Idag var vi alla 3 till Getåravinen. Det är en ca 2km lång ravin med en liten bäck porlande längst ned. Skogen är riktig urskog och marken är täckt med mossa och stora ormbunkar - väldigt trollskt.
Efter att ha gått ravinen fortsatte vi på vad jag sist jag var här fick förklarat för mig var en del av Östgötaleden upp på korpklint där vi (enligt uppgift) fick den bästa möjliga utsikten över Bråviken:
Vi kom sen till ett fik mitt i skogen! Där gjorde de mackor stora som hus (nästan) och hade bakelser. Otur för oss så hade vi mat med oss :-( och fick nöja oss med kaffe och hallonsoda. Sen gick vi iväg och svullade vårt fika i skogens mörker!
Max gillade Getåravinen som vi följde även på vägen hem:
Blubb blubb...
Så, på det stora hela en riktigt bra dag, dessutom hittade jag det här stora lövet:
Pricken över i:et va?Dagens citat kommerfrån Max uppfödare då hon skrattande uttryckte sin förvåning och besvikelse över Max's hästrädsla:
"En hästhund* uppfödd på en hästgård? Som är rädd för hästar?"
Så kan det gå tyvärr...
*Dalmatinern anses vara en ras som går bra ihop med andra djur, speciellt hästar då de som ras har ett förflutet som vagnshund, att gå bredvid och vakta hästekipage... Fast, det kan ju inte Max veta...
2 kommentarer:
Hmm I love the idea behind this website, very unique.
»
Åh vilka härliga bilder! Det där stället vill jag också gå på, verkar skitmysigt! Fast..hur många fästingar fick ni på er?
Hahaa..kan trösta dig med att även en viss dalmatiner, som ligger bakom mig för tillfället, är lite rädd för hästar. Jag vande henne vid dem i stallet, men sedan när grannen släppte ut hästar precis utanför vår trädgård.. Ehm, Daisy sprang in och skulle roa sig emd dem och var heeelt döv. Men ja, hon fick sig en läxa av en av de hundvana hästarna. Hon satte efter Daisy och jagade henne en bra bit. Snacka om att jag hade en halvt hopkrupen, skrajsen prick efter det! Nu har hon dock förträngt det en del, men hon har en nyttig respekt för hästar. För tillfället.
Skicka en kommentar