Igår stod jag på startinjen till Blodomloppet. Med ångest muttrade jag ilsket jag till alla snyggt dressade klubbkompisar jag mötte att "jag VERKLIGEN borde sluta tävla. I hate it." Jag beslöt mig för att se loppet som ett bra träningspass i bra tempo. Jag skulle INTE stressas av hetsiga medtävlare eller min egen klocka. Sub 45 var fullt godkänt. Lugnt, kontrollerat och lagom snabbt. Basta.
Startskottet går. Första km går på typ 3:46 vilket är på tok för snabbt. Jag saktar av, kör mitt race. Ser klubbisarna försvinna bort. Loppet går bra. Jag hade tänkt hålla ca 4:10-4:15-tempo men det går snabbare än så. Jag springer på, men jag pressar mig inte, bryr mig inte om andra. Det känns aldrig tungt. Vid åttonde km springer jag om en tjej (första jag sett på länge) och sista 500m pressar jag mig till en spurt. 41:30 stannar klockan på, sjunde dam. Jag är är pigg i mål. En halvmara i samma tempo känns fullt överkomligt. Skönt "träningspass".
Nu till den stora frågan: hade jag sprungit snabbare om jag pressat mig? Eller hade jag fått håll, ont i ett ben eller andnöd? Att springa avslappnat och kontrollerat kanske ger bäst effekt? Kanske borde jag inte sluta tävla (för att jag hatar det) utan byta inställning, slappna av och tävla mer?
3 kommentarer:
En svår balansgång det där. Det gäller ju att pressa sig "lagom" mycket (för att låta svensk). ;-)
Har du någon gång testat att gå ut hårt och hålla det tempot? Har du inga krav på tiden spelar det ju inte så stor roll om du orkar det snabba tempot i 7 km och tappar lite de sista kilometrarna. Ett expriment liksom. :-)
Svår fråga. Jag har testat två gånger att inte fega ur utan bara kuta på, och båda gångerna blev det PB med flera minuter (senast på just Blodomloppet). Det är läskigt som tusan, man vill ju inte kollapsa! Men om man inte testar vet man ju inte, tänker jag. Och då infinner sig genast ett nytt problem: varför inte göra så jämt? Har jag feghasat i alla år alltså? Hur man än vänder sig...
Grattis till bra tid tycker jag! :)
wow, grattis Karin! Du är galet snabb. Frågan är väl om du tycker det är KUL att tävla? eller om det ger dig ngt, i övrigt. En upplevelse rikare blir man varje gång man ställer sig på startlinjen iaf, tycker jag!
Skicka en kommentar