Detta inlägg är inspirerat av Carina (även om det på intet sätt är svar på hennes fråga). Det sägs att "man blir bra på det man tränar på" men det är en sanning som kan modifieras. Bara för att man bara springer 5km i lagom takt så blir man inte bra på 5km. Om man med bra menar snabb(are).
Anders Szalkai har sagt att han inte kan springa långsamt för att då får han ont. Det kan låta kaxigt (tro mig, Szalkai är allt annat är kaxig) men det handlar helt enkelt om att springa långsamt och springa snabbt (utefter egen förmåga) är två helt skilda saker. För att ta en parallell ungefär som att trava eller galoppera.
Jag upplevde detta under Åland marathon. Den första halvan ville jag bara öka, men höll igen för att det är ett långt lopp. Sedan gick det bra fram till 25km då det började gå segt. Efter 30km var det riktigt segt. Varför då? Jag är ju kung på att springa långt!? Fem mil eller åtta mil - bring it on! Må så vara. Jag är bra på att springa långt. Men långsamt. Att springa långt och snabbt var som att be en travare att galoppera .
Att springa snabbt känns helt annorlunda. Man trampar annorlunda, landar annorlunda, hållningen är annorlunda. För att komma in i detta så måste man träna på det, man måste lära sig. Poängen är inte (även fast resultatet är det) att det ska gå snabbt utan att testa på en annan gångart. Efter Åland blev detta så tydligt. Mina två första pass efter maran gick (trots trötta, slitna ben) i raketfart utan att jag försökte. Varför? Jo, benen var inställda på galopp, inte trav. Eller det är i alla fall min idé.
Så. "Man blir bra på det man tränar". För att springa långt och snabbt(are) måste jag springa långt och snabbt. Det var lite det som fick mig att skriva detta inlägg utifrån Carinas blogg. För sedan har vi ju detta att få håller för att springa långt och fort jämt. Inte ens Szalkai :-)
Balans. Svårt.
Jag upplevde detta under Åland marathon. Den första halvan ville jag bara öka, men höll igen för att det är ett långt lopp. Sedan gick det bra fram till 25km då det började gå segt. Efter 30km var det riktigt segt. Varför då? Jag är ju kung på att springa långt!? Fem mil eller åtta mil - bring it on! Må så vara. Jag är bra på att springa långt. Men långsamt. Att springa långt och snabbt var som att be en travare att galoppera .
Att springa snabbt känns helt annorlunda. Man trampar annorlunda, landar annorlunda, hållningen är annorlunda. För att komma in i detta så måste man träna på det, man måste lära sig. Poängen är inte (även fast resultatet är det) att det ska gå snabbt utan att testa på en annan gångart. Efter Åland blev detta så tydligt. Mina två första pass efter maran gick (trots trötta, slitna ben) i raketfart utan att jag försökte. Varför? Jo, benen var inställda på galopp, inte trav. Eller det är i alla fall min idé.
Så. "Man blir bra på det man tränar". För att springa långt och snabbt(are) måste jag springa långt och snabbt. Det var lite det som fick mig att skriva detta inlägg utifrån Carinas blogg. För sedan har vi ju detta att få håller för att springa långt och fort jämt. Inte ens Szalkai :-)
Balans. Svårt.
3 kommentarer:
Hej Karin, bra inlägg och tankar!! Jag förstår som sagt var precis vad du är ute efter och det är ju lite därför som jag stretar på i en för snabb grupp. Min kropp måste ju lära sig att galoppera!! Jag vill bli bekväm i farter runt 6.00-tempo, vill att det ska vara ett lugnt tempo för mig. Samtidigt så vet ju både du och jag att man måste träna varierat och i alla farter för att utvecklas maximalt. Man behöver självklart träna på att springa i sin tävlingsfart för att kroppen ska förstå hur det känns. Samtidigt så behöver man ju även de där riktigt lugna långa sköna passen för att bygga upp kroppen på rätt sätt, bilda mitokondrier och motorvägar i musklerna och bygga uthållighet. Men just nu längtar jag efter att flyga!!! :)
Jag tycker det där blir ganska tydligt då man kör intervallpass eller andra kvalitetspass, i alla fall för mig. Nedjoggen går alltid i ett rätt så hårt tempo, trots att det känns lätt eftersom benen har hunnit vänja sig vid ett betydligt högre tempo under kvalitetsdelen. Också passen efteråt går (ibland) lättare då man kört ett snabbpass innan.
Carina: ja, visst vore det härligt att vara naturligt snabb? Men du, du har rätt dålig timing. Inte ens Bolt kan galoppera i dessa snömassor! Ett steg fram och tre tillbaka upplever jag det som...
J: Exakt så menade jag!! Fartlek blir snabbdistans efter halva passet :-) Jag börjar mer och mer inse att löpning är 20% ben, 20% hjärta, men 60% hjärna...
Skicka en kommentar