fredag, juni 20, 2014

Ned som en pannkaka...

Jag skulle ta mig en midsommartur i skogen i morse, 2mil i vacker skog. Vid 10km, dvs när jag var som längst bort, snubblar jag på en sten och faller handlöst. Jag landar tungt på stigen, förvånad och med skarp smärta i hand och knän. Jag är lerig och jordig, och det gör faktiskt så ont att tårar tränger fram. Jag sätter mig på sidan av stigen, jämrar mig och ser blodet tränga fram genom mina tights. De är trasiga också, mina 2XU á 1000kr. Jag har landat bredvid en bäck och jag sköljer min sargade hand i det kalla vattnet. Jag funderar på vad jag ska göra, det är lika långt att vända som att fortsätta. Försiktigt tar jag några steg, jag kan nog gå utan problem, jag fortsätter och snart börjar jag springa, det går bra. Efter några km börjar det dunka och spänna i handen, men det går. Väl hemma har knät fastnat i tightsen, det gör ont att dra bort. Efter duschen har jag stelnat och nu haltar jag. Det drar å spänner i knät jag tycker rätt synd om mig själv och ser ut som en treåring som nyss lärt sig cykla. Tur att min midsommarklänning är ankellång.




Ha en skön midsommar, min kan ju bara bli bättre nu!! 

3 kommentarer:

Reflektioner Allteftersom sa...

Aj, aj, så ont. /A..

LL sa...

Ja fy. Du har mina sympatier. Tråkigt på tightsen också.

Mamma sa...

Stackars dig, det måste ha gjort så ont. I fortsättningen får du springa försiktigare.
Nya tights i julklapp ligger väl för långt bort antar jag. :-)