Jag var vaken alltför länge igår för att besluta om jag skulle springa Ulrika-Rimforsa eller tvärtom. Har man inte svårare problem än så får man väl vara nöjd... Jag steg upp löjligt tidigt på en ledig dag för att ta 7:15 bussen mot Ulrika.
Turen bjöd på många BRANTA backar (puh!), steniga grusvägar, knixiga stigar, vackra skogspartier, gömda gölar, mjuk mossa (jag testade...) stora rovfåglar och djupa grottor!
Jag sprang bland annat genom vackra Öna som är ett kulturreservat där man bevarat området som det såg ut när gården var i bruk. Väldigt vackert!!
Vackra Öna!
Öna hade även en informativ skylt, som jag tydligt saknade på en annan tur...
Mer från Öna, åk dit och titta själv vettja! Ta med matsäck, perfekt för picknick!
Turen skulle vara 40km men blev bara ca 36km. Givetvis blev det en utökad lov hem från Kustpilen så att jag ändå landade på 40. Skön tur, tog det lugnt och fint. Är detta kanske första gången jag springer så här långt själv? Max brukar ju alltid vara med, och ofta även löparkompisar på dessa utforskningsturer där man inte vet var man hamnar!
Idag sprängde jag även 100mils gränsen för i år :-)
3 kommentarer:
Det verkar så roligt med dina utflyktsspringningar! Jag borde definitivt ta efter! Åtminstone någon gång. Det får bli sommarens mål.
Men så vackert!!! Ok, bara stretch då!? Kan man mota Olle i grind eller vad är din erfarenhet !?
Härligt Karin!
Skicka en kommentar