söndag, november 03, 2013

Långpass med livet som insats?

Efter mycket tvivel på det smarta att ge sig ut i skogen när prognosen sa spöregn så åkte jag och Christoffer mot Kolmårdsskogarna. När vi kom fram öste det ned. Jag bytte suckande till vintertights, drog på mig regnjackan och... det slutade regna. Fint tänkte vi och började springa längs den inledande grusvägen. Det var först när vi svängde av in på stigen i skogen som det slog oss att "Jösse! Det är ju jakt!" Lite nervös skrattade vi åt detta faktum och skojade lite då och då om saken. Tills vi sprang in i en kamouflageklädd man med ett gevär stort som en 10-åring. Då var det kanske tur att vi valde att korta ned turen från tänkta 32km till 24... 

Och trots att jag var kall när jag kom hem beslöt jag för att samla ihop resten av km i Eklandskapet med Max. I spöregn. :-) Men utan risk för att bli ihjälskjuten.

1 kommentar:

rundarocksaenform sa...

Jag anser att jägare ska TITTA vad det är som rör sig INNAN de skjuter. Klart det inte hjälper att hävda det om man blir skjuten, men blir så förbannad att alla skogsälskare ska hålla sig borta bara för att de finns människor med skjutgalna fingrar.... :-P