URK.

Ni som känner mig vet att jag är en hopplös godisgris! Jag käkar hyffsat nyttigt i övrigt, men lösgodis... oj oj oj! En familjepåse tar inte mer än en kvart! Inte bra. Jag försöker då och då ta tag i mitt liv; detoxa, sockeravgifta mig själv mm. Brukar lyckas bra (när jag väl bestämt mig). Sedan firar jag detta med en marabou. Japp, hopplöst fall.

Nåväl. Jag har hittat ett så gott knäcke och tänkte att jag när jag blir sugen ska ta en skiva sånt istället och köra stenhårt på det. Käka ett helt paket om så ska till. Bra idé. Mindre bra i praktiken. Jag tog med mig ett paket knäckt t jobbet för att starta redan där. Vid lunch gick det åt H-vete. Det var MASKAR i mitt knäcke. Nyköpt förpackning. URK. Och vips var jag tillbaka hos gelatin och E-ämnen!

Maskar.

URK. Påminner mig om en gång när jag fortfarande bodde hemma och hörde ett konstigt ljud (från kakskåpet såklart) det lät som när man går på kall snö. Av outgrundlig anledning började jag undersöka källan till ljudet. Jag hittade inget. Till sist får jag för mig att kolla i ett mjölpaket. Bingo. Där KRYLLADE det av mjölbaggar. URK. I panik ringer jag till min farmor för att få hjälp i denna livshotande situation samt lite stöd. Jag kammar noll. Farfar svarar. Han har noll förståelse för min skräck och panik. "De är mer rädda för dig än du för dem" Inte vad man vill höra när man står och har panik i kakskåpet. Även om det må vara rätt.

Hur ofarliga de än är så är de vidriga. Kryp bör hålla sig från min mat. Eller, till kackerlackan som sov på min tandborste i Sydney vill jag säga att den kan hålla sig borta från allt mitt. URK.

P.s. Vad vill jag då ha sagt m detta inlägg? Jo, jag vill avsäga mig allt ansvar för framtida diabetes, bukspottkörtelcancer, karies mm. Jävla maskar!