fredag, oktober 05, 2012

Att lyssna på kroppen

I slutet av augusti var jag sjuk och sprang inte på en vecka. När jag körde igång fick jag problem med benhinnorna. Värsta nybörjarproblemet kan tyckas, men så var det. Jag använde taktiken körahuvudetisanden för att bota problemet. Det gick sådär.

Imorgon ska jag tävla. Blott 5,2mil (i fantastisk terräng!). Jag hör inte riktigt vad kroppen säger om detta. Det kan ju gå på två sätt:

1) Skitbra! Efter KUL-helgen 2010 sprang jag bort mina långvariga problem i en rumpmuskel.
2) Åt helvette. Jag har även gjort motsatsen, tex då jag sprang runt alla öar i Sthlm och missade både Rom marathon och TEC.

Hur som kan kroppen säga "vadvardetjagsa?" på söndag. Återstår att se hur jag tar det...

Vad säger du?

1 kommentar:

Emelie sa...

Karin! Spännande att höra hur det går! Håller tummarna att det går fint. Att lyssna är bra men ibland kan man nästan lyssna för mycket.. hela denna vecka har jag lyssnat som en tok, och har "upptäckt" krämpor som sen har försvunnit som molntussar!