Rättigheter gäller alla - alltid!

I veckan fick jag en ny kommentar på mitt inlägg från i sommras, det om att Sverige har ett absolut förbud - både genom nationell (utlänningslagstiftningen) och internationell lag (MR-konventioner som Sverige har skrivit på) - från att utvisa personer till länder där de riskerar att utsättas för tortyr eller annan kränkande behandling.

Kommentaren löd "Är du på riktigt?" och jag tolkar den som att personen i fråga inte delar min uppfattning. Jag vill därför passa på att berätta att den våldtäktsanklagade mannen helt har avskrivits från utredningen. Och påmin mig gärna hur är det nu, ska vi hellre fälla än fria? Vem vill leva i ett samhälle där rättigheter bara är till för vissa?

Inte desto mindre är våldtäkt ett otäckt och fegt brott som (likt många brott) förföljer den brottsutsatte under en lång tid framöver och jag hoppas att den skyldige ställs till svar och döms för det han gjort.

Jag missade Växjö maraton idag tyvärr. Min kära jycke är pga vår ändrade jobbsituation ensam mycket om dagarna och jag ville inte låta honom vara ensam även på helgen (P jobbade). Så vi tog bussen till Kolmården och sprang tre mil i de vackra skogarna som sken i sin höstskrud (totalt glömsk av en viss jakt som gör vistelse i skog rent livsfarligt!). Tyvärr höll det på att börja illa då Max halkade och föll i (Östergötlands enda?) färist och haltade i ett par steg. Då hade vi just klivit av bussen, ca 2 mil hemifrån och en taxiresa då hade inte känts så kul... Men han var strax sitt vanliga jag! Jag är så nöjd så länge han orkar kuta med mig, min fina prick!

Max i fjällen med (i brist på pinnar i fjällen) ett renhorn i munnen. Och ett rätt löjligt täcke.