När jag ändå är inne på detta med jämställdhet... Vad tycker vi egentligen om kvotering? Först och främst tänkte jag att vi ska reda ut vad det egentligen är.
Positiv särbehandling (tillåten enligt lag i Sverige) innebär att när allt annat är lika - när Anna och Pelle har lika betyg, meriter och kompetens - då ska vi välja det underrepresenterade könet.
Kvotering är när man beslutar sig för att en viss andel i en styrelse eller ledningsgrupp ska betå av det underrepresenterade könet. Men nu händer nåt konstigt. Då drar plötsligt alla slutsatsen att vi inte längre väljer mellan Anna och Pelle utan även mellan Lars. Lars har dubbel examen och har varit hög chef i 100 år och är alltså mycket mer kompetent än både Anna och Pelle tillsammans. Men ändå måste man med kvotering välja Anna. Då undrar jag - var fan kom Lars ifrån??
När kvotering diskuteras dras alltid exemplet med den ytterst kompetente mannen och den knappt lågstadiekompetenta kvinnan upp. Varför ska de stackar bolagsstyrelserna behöva välja en inkompetent person när de kan välja Lars?
Då ska jag berätta en sak. Kvotering förekommer redan i Sverige. De flesta bolagsstyrelser och valberedningar ser nämligen ut såhär:
.jpg)
I deras nätverk (dvs där de letar efter lämpliga och kompetenta kandidater) ser alla ut såhär (alltså som Lars):
Det är därför dinosaurier som Jens Spendrup menar att det inte finns några tillräckligt många kompetenta kvinnor att välja in i deras bolagsstyrelser osv. Nu ska jag avslöja för er: Det är för att han inte känner några. De ser nämligen inte ut som Lars. ERGO har män kvoterat in andra män i evigheter! Men tjejer har högre betyg än pojkar och att fler kvinnor än män väljer att skaffa sig en högre utbildning. Det finns dessutom massor av forskning som har visat att styrelser/ledning med kvinnor har bättre avkastning, större kundkrets, bättre på riskhantering osv. Trots det finns det fler ledamöter i styrelser som heter Göran och fler VD:ar som heter Johan än det finns kvinnor på dessa positioner. Fler enbart som heter Göran än kvinnor trots att forskning visar på fördelar med könsblandade styrelser. Varför fattar Spendrup och co inte fördelarna och rättar till detta utan kvotering (aka marknaden löser problemet)? Eller finns det något sorts kakmonster som käkar upp alla kompetenta kvinnor innan det når den berömda "marknaden"? Eller är det så att män inte ser kompetens om de inte ser ut som Lars? Det känns ju även då extra beklämmande att när någon beslutar sig för "nä, nu ska namnet "Anna" upp på topp tio vanligaste namnet i en bolagsstyrelse" ja då står det någon Åsa Erlandsson där och öser bajs över henne för att hon inte är hemma mer med sina barn. Och jag frågar mig hur många fler timmar alla Anna inte har spenderat med sina barn om vi jämför med Göran (som har fullt upp med att sitta i styrelser) eller Johan (som är VD i Görans bolag)? Och ändå så är det Anna som får ovett om hon behagar lämna huset. På riktigt liksom? Är det rimligt?
Så nu till 10 000 kr frågan, vad är min poäng? Är det:
- Inför kvotering, skippa Lars och ge Anna en chans.
- Sluta kvotera. Upphör med manskvoteringen och öppna ögonen och se att där finns inte bara Anna, Lars och Pelle utan även Margareta som har examen från Harvard, Yale och Uppsala, som doktorerat 15 gånger och som varit chef redan åt Jesus. Aka det finns massa kompetens att välja mellan som inte heter Göran, Lars eller Johan.
- Fel låt vann, hur fan kunde ni inte rösta på Linda Bengtzing?
3 kommentarer:
Jag älskar dina två senaste inlägg!
Go Karin, go!
/fröken Fräken
(som själv läste - samma dag! - i ena delen av DN hur man skadade sina barn genom att lämna dem tidigt på dagis och att mammor borde vara hemma mer och i den andera delen läste att kvinnor borde vara ute mer i arbetslivet och inte vara hemma så mycket eller jobba deltid eftersom de halkade efter i pensions- och arbetslivavseende)
Punkt två i din lista är väl egentligen vad vi alla strävar efter. Poängen är ju att kön ska vara irrelevant i alla (professionella) sammanhang.
Vad gäller föräldraledighet så fick jag en god dos av den "kvinnobehandling" du nämner när jag var föräldraledig. Manligheten till trots.
Hej, tack för bra inlägg. Håller med om vissa av dina slutsatser (tex att lika barn tror sig leka bäst) men inte helt med om verklighetsbeskrivningen.
_Alla_ jämförelser visar att Sverige är rätt ruttnt på att få fram kvinnor i ledande ställning i storbolag - i jämförelse med USA, Frankrike, Lettland osv. För mig är det logiskt omöjligt att säga att det både finns precis lika många kompetenta kvinnor att välja på till bolagens styrelser idag samtidigt som kvinnor i låg utsträckning släpps fram till positioner där de kan bli kompetenta nog. Så länge de flesta med kompetens tyvärr är män, så är det inte konstigt om det sedan styr rekryteringen till styrelserna.
Erfarenheterna från Norges kvoteringslag pekar ju också på att kompetensen i styrelserna har försämrats något med kvoteringen med en högre andel kvinnor med högskoleutbildning, forskare etc och en lägre andel av personer med erfarenhet av att styra bolag. Effekterna för jämställdheten (kvinnor på chefspositioner, lönesättning osv) i Norge verkar ha varit noll utifrån kvoteringen, men det är ju kanske inte det mest relevanta argumentet här.
Sedan vi kanske skiljer oss i synen på kompetens där du verkar lägga ett större värde på utbildning av olika slag och jag skulle värdera framåtanda hos chefer och erfarenhet hos styrelser mer än diverse mer eller mindre relevanta och daterade högskolepoäng.
Skicka en kommentar