I morse gav jag mig av från min farmor och farfars sommarstuga för att springa en favorittur runt sjön. Det blev en fin tur och jag träffade bland annat en trio tjädrar och en stor älg. Men ca 4km innan jag kom tillbaka snubblar jag på en pytteliten sten (likt förra året) och faller handlöst (som förra året) och slår i axel, överarm, armbåge, händer, höft och knä (samma som förra året). Min jacka och mina tights går sönder (som förra året) och det gör ont som F-N (som förra året)!! Jag blöder från händerna och knät och har rätt långt hem, ingen mobiltelefon (som förra året). Efter att ha jämrat mig vid vägkanten ett tag så haltar jag smålöpande hem.
Så, helt nykter har jag två år på raken lyckats med att nästan slå ihjäl mig runt midsommarafton. På grund av en liten, liten sten. Vissa midsommartraditioner bryter jag gärna.
2 kommentarer:
Aj aj, vilken otur! Hoppas det inte är lika allvarligt som ifjol!
men nääää. Dumma stenar. Jag har själv en en tå utan nagel för att jag lyckats sparka in i en liten, liten sten och tryckte in nageln i tån. Små, små stenar borde förbjudas.
krya på dig och alla sår.
Skicka en kommentar