På allvar Karin!?

Löpning med I stod på mitt schema. Regn stod SMHI:s schema. Dålig tajming. Regnet började sekunden I kom för att hämta mig. Det slutade INTE när vi kom till Älgsjön. Att springa vid Älgsjön var min (USLA) idé. Stigarna var som bäckar med ISKALLT vatten. Där det inte var djupsnö, lera eller myrmark vill säga. Kanske 10% var "torra" stigar. Övre delen av kroppen blev våt av det ihärdiga regnet och den kalla fuktiga dimman. Blä. Som grädden på tårtan hade Sveaskog (sveabajsskog) avverkat vid ca 10 km (av 12km). Detta innebar att de huggit ned samtliga markeringar och snart var vi totalt vilse, genomblöta, kalla, med lera från topp till tå och helt utan möjlighet att kontakta någon och givetvis utan karta. Regnet strilade, dimman tätnade och marken var lervälling av otäcka skogsmaskiner. Efter idogt letande och backtrackande hittade vi tillbaka, men vi ville ju framåt! Så småningom lyckades vi. Sista 2km i 4:30-fart (på välsignad grusväg) och efter 14km totalt var vi tillbaka vid bilen: genomblöta, iskalla, leriga och, iaf för min del, med frågan "Allvarligt Karin?! Var det detta du längtade efter när du inte kunde springa?"

EDIT: mmm, faktiskt så var det det. Eller, i alla fall de 10% av halvtorra stigar, vacker skog, brusande bäckar och de sista snabba två km, DET är på allvar det jag längtat efter! Det andra får väl ses som collateral damage...