Japp. Nu blev det november. Min absoluta hatmånad. Det blir bara mörkare och mörkare, kallare och kallare och allt - ALLT! - är grått (på väg hem från Skenäs idag trodde jag ett tag att jag blivit färgblind eller att någon satt världen på svartvitt. Inte ens i närheten av sepia).
Någon smart-ass skulle nu kunna hävda att det minsann varit november i 17 dagar redan, men si där har ni fel! Eller, så som jag ser det är november ett tillstånd. Ett tillstånd där du inte riktigt är säker på om du lever. Allt är grått och du liksom vadar fram i det gråa likt som om du försökte springa i en dröm, eller som en fluga som sitter fast med vingarna i ett tuggummi. 2009 tror jag bjöd på tre solTIMMAR i november. Snålt. För att underdriva.
Hur som. November får mig att ifrågasätta att jag lever (OBS! jag är inte suicid, jag ifrågasätter inte om jag vill leva). Det känns som om någon dragit ned en mössa över ögonen på mig och allt jag kan se (om jag anstränger mig) är golvet. Dystert? Ja. Men, jag väljer att fokusera på att vi (nästan) haft 17 ickenovember dager i november. Man får vara nöjd med det lilla.
Hur som. November får mig att ifrågasätta att jag lever (OBS! jag är inte suicid, jag ifrågasätter inte om jag vill leva). Det känns som om någon dragit ned en mössa över ögonen på mig och allt jag kan se (om jag anstränger mig) är golvet. Dystert? Ja. Men, jag väljer att fokusera på att vi (nästan) haft 17 ickenovember dager i november. Man får vara nöjd med det lilla.
3 kommentarer:
Håller med att det är lite väl grått just nu. Tur man kan värma sig med glögg! :)
November är verkligen en hemsk månad. Jag är så trött, så trött, så trött och är arg och sur och vresig hela tiden, mest eftersom jag är trött och sover för länge och inte hinner med allt jag måste... Men ändå. Det är mörkt, det är kallt, det är...usch.
Lite grått och blött och ruggigt, men jag kan ändå inte låta bli att gilla november lite ändå. Gillar det lite bistra.
Skicka en kommentar