I natt jag drömde något som jag aldrig dröm förut...

Jag vet att det ofta är skittråkigt att höra folk berätta om sina drömmar, men jag tycker att denna dröm säger något om dagens människor (givetvis inte bara om mig, jag tänkter inte ta på mig detta själv!) eller möjligtvis bara bekräftar det gamla "skrönan" om att "blod" är tjockare än vatten...

I natt drömde jag att ett virus drabbade världen, det var mycket smittsamt, om du tog på nån smittad eller på ett ställe de tagit på så blev du smittad. Viruset var dödligt. Så det var lite jobbig stämning kan man säga... Vi var ute och reste i Europa och kom snart fram till den stuga som vi skulle bo i. Där hittade Max - som var en vit Saluki i drömmen (vadå, man måste inte vara logisk i drömmar?) en hundkompis som han lekte med:

En saluki, bilden är från www.seadis.se

Efter ett tag ser jag hur Max's kompis klättrar TILLBAKA över det stängsel som omgärdar stugan. Jag blir genast orolig för Max och kollar över stängslet (utanför går en väg och bilar kör förbi) där, på andra sidan stängslet ligger Max påkörd!!! (Innan vi går vidare måste jag påpeka vilken ilska jag kände mot den bilist som kört på Max utan att sedan stanna!! Men även fråga varför man i allvarliga drömmar lägger in komiska aspekter: Max låg t.ex. på rygg med alla fyra benen i luften i sann Pluto maner...)

Jag får panik och springer över vägen, mot Max (till min förvåninglåg där två andra påkörda hundar som jag, med ett stick av dåligt samvete, sprang förbi) Framme hos Max var han sitt vanliga prickiga jag igen. Han låg ned nu och hasade sig mot mitt knä när jag satte mig ned. Jag lyfte snabbt upp honom och sprang tillbaka in i stugan. Jag la ned Max och började hysteriskt försöka få tag på Peter, en veterinär samt en bil.

Sedan vaknade jag. Magen var som en tung klump och hjärtat bultade. När jag såg Max ligga bredvid mig lyckades jag slappna av lite. Så, här håller "the world as we know it" på att gå under, vilket inte påverkar mig nämnvärt, men att Max gör illa sig, gud förbjude!!!

Så, låt jorden rämna, haven koka och himlen brinna - men ge fan i Max.

Dagens händelse får bli posten. Med posten idag fick jag ett brev från "En gammal lärare". Denna person har läst om min insats mot anonyma sms och vill tacka mig för min insats! Eftersom denna jobbat som lärare visste h*n vilken effekt detta skulle kunna få, samt var mobbing gör mot en individ. Jag blev givetvis jätteglad över detta, men i brevet låg ett till kuvert som även det gjorde mig glad, förvånad och mycket överraskad: Ett presentkort på 500kr på Bokia samt 1000kr i kontanter!! Och inte kan jag tacka heller för det var ju anonymt!