På det X2000, som tog ett extra stopp för mig, glömde jag min mobiltelefon som dock återfanns senare återfanns! Trodde dessa små apparater snoddes som korpsilver om lämnade obevakade.
När jag, på det andra tåget, upptäcker att mobilen var borta ber jag försiktigt min medpassagerare om jag kan få låna hans för att kontrollringa till min, så att jag bara inte letat dåligt. Han lånar glatt ut sin mobil (precis likadan som min by the way, för att ta ngt som JD i scrubs skulle ha kunnat sagt: "Phonebuddies!!!") han säger även att jag gärna får ringa nån mer om jag behöver. Guldkille!
När vi ska åka ifrån Getskär där vi sovit efter festen hade jag varken klocka eller mobil att hålla tiden med, jag får uppskatta hur lån tid det tar att gå en sträcka till busshållplatsen(med skavsår eftersom jag tappat bort promendaskorna...) Jag räknar fel. Bussen svichar förbi mig då jag är i korsningen. Hållplatsen ligger ca 50-100m bort. Jag tar mig uppgivet för pannan. Då bromsar busschaffören in!! Jag kutar dit och tackr översvallande, men för honom verkar det vara en självklarhet. Fast gissa om jag blev glad!
Så, trots kärnvapen sprängningar, Bush och idioter i mellanöstern (ingen nämnd ingen glömd) så finns det kanske hopp för mänskligheten ännu...Jag tror vidare att hoppet för mänskligheten finns just i vardagen och i att hjälpa varandra, även om man ännu inte känner varandra. "En främling är bara en vän du ännu inte träffat." Så, för att bli fjolligt filosofisk och dra väldigt högt flygande paraleller, det finns hopp om mänskligheten!!
1 kommentar:
Äsch..det gäller visst att börja läsa från början..haha. Vad bak och fram jag är. Härligt att den kom tillrätta i slutänden!
Skicka en kommentar