Jag missade passet med klubben förra veckan (Eskil Erlandsson var ju i stan! f'låt på (Vikbo)landet), därför hade jag sett fram emot dagens pass lite extra. Jag såg fram emot det mycket hela dagen. Fram till ungefär 19.25 (tänkte springa dit 19.30). Då ville jag inte gå längre. Sprang dit på tunga ben i 5:40-fart och bedömde mina chanser att komma upp i farter snabbare än 5:35 som otroligt små. Önskade att jag tagit med en skämskudde. Ville vända.
...sedan sprang jag sex 1000m intervaller (och en 400m som bonus) med snittfarten 3:52. Hoppsan. Första intervallen kändes lätt, men fem till kändes oändligt långt borta. Sedan sa det poff! och alla sex var klara. Tiden flyger fram när man har kul :-)
Kan även ha lovat att hänga med klubbens snabbisar på 24km i helgen... Snabbt långpass för mig är under 5min/km, snabbt långpass för dem är 4:20-tempo. Jag tänker börja gråta och tvinga dem att sakta ned om det går för fort :-D
5 kommentarer:
Visst är det konstigt det där med intervaller!! Jag tycker ofta det är så att man är rätt säker på att man inte ska orka... Och så vips så har man fixat allihop!
Riktigt bra gjort!!
Och vilken utmaning till helgen!! :)
Åh 4:20...! De låter kul och jobbigt. Bra kämpat med intervallera.
Du är så himla duktig!! :)
4:20? Du är inte klok! De är fullt ös för mig, haha! ;)
Imponerad över din hastighet!
Gissar på att du kommer att hänga med fint på det snabba långpasset.
WOW vilket tempo! Snabbsnabb Karin! Jag skulle aldrig hänga med på ett sånt långpass, tur att du har en plan klar för dig ;) men så är du ju även en snabbing!
Skicka en kommentar