Jag lyssnar även på föredrag om situationen i Centralafrikanska republiken och i Syrien. Amnestys utredare berättar bland annat att samtliga av CARs 4,6miljoner invånare är drabbade av krisen där, att stor del av våldet riktas mot civilbefolkningen samt att antalet barnsoldater fördubblats och att de nu uppskattas till 6000. Många svälter. Det är horribla siffror. Situationen är bortom allvarlig.
I Syrien finns nu 4 miljoner internflyktingar och 2,5 flyktingar har flytt landet. De flesta flyr till angränsande länder och därför är Jordaniens fjärde största stad just nu ett flyktingläger. 75% av flyktingarna är kvinnor och barn. Av alla flyktingar har Europa tagit emot ca 20 000. Flyktingar som försöker ta sig in i Europa stoppas och i strid med internationell lag hindras de från att söka skydd. Detta är horribla siffror.
Men det är inte siffror. Det är människor. Det är mammor och pappor, små barn. Det är splittrade familjer, föräldralösa, skadade, rädda, hungriga. Det är par som aldrig aldrig mer får ses, någons förlorade barndom. Det är våldtäkt, brist på sjukvård, vatten, mänskliga rättigheter - brist på medmänsklighet, brist på viljan att hjälpa, brist på möjligheten att få sina rättigheter tillgodosedda. Vi som har så mycket, hur kan vi tveka att ställa upp för de som saknar allt? Hur kan vi hindra dem att få sina mänskliga rättigheter tillgodosedda?
Jag är stolt att tillhöra en global människorättsorganisation som arbetar med dessa frågor, tillsammans är vi starka och kan få till förändring. Men varje förlorad sekund är forlorare liv och ofantligt lidande.
Director för AIUSA inleder mötet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar