Ben, ben, ben...

Ok, nu har jag slingrat mig länge nog, jag ska prata om det. Hur mår benet? Men först, en kort resume:

Sista veckan i augusti blev jag förkyld. Sprang därför inte på en vecka. När jag började fick jag  direkt "benhinneprobelm" (min diagnos; ont på insidan av skenbenet ca 5-15cm upp från fotknölen, öm främst vid beröring). Jag mer eller mindre ignorerade problemet som dock blev gradvis något sämre. En månad senare var det tävling, 5,2mil terräng. Det fick bära eller brista, jag sprang tävlingen och sedan dess har jag rejält ont. Jag är punktöm (till skillnad från innan då jag var mer öm över ett större område) och det gör ont vid frånskjut.

Efter tävlingen gick jag till naprapat (hade en tid för min nacke). Hon misstänker stressfraktur och föreslår behandling med stötvåg. Stötvåg för stressfraktur är rätt nytt men har haft goda resultat och använts av storstjärnor som Klüft och systrarna Kallur samt (för iaf mig mindre kända) Stiller. Lite mer finns att läsa här och här. 

Jag fick första behandlingen på tisdagen efter tävlingen. Det gjorde skitont och blev inte bättre. Behandling två fick jag på fredag samma vecka och efter det blev det mycket bättre. Smärtan försvann när jag gick. Behandling två gjorde inte alls så ont. Men trots en förbättring är jag fortfarande långt ifrån bra. Jag går nu på gym och spinning och vid belastning på benet så smärtar det och molar efteråt. En vecka senare får jag behandling tre och inför den har jag blivit något sämre igen. Behandling tre gör skitont. Efter behandlingen har det varit lite status quo, men ändå något bättre. På torsdag ska jag få behandling fyra. Idag testade jag att springa 10-20m på promenaden med Max och det gick rätt bra! Jag hade känning men det gjorde inte direkt ont. Efter springturen molade det lite, men det gick rätt snabbt över. Jag testade igen och även det gick rätt bra.

Så, läget knappt tre veckor efter haveriet är "sådär" men kanske går det ändå åt rätt håll?

Och innan stötvåg tänkte jag dejta Herr J igen :-)