Benet alltså. Det får året ut på sig att bli bra. Min plan är att bli springbar under november och sedan sakta arbeta mig tillbaka mot toppen ;-) under december för att sedan gå som vanligt 2013. Det låter väl som en bra plan?
På Skivstången i måndags körde vi som alltid sådan där supersnabb jogg med små steg på stället. Jag har inte kunnat göra den förut (det har gjort ont i benet alltså) men nu gick det utan känning alls. Så det går ju åt rätt håll. Men varför ska det gå så låååångsamt??? (Lääängtar ut i skogen på långpanna!) Kanske likaväl att jag har väldigt mycket annat att göra just nu (känns som att jag kan ha sagt det förut under den här hösten...) fast samtidigt är ju löpning en väldigt tidsbesparande sport...
Nåväl, som sagt benet, jag ger dig året ut. Det är ju inte så att det inte finns alternativ. HAN klarar sig ju utmärkt utan båda sina underben... *hot*
(bild från http://www.oscarpistorius.com/)
2 kommentarer:
bra plan! Jag småspringer lite ibland trots lite vadkänningar, räknar iskallt med att allt vadont försvinner när jag börjar åka skidor...
Åhh, Oscar! Mmm...
Skicka en kommentar