Jag började springa sommaren 2007. Eller egentligen har jag sprungit sedan lång tidigare, men då enbart som komplementträning till ridning och gym. Sedan dess (dvs under sex år) kan jag konstatera att jag har varit skadad tre gånger (borträknat lite barnsjukdomar...). Första gången var efter en träningsresa i Portugal i mars 2010 då jag sprang lika mycket på en vecka som jag då vanligtvis gjorde på en månad (typ 13 mil). Efter det var min ena vad helt kass och detta blev jag inte av med förrän i maj samma år.
Gång två var februari 2011. Det började med en lätt känning i vaden (som jag ignorerade) och att jag sedan sprang runt Stockholms alla öar (typ) dvs sex mil. Efter det så sprang jag inget på ett par månader pga skada i vaden (obs, ej samma vad). Missade Rom marathon och kände mig allmänt ynklig. Bröt ihop men kom igen.
Förra året fick jag liten känning i vaden, typ lätt benhinneinflammation, och sedan sprang jag Holaveden Ultra. Det fick bära eller brista (och det brast). Och nu har du säkert listat ut resten:; jag sprang inte på typ två månader, behövde ytterligare två för att bli helt bra.
Det är faktiskt först nu som jag ser mönstret i detta (call me stupid, men jag har inte tänkt på detta innan). Vadproblem är uppenbarligen min akilleshäl och detta i mönstret: liten känning + ignorera + springa långt = invalido.
Troligtvis ser jag detta mönster för att jag 1) har en känning i vaden och 2) ska springa 2x5 mil i helgen (KUL-Helg*). Känslan säger mig förstås att åka på KUL-helgen. Det hörs ju på namnet, det kommer att bli skitKUL! Jag har sett fram emot detta, betalat, bokat skjuts (i ärlighetens namn är jag chaufför...). Jag vill, jag vill, jag vill!!! Förnuftet säger alternativträning denna vecka helvila nästa (pga resa till Sierra Leone) och fit for fight innan första advent {booring} Jag har ju liksom knappt ont. Det bara känns (fel). Och kanske går det bra denna gång? Jag kanske bara behöver vila till helgen?
Vad säger du kloka cyberspace? Ska jag lyssna på förnuft eller känsla?
*KUL= Kommittén för UltraLöpining, KUL-helg=ett gäng glada ultrafantaster som bjuder in till ultralöpning i dagarna två. I år är det i Kristinehamn och i mycket goda Ultrahänder.
2 kommentarer:
Jag är ju inte så smart när det gäller mig själv så jag hade åkt (och gått sönder). Men jag tycker du ska vara smartare nu när det här mönstert uppenbarat sig för dig och låta bli. Det är ju som vi alla vet såå mycket värre att inte få springa på en längre tid för att man är skadad. :( Lycka till vad du än gör!
Jag skulle också ha åkt, men jag skulle inte råda dig att åka. Jag är urusel på att göra som jag råder andra ;)
Skicka en kommentar