När Marathon-Mia i veckan skrev om att det var svårt att ge kostråd utan att vara expert tänkte jag först att hon hade fel och att det finns massor av bevisade saker som man kan säga om kost utan att vara expert. Men när jag började fundera på detta och inse att jag både läst studier som visar att det är bra att äta frukt, men även de som visat att det är dåligt, lika så med fett (både fett generellt och mättat fett i synnerhet), vissa hävdar att (japp jag hänvisar till LCHF maffian) morot är lika illa som karamellkungen, några menar att mjölkprodukter är satans gåva till mänskligheten medans andra att det är lösningen på alla världsproblem. Jag raljerar nu, men till sist inser jag att det enbart är ett enda råd som jag anser kan ges utan att få skäll av något läger: Ät mindre socker. Raffinerat socker specifikt men socker generellt.
Vilket väl också är typ det kostråd som jag i praktiken har absolut svårast att ta till mig... Därför får mitt bidrag till detta med kost får bli följande:
1) Det är skillnad på kost och mat. Jag är övertygad om att vi kemiskt skulle kunna ta fram en individanpassad näringslösning som skulle vara den optimala KOSTEN. Men MAT är så mycket mer. Mat är socialt, det är sällskap, det är en upplevelse. Oavsett vilken KOST man väljer att följa så kommer man att misslyckas om den inte fungerar i livet och om den sätter sociala hinder som man upplever som jobbiga.
2) Det finns inte en kost som passar alla. Att en 95-åring sängbunden man skulle må bra av samma kost som ett 20-årigt kvinnligt hockeyproffs är det få som håller med om, liksom att en nötallergiker borde äta nötter. Men i andra fall kan folk envist hävda att just deras diet borde ätas av ALLA. Det finns frukterianer (precis så konstigt som det låter, de äter bara frukt och helst bara fallfrukt) som hävdar att de aldrig mått så bra som de gör på sin diet och att det kan bota sjukdomar från utslag till cancer, liksom det finns LCHF:are som tycker det är lika illa att äta apelsiner som att steka grannens katt (möjligt att de skulle föredra katten) och anser att alla borde tycka så. De har säkert båda rätt. Vi mår bra av olika saker. Säkert inom vissa ramar (som jag och hela forskarvärlden med mig misslyckats att identifiera), men det är bara inte one size fits all.
Nu ska jag baka blåbärsmuffins. Blåbär är nyttigt. Det tycker nästan alla.
Vilket väl också är typ det kostråd som jag i praktiken har absolut svårast att ta till mig... Därför får mitt bidrag till detta med kost får bli följande:
1) Det är skillnad på kost och mat. Jag är övertygad om att vi kemiskt skulle kunna ta fram en individanpassad näringslösning som skulle vara den optimala KOSTEN. Men MAT är så mycket mer. Mat är socialt, det är sällskap, det är en upplevelse. Oavsett vilken KOST man väljer att följa så kommer man att misslyckas om den inte fungerar i livet och om den sätter sociala hinder som man upplever som jobbiga.
2) Det finns inte en kost som passar alla. Att en 95-åring sängbunden man skulle må bra av samma kost som ett 20-årigt kvinnligt hockeyproffs är det få som håller med om, liksom att en nötallergiker borde äta nötter. Men i andra fall kan folk envist hävda att just deras diet borde ätas av ALLA. Det finns frukterianer (precis så konstigt som det låter, de äter bara frukt och helst bara fallfrukt) som hävdar att de aldrig mått så bra som de gör på sin diet och att det kan bota sjukdomar från utslag till cancer, liksom det finns LCHF:are som tycker det är lika illa att äta apelsiner som att steka grannens katt (möjligt att de skulle föredra katten) och anser att alla borde tycka så. De har säkert båda rätt. Vi mår bra av olika saker. Säkert inom vissa ramar (som jag och hela forskarvärlden med mig misslyckats att identifiera), men det är bara inte one size fits all.
Nu ska jag baka blåbärsmuffins. Blåbär är nyttigt. Det tycker nästan alla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar