Eftersom en kille beslutat sig för att köra jogg.se's ultraintervaller igår så petades jag ned från förstaplatsen på jogg.se's Norrköpingslista. Detta gillades inte. Jag brukar alltid ligga i toppen på denna och rätt ofta är det jag som vinner månaden (och även året). Därför tänkte jag se till att direkt visa vart skåpet ska stå genom att springa en halvmara å på så sätt återigen vara damen på täppan. En verkstad såg dock ut att ha söndsgsöppet i Norrköping och öppnade 11.00, så därför hade vi inte helt skrotat Ikea och diskmaskinplanerna, kanske skulle det bara behövas ett qvick-fix för vita blixten? Detta krävde en tidig halvmara (och därför innan frukost).
Jag och Max gav oss av, solen hittade nästan fram bland molnen och turen vi sprang är riktigt fin (kommer att sakna den!) först på "landet" med jordbrukslandskap, sedan i en fin skog. Det gick dock lite trögt, sega ben, det blir ju rätt så utan mat i magen... Vid ca 12km skulle vi springa om en tant med sin hund på en rätt smal stig. Max är ofta lös, så även nu. Han kutar bara förbi alla hundar. Denna hund attackerade dock stackars Max! Schäfern jagade en livrädd Max en bit och gav honom en snyting innan den återvände mot tanten. Det hela gick snabbt och såg inte så illa ut, men Max började halta kraftigt på ett bakben. Mitt i skogen och med en trasig bil hemma så kunde jag varken ringa Peter eller Taxi (de kör sällan stigar). Vi började sakta gå (Max väger 30kg, att bära är inte ett alternativ). Efter någon långsam km slutade Max halta och sprang omkring som vanligt. Vi tog dock kortaste vägen hem och därför ligger jag ännu tvåa på jogg.se. Max ben verkar fortfarande ömt, men han haltar inte.
...och verkstaden kunde inte fixa genaratorn på bilen förrän imorgon. För blott 4000pix. Det går bra nu.
5 kommentarer:
På tal om ultraintervaller såg jag att du har ett fantastiskt resultat från förra året! Respekt!
Åh, stackars Max. Jag har varit på snabbvisit (tågbyte) i norrköping både idag och i fredags. En vacker dag kanske jag hamnar här för gott :)
(Martin bodde där när han pluggade, vi har en hög vänner där och jag (vi) gillar stan)
Stackars voffsingen. Hoppas att han inte har några men idag.
Men stackara Max! Min brors hund (en Parson Russel Terrier, liten hund) blev attackerad av en större hund tidigare i år... det blev veterinärbesök och pencillin. Trist!
Du har bara Max otur för tillfället, det vänder ska du se! Snart är du i toppen igen... Och Max känner sig också toppen.
Skicka en kommentar