fredag, mars 02, 2007

Hej då Sverige.

Hello India tell me how your doing...

Ja. nu är allt bestämt och klart och bokat osv. Jag åker till Indien den 12/3 för att samla material till och skriva min magisteruppsats i statsvetenskap. Jag ska skriva om Dalit- (dvs "kastlösa") kvinnor och hur de påverkas av det Indiska kvoteringssystemet samt hur de kan få mer "makt" (bli "empowered").

Det ska bli jättekul och spännande! Lite nervöst är det dock att jag inte kommer att finna material nog (ska göra intervjuer), annars så känns det bra, resa "kan" jag ju. Det ska bli otroligt kul att få uppleva Indien! Jag kommer tillbaka till Sverige i början av maj.

För er som är intresserade så kommer jag flyga TILL Chennai (Maadras) i delstaten Tamil Nadu, och hem FRÅN Bangalore (Indiens silicon Valley) i delstaten Karnataka. På kartan nedan har jag ritat ut Chennai (röd) och Bangalore (blå) samt på ett ungefär visat vart jag ska (i lila). Men det kanske bidde lite smått ;-)

Jobbigt är dock att jag tvingas lämna min älskling Peter, och lill-flaxen... Kommer att sakna dem så!!

8 kommentarer:

Johanna sa...

Oj, vad spännande! Ska bli jätteroligt att höra hur det har gått för dig när du kommer hem; jag tror att det kommer gå jättebra. Du verkar vara så ambitiöso och driftig! Ett stort lycka till!

Anonym sa...

oh så spännande!!! får man följa med? ;) Förstår att du kommer sakna dina killar där hemma.. men de finns ju kvar när du kommer tillbaka :D

Anonym sa...

Men vilken otroligt spännande resa och detsamma gäller ämnet. Vad avundsjuk jag blir på alla människor som, likt du, tar tag i sina drömmar och ser till att få tummen ur :)
Kastlösa kvinnor alltså, tror du att det kommer att bli svårt att få tag i intervjuobjekt eller har du redan urval och dylikt klart? Åh vad spännande det måste vara. Hoppas att allt går bra!

Karin sa...

Vad snälla och uppmuntrande ni är!! Jag känner mig lite som en bov som lämnar killarna, men detta är samtidigt något som jag lovat mig själv att göra sen jag började plugga för fem långa årsedan... Jag känner också att jag skulle ångra om jag inte gör det. Det ska nu bli otroligt kul, spännande, men nog också arbetsamt. Gällande mina informanter så har jag två organisationer som sak hjälpa mig, så jag hoppas att det ska gå bra. Annars så är ju nöden lösningarnas moder, eller? ;-)

Anonym sa...

jag tycker det är förkastligt att lämna sin familj och allt ansvar så som du väljer att göra!!!

Hur ska Peter kunna klara sig på egen hand...vem ska ringa och väcka honom vid 12 och vem ska inspektera bakom dörrarna när han dammsugit!!!

Ha det bra!!! heheee...är det inte jobbigt att alla är så positiva jämt? Ville bara balansera upp det hela lite!!!

Karin sa...

Jag tänkte inte på det :-( *skäms*

But, then You do it :-D :-D

Anonym sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Anonym sa...

Vi kommer att sakna dig.

Peter kommer dock att överleva trots att det inte är någon som inspekterar så att han har städat på "rätt" vis =)

Det kommer att bli långa veckor framöver. Max kommer troligen att vara övergödd och understimulerad när du kommer tillbaka men så är det när man flyr landet...