Bonden-Karin + tack

Inget ont om bönder nu, men för att spela lite på folks (absolut inte mina givetvis ;-) fördomar så finns det inget som kan få mig att känna mig så bonnig som storstäder. Jag var i GBG idag, vilket är lite av en favvostad, för en intervju. Jag passade på att köpa en latte på centralen 32:- 32KRONOR FÖR EN KAFFE MED MJÖLK! Är det bara jag som inte hänger med på de priserna?

Sen åkte jag spårvagn, och det kan ju även vi småstadsbor, i alla fall vi från peking. Jag langar vant fram pengar och säger käckt min destination. Föraren ser vänligt på mig innan han upplyser mig om att på den biljetten får jag åka vart jag vill i 90minuter - han såg alltså direkt!

MEN, detta är ingen gnällblogg. Jag trivs ganska bra med min nörd- och lantisstatus. Detta är faktiskt en form av tacksamhetsblogg. Jag vet att jag haft det förr, men jag har haft ack så många gnällbloggar också. Anledningen till att jag var i GBG var en intervju jag hade med en synskadad kvinna. Hon må vara blind, men hon öppnade mina ögon. Hon är helt blind och ändå var det hon som ledde mig runt kvarteret (lantisen hittar ju givetvis inte). Hon läser mail, skriver på datorn (jag sitter och kollar å varje tangent och ändå blir det fel...), har skrivit en bok, har rest/reser själv osv. Om jag inte skulle se skulle jag inte kunna göra nåt. Och troligtvis är denna syn förhärskande, fler tänker som jag vilket handikappar henne. Hon får nämligen inga jobb. Alla ser bara det hon inte kan, ingen ser vad hon faktiskt kan, att hon har tre examen, att hon i hela sitt liv bråkat och fått vara "besvärlig" för att få det som jag anser självklart ("bagateller" så som skolböcker). Och trots att hon är en intelligent och kompetent kvinna, trots att hon kämpar är besvärlig och ändå bara blir nekad, trots det, trots att ingen accepterar vem hon är och vad hon kan är hon inte uppäten av bitterhet och ilska. Jag skulle vara väldigt, väldigt arg. Jag är väldigt, väldigt arg.

Hon får hela tiden höra att hon inte kan, att hon inget är värd att det inte är nån idé, något som skulle knäcka vem som helst. Jag har alla möjligheter, och jag lovar att försöka att aldrig klaga mer, för jag har det ändå väldigt, väldigt bra. Man blir så inne i sig och sitt ibland, fullt mänskligt och förståeligt, men ibland räcker inte det egna perspektivet till. Jag köpte en latte för 32pix idag; över en MILJARD människor i värledn idag lever på mindre än $1 OM DAGEN. För att göra det hela värre har antalet extremt fattiga i Afrika söder om Sahara FÖRDUBBLATS sen 1980. FÖRDUBBLATS.

Fasiken va jag har det bra. Men, det finns MYCKET kvar att göra. Det finns många som inte får den plats de förtjänar och har rätt till, även i rika Sverige, som kvinnan i GBG t.ex.

Idag måste vi alla komma ihåg att gratta min fina mamma!!!