Idag såg jag mig inte för och sprang därför rakt in i väggen. Jag hade nog inte sprungit mer än 250m innan jag kände att detta inte var min dag. Jag "väggade". Typ. Tanken var 12-20km terräng skönt tempo. Det blev 10. I rätt uselt tempo. Som kändes skitjobbigt. När jag kämpat i 8km började jag regna. Jag kastade då in handduken och lufsade hem. Tja, man ska väl ha sådana dagar också... Blä.
3 kommentarer:
Men tänk ändå vad kul att kunna köra sådana tuffa pass! :) Fast jag fattar hur du menar och minns känslan allt för väl! Nästa pass går bättre!
jag träffar inte väggen så ofta men jag tränar inte tillräckligt hårt helt enkelt :) I vanliga fall alltså.
Den där känslan är hemsk. Jag fick ju den på Lerum Vildmark-loppet. Kände också efter ca 500 meter att det här kommer inte gå.
Inte helt bra mentalt mantra för resterande km..... :-P
Nya tag! :-))
Skicka en kommentar