Ett hjärta av guld burkar man ju säga att vissa har, eller värda sin vikt i guld. Mina killar är dock snarare värda sin vikt i diamanter :-) Varför? Jag ska ge några exempel:
I natt drömde jag en mardröm. Jag läser Hannes Råstams bok om Thomas Quick och drömde om densamma. Jag vaknade av att jag skrek. Peter tröstade mig och jag fick sedan somna tryggt på hans arm.
Jag är förkyld (läs: nära döden) och tänkte jobba hemifrån efter lunch. Problemet var att dörren var låst. Och nyckeln hade jag lämnat hemma. Inlåst. Söta Peter kom då cyklandes från jobbet med sin nyckel!
På promenaden med Max blir jag stoppad av en man som på bruten svenska frågar: "Är det diamant?". Förvånat ser jag mig omkring. "Förlåt?" blir jag tvungen att fråga, oförmögen att fatta vad han syftade på. "Är det diamant?" frågar han igen och pekar på Max. "Du menar dalmatiner?" frågar jag. "Ja precis." Nä, det är klart att det är en diamant, min prick!
5 kommentarer:
Max - kungen bland alla ultralöpare!
Underbart. Vilka diamanter!
OOOO vilken fin hund =)
Åh, ja känner lika! Vilken tur vi har haft som fått oss varsin Peter och sen en Max och Leon. :)
Vilken tur du har som har två diamanter, dom är så fina båda två.
Skicka en kommentar