torsdag, april 26, 2012

Om detta ni må berätta...

Jag tror att många håller med mig när jag säger att det gjorde stort intryck på mig att få lära mig och världskrigen. Framför allt andra världskriget. Andra världskriget, koncentrations- och utrotningslägren och berättelserna om de fasor som utspeglat sig på dessa platser var, och är, nästan ofattbara. Inte bara för brotten i sig, för den sinnessjuka organisationen utan (såklart) mycket för att ALLA tycktes se den slutgiltliga lösningen som en lösning! Massans sanning är skrämmande. Det enda som kändes tryggt när andra världskrigets händelser pluggades in var vetskapen att med denna historia i ryggen kändes det 100 procentigt säkert att det aldrig skulle kunna hända igen.

Som barn minns jag att jag ifrågasatte systemet som kom fram till att judarna var problemet, och hur man kunde veta vilka som var judar. Jag kunde heller inte se (och många med mig) hur en kort, närsynt man med lustigt utseende och brunt hår kunde övertyga alla om att den ariska blonda och blåögda ("felfria")rasen var det rätta. Hur gick man på det liksom. Det tycktes mig - som barn liksom nu - självklart att när man utrotat alla judar och alla romer, alla homosexuella och alla med funktionshinder så skulle det snart inte vara någon kvar. Det kommer alltid nya syndabockar. Hur kunde hatarna missa att det näsat gång kunde vara deras tur?

Därför tycks det mig omöjligt - OMÖJLIGT - att så många välupplysta människor fortfarande tror på den slutgiltliga lösningen. I annan skepnad, visst, med delvis andra syndabockar, men ändå. SVTs dokument utifrån lämnar mig med en besk smak i munnen. Stora grupperingar tror att det finns grupper i samhället som borde utrotas, eller i varje fall inte bo där de bor. När Europa dessutom, likt på 30-talet, befinner sig i ekonomisk regression och partier som Jobbik tar plats och får stor inverkan på Ungersk politik samt när 7 miljoner röstberättigade (!) i Frankrike röstar på Front National känns likgeterna mellan nu och då som alltför många. Var det naivt av mig att tro att vi av vår blodiga och fruktansvärda historia med oförlåtliga brott mot mänskligheten skulle förhindra liknande katastrofer? Att det skulle få oss att inse att utrotning av grupper av människor lämnar oss alla i spillror och aldrig löser problem?

Om detta ni må berätta... det heter Forum för levenade historias material om grymheterna under andra världskriget. Och om det inte räcker med att berätta vad gör vi då?

Vad kan du göra redan idag?

1 kommentar:

Jonna sa...

Beundrar dig och din förmåga och att du outtröttligt lyfter dessa viktiga frågor!