Ledbruten och mörbultad

...så beskrivs jag nog bäst just nu. Sitta stilla går bra, då känns det faktiskt ingenting. Men rör jag mig så känns det. Ö V E R A L L T. Verkligen. Nacke, axlar, överarmar, rygg, rumpa, lår (LÅR!) smalben och fötter. Sååå stel.

Varför undrar ni då? Jo, som bekant anordnar jogg.se Sverigestafetten, jag har sprungit Kimstad-Norrköping (18,5km) och Norrköping-Kolmården (26,5km). Sedan nämnde jag lite skämtsamt att vi kunde ta en Luciajogg den 12 december till(mot) Nyköping (6 mil). Intresset verkade minst sagt svalt och var från min sida inte särskilt allvarligt. Men jag har ju en stor mun så jag framhärdade. Hörde med taxi för skjuts hem osv. Och vips! Så fanns där intresserade som fixat alla detaljer och det var bara att hänga på. Inte läge att fega ur mitt eget påhitt.

Jag, B och Max vid Kolmårdens station kl: 7.50

Kl: 07:50 på lördag morgon (ja, ni läste rätt!) sprang jag, B och Max iväg mot Nyköping. Efter ca 3mil och 2,5tim träffade vi C och H som gav oss fika och när vi sedan gav oss iväg kändes det som om jag inte hade en enda kilometer i benen! Leden var vacker med djupgrön mossa, djupa skogar och porlande bäckar.

Gänget vid Nävsjön. Jag, B och Max mumsar glatt mackor och dricker kaffe!

Vi råkade även (TVÅ gånger!) springa rakt in i en jakt! Till sist fick vi lov att fråga vad man jagar så här års. "Allt som rör sig" blev svaret och mina fördommar mot jägare besannades. Skönt.

Tyvärr blev Sörmlandsleden snart i stort sett ospringbar med hala (HALA!) spångar, branta backar och steniga stigar. Därför tog följande mil låång tid och jag och B började undra om vi skulle hinna med tåget. Efter ytterligare 7 km var vi tvungna att rycka och lämna C och H i skogen för att pinna på och hinna med tåget.

En av MÅNGA, LÅNGA och HALA spångar (spänger?).

Efter 50 km ville jag ge upp och tjatade om taxi (hur nu det skulle gå till, vi var mitt i skogen!) och var på dåligt humör. B försökte muntra upp mig, läste kartan som en scout och var positiv. Efter 55 km ville jag gråta, skällde på Max om han sprang fel och var beredd att stoppa första bästa bil för att få skjuts. Vi var nu på väg att missa tåget och blev tvungna att kuta det fortaste vi kunde för att ha en chans. Jag orkade inte ens kolla på klockan för att se om vi skulle hinna. Vi sprang in mot Nyköping i 5min tempo medan mörkret föll.

15:42 gick vårt tåg. Vi var på perrongen 15:41:50, precis när tåget rullade in! Jag skrattade högt när vi väl satte oss ned. Humöret blev genast bra och duktiga, duktiga, DUKTIGA Max fick sig en stor kram.

Så här sprang vi! 59 km, effektiv löptid ca 7-7.15tim. Galet!

Det som (med pausar) tagit oss 7:45 tim till fots tog 20 min med tåg. Det kändes väl sådär... Det sämsta med dagen var att sedan få lov att skrapa rutorna på bilen ;-) Jag är glad och stolt. Detta gör dessutom att vi har rekord på längsta dagsetappen på Sverigestafetten. Totalt har jag löpt 10 mil stafett, så jag ligger nog bra till där med :-D