Igår sprangs det Holaveden Ultra (52km) som coola Tranås Triatlon annordnade på ett utomordentligt sätt! Vädret var alla tiders höstväder med hög klar luft (?), vackra höstlöv och en sol som faktsikt fortfarande kunde ge en varm smekning. Loppet gick på Holavedsleden från Gränna till tranås. Vi startade i söta Gränna med en vidunderlig utsikt över vättern sedan var det leriga stigar som på vissa ställen mest liknade bäckar, höga snår av ormbunkar (det kändes nästan som att ha skickats tillbaka i tiden och springa i dinousarieskog) vackra djupa skogar och gnistrande sjöar vid sidan av.
Jag tog det lugnt på äkta ultramaner. Gick i typ alla backar. Jag försökte uppmana mig själv till att njuta här och nu i det vackra vädret i den härliga skogen, men när det är tävling har jag lätt för att mest räkna ned. Fram till 30km så flög kilometrarna förbi! Efter 30 gick det lite segare men ändock rätt bra. Jag sprang nästa hela loppet själv då det kändes viktigt att hålla mitt eget tempo. Jag hade inga ambitioner i detta lopp och startfältet var stenhårt i damklassen. Så döm om min förvåning när jag kutade in som andra dam! Kul!
Loppet var utmärkt arrangerat med gemensam buss till start, fyra utmärkta kontroller längs banan som var bra markerad. I mål bjöds det på mat! Jag sprang och skrattade fraktfullt åt de tokar som envisas med att trängas i STHLM på maran och i GBG på halva dito. Vet de inte att det finns många andra kanonbra lopp?
Så vad säger kroppen? Benet säger "aj". Jag hoppas på att det skärper till sig till imorgon. Men tvivlar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar