måndag, december 03, 2012

Tunnelseende

Kallt. Jag och Max drog på oss massor av kläder och tassade ut i tystnaden. Det var så kallt (-12C) att fukten i luften frusit och avspeglades i lampskenet likt stjärnfall. En bra ljudbok i lurarna, nästan inga människor ute. Tyst och mörkt. Isande vackert. Men inte kallt under alla lager. Jag sprang även med min luftvärmeväxlare lungplus (...och kan inte låta bli att tänka på hur många tänder jag skulle slå ut om jag trillade) för att slippa kall luft i lungorna.

10km på drygt 50min helt utan trötthet eller smärta i benet får mig nästan att tro att jag redan fixat min nya vana...

Och, visst känns det ganska hardcore när man redan efter någon kilometer får tunnelseende pga all rimfrost i ögonfransarna ;-)

9 kommentarer:

Roxen sa...

Snygging :D
Men har du gjort hål för lungplus i buffen/halsduken?

Andréa sa...

Visst måste man bara älska vintern?! ;)

Jag tycker det verkar så jobbigt att springa med den där grejen i munnen (för att inte tala om sådan där andningsmaks (som vi säljer på jobbet)! Men jag antar att det är värt det om man har problem med luftrören.

Grymt att det kändes så bra också!

Karin sa...

Alltså, man skulle kunna tro att någon som tycker väldigt illa om mig lagt upp den bilden...

Daniel, jag har gjort hål i buffen (må gud förlåta...)

Andrea, att jag skulle älska vinter är en grov överdrift. Men vissa dagar går ju ann...

C sa...

Bra jobbat! Kul att höra att du kommit upp i distans! Fort går det också! :) Du måste hitta bra ställen att springa på, jag lyckas alltid hamna på de värsta verkar de som. :( Behöver du den där grejen i munnen vid -12? Jag sprang i det imorse och hade inga problem med luften. Däremot när de börjar komma över -15 så tycker jag det blir jobbigt. :( Men jag har ingen lungpuls så jag får stå ut.

Karin sa...

Andrea och Camilla: angående andningsmasken, jag vet inte om den "behövs". Jag har inga problem med andningen eller lungor. Igår var det ju dessutom inte jättekallt. DOCK första kylan för mig i år.
Däremot så har vad jag förstår nästan hela skidlandslaget ansträngningsastma efter att ha ansyträngt sig för mycket i kyla. Detta sliter på lungor och kan ge permanenta skador. Därför använder jag ibland denna. HUr ser ni på det? Finns inga risker med ansträngning i kyla?

Fredrik sa...

Ja, ansträngningsastma är väldigt lätt att få i kyla, men som tur är är det hyfsat lätt att förebygga det värsta när man väl har det.

Värmer man upp ordentligt blir det bättre men det är fortfarande svårt att ta ut sig max(i kyla) utan att man får känningar av astman.

För normalmotionären(inte Karin) är det ingen fara men vill man tävla på sen höst/vinter bör man vara försiktig.

Jonna sa...

intressant diskussion! Jag är enormt oförsiktig, tränar även i sträng kyla osv. har ju hittills inga problem men det kanske är dumdristigt. Sen är det klart jobbigt efteråt, efter t.ex. en tävling i sträng kyla, så har man ju svårt att andas ordentligt, känner att luftrör och lungor är påverkade osv...

Frida sa...

Skidlandslaget = maxansträngningar i kyla 3h/dag, 265 dagar om året, år efter år. Ambitiös motionär i mellersta/södra Sverige, ansträgning i kyla 1-2h/dag, 2-3 dagar om året, därför bryr jag mig inte om att "värmeväxla". Kan jag springa OK i de förhållanden som råder ute är det OK, annars får träningen ute vänta en eller två dagar.

C sa...

Jag tror att det kan finnas risker men håller ansträngsningsivån låg när det är riktigt kallt. Skulle aldrig få för mig att springa fort om det är över -10. Men jogg och myslöpning tror jag inte skadar så mycket (om det inte är alltför kallt). Gått fort har jag gjort i -30 utan problem så tänker mig att jag kan mysjogga upp till -20 iaf. Men vet inte om det är rätt. Nu i söndags när jag var ute och det var rejält kallt på slätten så andades jag genom buffen och det tyckte jag fungerade bra. :)