fredag, maj 16, 2014

Saker jag ska berätta för mina barnbarn...

Europa när mormor var ung var väldigt mycket rikare än många andra ställen, men trots att befolkningen här hade nästan allt man kan tänka sig tyckte flera att det var ok att neka dem som saknade precis allt, tom rätten till sina egna liv, att ens komma hit för att söka skydd.

När mormor växte upp så tillverkade vi fortfarande vapen i det här landet! Hur hemskt det än låter så fanns det många företag som arbetade med att tillverka sådant som dödade andra och detta var lagligt. Vissa av dessa vapen såldes sedan till diktaturer där de användes mot befolkningen, detta trots att vi egentligen hade exportförbud på vapen i Sverige. När människorna i dess länder sedan flydde från våld och förtryck så valde Europa att stänga sina gränser; på vissa ställen satte vi till och med upp murar. Trots att bara en liten bråkdel av alla flyktingar lyckades ta sig till Europa och Sverige så fanns det ändå de som hävdade att de var alldeles för många, eller att de inte hade det tillräckligt "illa" för att förtjäna asyl! Som om asyl är något man måste förtjäna, när det egentligen är en rätt man har att söka skydd i ett annat land om man riskerar liv och hälsa. 

Det känns säkert konstigt att tänka sig nu, men det fanns de som tyckte att människor var olika värda enbart beroende på hudfärg, religion och kön. Människor med funktionshinder hade svårt att få sina rättigheter tillgodosedda och flera även här i Sverige kunde inte acceptera vem man blev kär i. Vi hade tom särskilda paragrafer i lagtexten om brott som begicks mot personer enbart för att de älskade någon av samma kön! 

Allt detta är ju ändrat nu när vi alla visar varandra mer kärlek och respekt. Även om det känns som att vi aldrig skulle kunna hamna i mormors barndom igen så är det viktigt att veta om sin historia för att kunna förhindra en upprepning. Om detta ni må berätta...

2 kommentarer:

Johnny sa...

Klockrent skrivet, kan inte göra mer än att instämma till fullo.

Sorgligt att vi som anser oss så utvecklade fortfarande är i en situation, där du kan skriva en sådan här text. Vi har inte nått så långt som vi intalar oss alla gånger.

Löpning & Livet sa...

Jag hoppas verkligen att det där/här är just historia i framtiden.