tisdag, augusti 06, 2013

Väggen

De flesta som håller på med löpning känner till - och fruktar - väggen. Ofta dyker den upp sent i ett lopp, kanske kring km 35 i ett maratonlopp. Som namnet antyder så känns det som att springa in i en vägg. Glykogendepåerna är tömda och musklerna är slut.

Idag såg jag mig inte för och sprang därför rakt in i väggen. Jag hade nog inte sprungit mer än 250m innan jag kände att detta inte var min dag. Jag "väggade". Typ.  Tanken var 12-20km terräng skönt tempo. Det blev 10. I rätt uselt tempo. Som kändes skitjobbigt. När jag kämpat i 8km började jag regna. Jag kastade då in handduken och lufsade hem. Tja, man ska väl ha sådana dagar också... Blä.

3 kommentarer:

Andréa sa...

Men tänk ändå vad kul att kunna köra sådana tuffa pass! :) Fast jag fattar hur du menar och minns känslan allt för väl! Nästa pass går bättre!

Jonna Fartfylld sa...

jag träffar inte väggen så ofta men jag tränar inte tillräckligt hårt helt enkelt :) I vanliga fall alltså.

rundarocksaenform sa...

Den där känslan är hemsk. Jag fick ju den på Lerum Vildmark-loppet. Kände också efter ca 500 meter att det här kommer inte gå.
Inte helt bra mentalt mantra för resterande km..... :-P

Nya tag! :-))