terräng (Sörmlandsleden Katrineholm-Stavsjö). Vi såg ormar, en häger, ett råddjur, otroliga tallar, en fantastiskt vacker mörk tjärn strösslad med vita näckrosor, små söta torp, vacker gles skog med stora ekar och ibland var vi så djupt in i skogen att jag saknade min pannlampa!! Förutom tröttheten var det som alltid kul att springa med B! Vi hade många intressanta samtal och han är otrolig på att hålla humöret på topp! Dagen avslutades sedan bra då jag trots att jag var supertrött, luktade illa, var lortig och kom lätt linkande, blev busvisslad efter på den lokala pizzerian. Eller, nej det kanske mest var sorgligt :-)