söndag, december 12, 2010

Om ont och gott (och Julien Assange)

Julien Assange har varit veckan (månadens?) snackis. Killen som är frontfigur för Wikileaks som gjort hemligheter (eller snarare avslöjandet av desamma) till sin hjärtefråga. Det som förvånar mig är att denna historia har gjorts till en klassisk "ont och gott"-saga. För er som inte hängt med, Assange avslöjar hemligheter, mest militära men numer alla sorters hemligheter (så som statshemligheter) som Wikileaks kommer över. De avslöjar sedan dessa i någon slags anda att allt som hålls hemligt är illa och i alla fall hålls hemligt av illa valda åsikter (eller, personer, för all del).

Jag tänkte inte lägga mig i huruvida det är BRA eller dåligt att dessa hemligheter kommer ut. Det enda jag tänker säga är att det är en ickenyhet att de finns (kom igen, hur konstigt är det att anställda på amerikanska ambassaden beskriver svenska politiker? Konstigt, eller roligt är möjligtvis valet av ord för beskrivningarna. Det är väl snarare Reinfeldt som är en hund, med sina valpögon, än Bildt ;-P ).

Det jag finner märkligt är att Assanges våldtäktanklagelser tycks stå och falla med huruvida det är bra och viktig information han sprider. Plötsligt blir våldtäkten enbart ett sätt att smutsa ned Assange, en konspiration från världens ledare (som inte vill att det ska komma ut att de tycker att Merkel ser lite ut som en bulldog, eller att de funderar på att köpa Island för att det är så billigt). Plötsligt vill alla döda Assange för hans verk och det är synd om stackaren som dessutom måste åka till Sverige för att bemöta nått oviktigt brott. Assange som gör sitt yttersta för att förändra världen, som gör allt för att vi ska få alla korten på bordet, få all information om, ja allt! Han som kämpar för yttrandefriheten, en av de mest grundläggande av mänskliga rättigheter.

Jag säger inte att han är oskyldig eller skyldig. Det jag säger är att varför kan han inte BÅDE vara skyldig till våldtäkt OCH räddaren av världen, folkets försvarare och yttrandefrihetens främste riddare. Hur kommer det sig att han inte kan vara både ond och god? Är det verkligen så svårt för oss att ta till oss? Är vi så disneyficerade att vi inte kan förstå att både gott och ont kan leva inom samma person? Att Julien Assange kan vara (jag säger inte är!) både en otäck och sadistisk våldtäktsman samt en försvarare av en grundläggande mänsklig rättighet? Det är ju inte så att vi inte sett det förr.

1 kommentar:

Unknown sa...

Nä nä, antingen eller! Så funkar världen ju!