Eller, riktigt så illa är det kanske inte. Men jag har tänkt på varför jag gillar löpning, och det är främst friheten (går att utföra när jag vill och hur kort/långt jag vill i det tempo jag vill) men jag tror även att det är för att friheten innebär att jag slipper jämföra mig med någon. På jogg.se är det ju dock det som jag gör. Det känns bra när jag är bättre än någon och de som är bättre än mig sporrar. Annat är det dock i spåret.
Jag sprang 12km med Ida idag och det kändes jättebra i skogen (vi sprang i skogen i 2-3dm nysnö - ingen hade gått på stigen innan oss, så det var verkligen att PULSA! Rundan tog 30 min längre än annars) för att i skogen hade hon det jobbigt. När vi sista biten kom ut på en väg, som dessutom gick uppför sprang hon lätt om. Då förlorar jag all ork och lust. Märkte även detta under KUL-helgen, när jag låg främst i min grupp kändes det lekande lätt, när jag hamnade efter tappade jag ork. Så, när andra har det tufft lever jag upp. Vilken hemsk människa det gör mig, eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar