Det är ett väldigt tjat om sportbyte i hushållet. Från löpning till golf. Som den välartade (?) hustru jag är beslutade jag mig för att storsint inte förkasta golf utan att ha testat. Eller JAG anser att jag har testat. Jag har spelat minigolf. Det brukar sluta med att jag ger upp och surt säger "skriv åtta på mig" utan att ens slå de sista hålen. Golf känns som samma sak fast än längre avstånd att hamna fel på. Men idag gick jag alltså caddie för Peter. Med detta menar jag att jag pratade öronen av golfarna och Peter fick bära sin bag själv (jag är hans fru, inte hans slav). Rätt så trevligt men jag har fortfarande svårt för att se hur jag 1) ska ha tid för en till så tidskrävande sport och 2) ha tålamod nog. Dessutom, golf går rätt långsamt, men ändå var det inte tid för fika?!?
Nåväl, efter nio hål tog jag en kaffe (som ultralöpare tycker jag att fikapausen är helig) innan jag på vindlande småvägar sprang från Västerby mot Linköping. I solskenet sprang jag genom eklandskap förbi betande får, röda stugor och flera naturreservat. En vacker och skön tur om 23km och trots att jag har liite kvar av förkylningen så gick det lätt och kändes bra!
Så om jag byter sport? Det var väldigt kul att få göra nåt och umgås med P, men än är jag långt ifrån övertygad...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar