Ibland har en en dålig dag. En försover sig, får kaffefläckar på skjortan, punka på cykeln eller skäll av chefen. Jäkligt tråkigt. Att då höra någon glatt kvittra att en ska vara glad att en i alla fall har ett jobb att en får äta sig mätt etc gör ju knappast saken bättre. Men ibland så tror jag att vi fastnar i vår dåliga dag och lite vältrar oss i "olyckan". Att en oftare gör det än stannar upp och ser helheten och ser hur otroligt bra en ändå har det. Trots en kaffefläck på skjortan och att en kom försent - för helt ärligt - hur illa är det?
Träningsglädje skrev ett inlägg som verkligen fastnade hos mig; "Dagens värsta". Det handlar om att varje dag ta upp det värsta som hänt under en dag. Aggregerat på en vecka så får det iaf mig att inser hur jäkla bra jag har det trots, punka, komma försent etc. För mig känns det mycket viktigt att fokusera på det, hur bra en har det, för att inse hur priviligerad jag är och hur lite skäl jag har att klaga. Att fokusera på att vara tacksam, men även på att förstå och försöka ändra på hur orättvist det är att "dagens värsta" för vissa verkligen är nåt att må dåligt över. Hur kan vi som har det bra göra världen lite bättre? För vet ni, många av oss fattar inte ens hur bra vi har det, hur rika vi är. Det är sorgligt.
Dagens värsta är att jag behövde jobba på en lördag. Och att de på mässan bara bjöd på skinkmacka (äter ej kött) så att jag blev jättehungrig och fick överleva på mässgodis. Ni hör ju. Tufft liv. Dagens värsta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar