... han brukar alltid säga åt mig att jag ska låsa dörren på min bil (som jag fått av dem) med nyckeln. Det är ej centrallås, så det är lätt hänt att man trycker ned låset & lämnar nyckeln i bilen. "Om man är pensionär kanske!" brukar jag tänka.
Idag kl. 14.00 var jag och hämtade stackars Max som nu inte längre är en han utan en "det". När vi sedan står där utanför bilen, han med en stor tratt & alldeles för mycket sömnmedel i kroppen, så inser jag att nyckeln till bilen inte alls ligger i min ficka (där den jämt ligger jöh!) utan sitter prydligt i tändningslåset. Bilen är givetvis noggrant låst.
Där står jag 2mil hemmifrån med en halvdrogad stackars hund som behöver sova! Låssmedar brukar ju inte vara snabbast i stan... :- ( Jag går tillbaka in (med en mycket trött Max i släptåg) för att be om nån sorts hjälp. I kön står ett underbart snällt par som efter en del fundering över vad som skulle lösa situationen - vilket bla. inkluderade ett inbrytningsförsök... - skjutsar oss in till stan. Men hem kommer vi ju inte, nycklarna är ju i bilen :-S Max, den lilla ynklingen, varå trött & förvirrad att han dock råkade BAJSA lite i deras bil, pinigt.
Vi åker till Annika samtidigt som stackars Peter får åka hem från LKPG med hemnyckeln (vilket tar typ 1 1/2tim). Sen får jag skjuts av snälla Annika med kompisar till bilen. Stackars Max får nu vara själv i lägenheten. Bilen står kvar & jag drar för att köpa Max medicin. Den är givetvis slut, klockan är kvart i stängning, & den är även slut på stora apoteket. Jag tror hon i kassan insåg att jag höll på att bryta ihop då hon erbjöd sig att ge mig en större förpackning. Tacksamt får hon mitt VISA-kort, men då hade jag inga pengar kvar... :-( Jag får föra över pengar och kommer sedan ÄNTLIGEN hem. Då var klockan 18.00 & jag hade bara fått i mig frukost på hela dagen...
Blä. Ibland borde man inte gå upp ur sängen.
Dessutom känns det som ett tecken. Vi var & skulle kastrera Max för en vecka sedan, då fick han blödande diarée & fick åka hem med kulorna kvar. Det kostade 600kr för att han var där över dagen...
Gud; du måste verkligen vara tydligare med dina tecken, att ge dem i efterhand är inte direkt hjälpsamt...
4 kommentarer:
Gud kanske sitter däruppe och tänker: -Hehe, Gud - Karin 2-0.
Haha, rolig kommentar Frida! ;)
Men jag tycker synd om dig Karin; om om stackars Max också förstås - vilken dag! Förmodligen kommer du från och med nu alltid låsa bilen med nyckeln... Tur i oturen att det fanns snälla och hjälpsamma människor till hands.
Ja, helt otroligt snälla! Och va tacksam man blir för hjälp när man är sådär utelämnad!
Och Frida, Guds anhängare fick ju 2poäng i veckan, vad är detta?! ;-)
Ja, det är snarare kanske Gud inkl. anhängare - Karin 4-0 :)
Skicka en kommentar