DNS eller DNF, tre små bokstäver - som innehåller så mycket - som vi löpare INTE gillar! Själv har jag ett par DNS på mitt samvete, men ingen DNF. Mina DNS har uteslutande berott på sjukdom/skada och aldrig att jag inte trott att jag skulle få en bra tid.
Det är nämligen strategi i detta med lopp. Vissa verkar ha en panisk motvilja mot ett dåligt resultat bredvid sitt eget namn. Endast PB är gott nog!
Nu kanske jag sticker ut hakan, men jag kan tycka att detta är fegt. Jag tycker även att man resonerar fel. Jag vet flera som brutit ett lopp för att det inte gått så bra. Inte för att de fått ont eller kännt sig dåliga utan för att det inte var deras dag, tiden var på g att bli dålig. De verkar resonera som att de inte "förlorat" (dvs presterat en dålig tid) om de ger upp. Jag tycker att det är precis tvärtom! Om du inte ens slutför ett lopp så är du sopsist. Du klarade inte av det. PUNKT. Visst, du kanske klarar av att springa en mil (eller två) "any given sunday" men idag gjorde du uppenbarligen inte de. De som bröt LL för att de var på G mot en taskig tid, eller hade gått ut för hårt och tvingades sakta ned och skulle få en sämre tid DE HAR INTE KLARAT loppet. Så är det bara. Sedan skiter jag i om de tuggar 4-milare till frukost på daglig basis. Kommer du inte i mål så har du inte klarat loppet. Nää, spring klart, ta det som ett träningspass, njut av loppet och le mot de (som för en gångsskull?) lyckas komma före.
DNF pga "dålig tid" är fegt. DNS på grund av misstanke om detsamma är mer förståeligt (särskilt om man har långt att resa) men annars, släpp prestigen!
*DNS= Did Not Start, dvs kom ej till start i ett lopp
*DNF= Did Not Finish, dvs kom ej i mål i ett lopp, bröt.
5 kommentarer:
Jo, jag håller nog med. Är man elit kan jag möjligen förstå om man väljer att bryta ett dåligt lopp för att spara sig till nästa, men vi vanliga dödliga borde ju tycka det är väldigt mycket bättre att ta sig i mål än att bryta.
Jag har bara brutit en gång och det var sthlm marathon nu i år. Det kändes både lite skämmigt men på samma sätt inte alls hemskt.
mmm, eliten kan jag förstå, även om de också kan se det som ett träningspass, men som sagt, jag kan förstå att de inte gör det.
Att bryta med en anledning är såklart helt ok! Har man ont eller så är det solklart att man ska bryta! Jag har även en vän som sprang 8km på LL för att det var fint väder. Hon hade sina anledningar till att inte fortsätta och hade aldrig tänkt springa hela.
Det jag tycker är fel är de som ger upp men sen inte anser att de givit upp.
Du är kul som sticker ut hakan! Det gillar jag! Jag har en DNF på mitt samvete, Orsa Ski Marathon. Det var två varv på en 21 km bana, när jag åkt ett varv på banan slängde jag in handduken och GAV UPP! Kasst men så var det. Syftet med att åka var att seeda sig till Vasaloppet. Eftersom jag redan hade ett visst led så var jag tvungen att åka görsnabbt för att komma fram ytterligare led. Men det gick så jäkla dåligt, det var så extremt tungt före, jag hade verkligen ingen motivation eller glädje att fortsätta. Åkte hem och körde resten hemma. DNS har jag flera stycken, pga sjukdom, skador, resor.
Roligt och vågat inlägg! Dessutom jag håller med helt och hållet. Hellre en "dålig" tid än DNF. Ett år siktade jag på sub3 på StM och kom i mål strax under 4! :-)
Jag håller med! Hellre en "dålig" tid än DNF - sen kan man ju fundera på vad en "dålig" tid är. För min egen del har jag rätt stor tolerans där - långsam tax som jag är.
Skicka en kommentar