...till mördade Engla. Givetvis även till hennes mamma och övriga familj/släkt/vänner. Sorgen är nog outgrundlig för dem just nu... Det som hänt känns fruktansvärt, orättvist och fel!
För Pernillas familj måste det mest kännas skönt att de äntligen funnit hennes baneman. Pernilla mördades på precis den väg som jag själv gått ensam om natten flera gånger för att komma till min mormors stuga...
Jag hoppas "42åringen" inser vad han gjort, skäms och plågas av samvetskval. Hoppas han ligger vaken om natten.
Pernilla och Engla; sov gott nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar