Bra helg!

Fredagen spenderades totalslut i soffan efter timmar av julklappsshopping (Peter fick lov att klä av mig jacka och skor när jag kom hem för att jag dog lite innanför dörren...) men nu är jag iaf (typ) klar!

På lördagen drog vi till Tranås Badhotell för att vila upp oss. Peter bjöd mig till Yxtaholms slott förra året på julmys och julbord, nu fick jag bjuda igen.

Väglaget dit var förfärligt, men väl där käkade vi scones och te med ost och marmelad, badade ute i het tunna och bastade med utsikt över en frusen Svartån, myste med öl i relaxen och svettades i ångbastun. Sedan blev det julbord (mmm...) i vacker miljö som avslutades med en irsh coffe under en filt framför en vacker enorm julgran. Mys, mys, mys!

Morgonen började med Yoga för mig innan lyxig frukost och tyvärr lika dåligt väglag hem. Sedan 8,5km löpning med upplösningen på min ljudbok i snöstorm och snömodd. Nice! Kort sagt en bra helg - för både kropp och själ!

*host, host* (vad var det jag sa??)

Japp (och tyvärr) det skedde igen. Missade rådjur - sköt nästan ihjäl TV-spelande pojke (ja inomhus!).

Som jag nyss skrev...

Om ont och gott (och Julien Assange)

Julien Assange har varit veckan (månadens?) snackis. Killen som är frontfigur för Wikileaks som gjort hemligheter (eller snarare avslöjandet av desamma) till sin hjärtefråga. Det som förvånar mig är att denna historia har gjorts till en klassisk "ont och gott"-saga. För er som inte hängt med, Assange avslöjar hemligheter, mest militära men numer alla sorters hemligheter (så som statshemligheter) som Wikileaks kommer över. De avslöjar sedan dessa i någon slags anda att allt som hålls hemligt är illa och i alla fall hålls hemligt av illa valda åsikter (eller, personer, för all del).

Jag tänkte inte lägga mig i huruvida det är BRA eller dåligt att dessa hemligheter kommer ut. Det enda jag tänker säga är att det är en ickenyhet att de finns (kom igen, hur konstigt är det att anställda på amerikanska ambassaden beskriver svenska politiker? Konstigt, eller roligt är möjligtvis valet av ord för beskrivningarna. Det är väl snarare Reinfeldt som är en hund, med sina valpögon, än Bildt ;-P ).

Det jag finner märkligt är att Assanges våldtäktanklagelser tycks stå och falla med huruvida det är bra och viktig information han sprider. Plötsligt blir våldtäkten enbart ett sätt att smutsa ned Assange, en konspiration från världens ledare (som inte vill att det ska komma ut att de tycker att Merkel ser lite ut som en bulldog, eller att de funderar på att köpa Island för att det är så billigt). Plötsligt vill alla döda Assange för hans verk och det är synd om stackaren som dessutom måste åka till Sverige för att bemöta nått oviktigt brott. Assange som gör sitt yttersta för att förändra världen, som gör allt för att vi ska få alla korten på bordet, få all information om, ja allt! Han som kämpar för yttrandefriheten, en av de mest grundläggande av mänskliga rättigheter.

Jag säger inte att han är oskyldig eller skyldig. Det jag säger är att varför kan han inte BÅDE vara skyldig till våldtäkt OCH räddaren av världen, folkets försvarare och yttrandefrihetens främste riddare. Hur kommer det sig att han inte kan vara både ond och god? Är det verkligen så svårt för oss att ta till oss? Är vi så disneyficerade att vi inte kan förstå att både gott och ont kan leva inom samma person? Att Julien Assange kan vara (jag säger inte är!) både en otäck och sadistisk våldtäktsman samt en försvarare av en grundläggande mänsklig rättighet? Det är ju inte så att vi inte sett det förr.

Att springa eller springa - olika gångarter?

Detta inlägg är inspirerat av Carina (även om det på intet sätt är svar på hennes fråga). Det sägs att "man blir bra på det man tränar på" men det är en sanning som kan modifieras. Bara för att man bara springer 5km i lagom takt så blir man inte bra på 5km. Om man med bra menar snabb(are).

Anders Szalkai har sagt att han inte kan springa långsamt för att då får han ont. Det kan låta kaxigt (tro mig, Szalkai är allt annat är kaxig) men det handlar helt enkelt om att springa långsamt och springa snabbt (utefter egen förmåga) är två helt skilda saker. För att ta en parallell ungefär som att trava eller galoppera.

Jag upplevde detta under Åland marathon. Den första halvan ville jag bara öka, men höll igen för att det är ett långt lopp. Sedan gick det bra fram till 25km då det började gå segt. Efter 30km var det riktigt segt. Varför då? Jag är ju kung på att springa långt!? Fem mil eller åtta mil - bring it on! Må så vara. Jag är bra på att springa långt. Men långsamt. Att springa långt och snabbt var som att be en travare att galoppera .

Att springa snabbt känns helt annorlunda. Man trampar annorlunda, landar annorlunda, hållningen är annorlunda. För att komma in i detta så måste man träna på det, man måste lära sig. Poängen är inte (även fast resultatet är det) att det ska gå snabbt utan att testa på en annan gångart. Efter Åland blev detta så tydligt. Mina två första pass efter maran gick (trots trötta, slitna ben) i raketfart utan att jag försökte. Varför? Jo, benen var inställda på galopp, inte trav. Eller det är i alla fall min idé.

Så. "Man blir bra på det man tränar". För att springa långt och snabbt(are) måste jag springa långt och snabbt. Det var lite det som fick mig att skriva detta inlägg utifrån Carinas blogg. För sedan har vi ju detta att få håller för att springa långt och fort jämt. Inte ens Szalkai :-)

Balans. Svårt.

My point proven... (tyvärr)

Faktum kvarstår. Jägare är de som är minst lämpliga att vara ute i skogen med skarpladdade gevär. Kanske ska jag vara glad för dessa snömängder som gör det omöjligt för mig att springa i skogen? Nu har de (igen) skjutit ihjäl en stackar oskyldig i skogen. En man på skidor eller en älg. Man skulle tro att skillnaden är uppenbar? Tydligen inte. Läs mer här och här.

Jag sprang istället en 1/2-mara på asfalt(snömodd) runt Bråviken. Rätt fint på sina ställen även om jag saknar skogen. Max fick tyvärr stanna hemma då hans tassar gör ont av saltet på vägarna. Det var ca -5-7C och solen tittade fram på sina ställen. Sedan indisk mat och kolakokning :-D

Varför man inte ska sälja hus i november

Därför:

Bildtext: "Vacker altan med pool och grill"

Sugen på ett dopp någon? 10 spänn bjudet? Någon?? Inte det. Ok.

(Tack hemnet för bildlån...)

Planer inför 2011

Som vanligt när Peter är borta så händer det grejer... jag får tråkigt och gör då upp planer (alt. köper saker. Ja, jag har gjort båda). Nu har jag planerat lite inför 2011...

Löpplaner. De ser ut som följer:

• 20 mars 2011 - Rom Marathon! Man springer förbi många av Roms sevärdigheter. Bland annat så både startar och avslutas loppet vid Colloseum. Hoppas på skönt vårväder. Jag tror att det är ett fantastiskt vackert lopp! Tidsmål: under 3.37, helst 3.30
• 9-10 april 2011 - TEC Ett lopp med många klasser, från 50km till 100miles (16 M I L). Ett varvlopp på 10km bana. Inte vad jag föredrar, men jag har hört så mycket bra om loppet så det ska bli skitkul. Arrangörerna verkar kanon! Tidsmål: Ta mig runt, gärna en klass över den jag är anmäld till... (man får byta klass under loppet).
• 7 maj - LidingöUltra Det blir andra gången jag springer detta kanonarrangemang! Ska bli sjukt kul hoppas kunna ligga på! Tidsmål: Under fem timmar. Helst rätt mkt under :-)
• 24 september - Lidingöloppet Ett jättekul lopp med utmanande och vacker bana. Tidsmål: silvermedalj.

Så. Detta är de lopp som jag (förutom TEC, där anmälde jag mig i augusti!) gått och anmält mig till denna vecka (!). Får jag bara vara frisk inför dessa lopp så är jag övertygad om att de kommer att gå bra. Kanske tom RIKTIGT bra (med mina mått mätt). Kul kommer det att bli iaf!

Andra lopp jag är sugen på är Kraftloppet (42km alt 72km alt stafett, allt är kul!) och Jättelångt. Kraftloppet har jag sprungit (stafett & mara) och det är nära, i Finspång, vacker bana och kul arrangemang! Jättelångt har jag sneglat och trånat efter under två år nu. Det strösslas ju inte med terrängultror och banan vet jag är vacker och omväxlande och arrangörerna verkar topp! Dessa två lopp är nästan givna.

Är även sugen på Tjejmilen (folkfest trots allt och nästan alltid bra väder), Kistaloppet (för att jag gillar arrangemanget!) Swiss Alpine Marathon (behöver jag förklara varför? Tror nog att det spränger min budget för i år dock), Vertex fjällmarathon ("mara" i svensk fjällterräng, det ska vara tufft, vackert och kul), Lappland ultra (tänk, springa i midnattssol i fjällmiljö riktigt långt! Kul!), Bellmanstafatten (stafett på Djurgården med bra picknick, folkfest!), Stockholm halvmarathon (för att det var så jättekul - och bra arrangemang!), Hässelbyloppet (för att det ska vara snabbt ;-P) SUM - Södermanland Ultra Marathon (lyckas missa detta lopp - som Rune Larsson kallar för det vackraste lopp han aldrig sprungit - varje år! Är 2011 mitt SUM år?) och fler!

Har du några bättre förslag??

Vad har ni hittat på nu då??

Ok, militärkupper är verkligen inget att skoja om. Men, jag kan inte hjälpa det - och jag kan inte vara ensam om detta - jag får konstiga bilder i huvudet av rubriker likt denna:


Militärt kuppförsök skakar Madagaskar


Typ vadharnihittatpånudå???


Kom igen! Ni vet vilka jag menar??


Det HÄR gänget:




King Julien - någon?

Nähä.

November...

Japp. Nu blev det november. Min absoluta hatmånad. Det blir bara mörkare och mörkare, kallare och kallare och allt - ALLT! - är grått (på väg hem från Skenäs idag trodde jag ett tag att jag blivit färgblind eller att någon satt världen på svartvitt. Inte ens i närheten av sepia).

Någon smart-ass skulle nu kunna hävda att det minsann varit november i 17 dagar redan, men si där har ni fel! Eller, så som jag ser det är november ett tillstånd. Ett tillstånd där du inte riktigt är säker på om du lever. Allt är grått och du liksom vadar fram i det gråa likt som om du försökte springa i en dröm, eller som en fluga som sitter fast med vingarna i ett tuggummi. 2009 tror jag bjöd på tre solTIMMAR i november. Snålt. För att underdriva.

Hur som. November får mig att ifrågasätta att jag lever (OBS! jag är inte suicid, jag ifrågasätter inte om jag vill leva). Det känns som om någon dragit ned en mössa över ögonen på mig och allt jag kan se (om jag anstränger mig) är golvet. Dystert? Ja. Men, jag väljer att fokusera på att vi (nästan) haft 17 ickenovember dager i november. Man får vara nöjd med det lilla.

Ultraintervaller - 10kmx8

Så. då var de avklarade, de åtta ultraintervallerna. Tävlingen gick ut på att springa 10 km åtta gånger med start var tredje timme. Jag hade inte tänkt springa alla åtta (ut och kuta 03.00 känns sådär lockande även för mig...) men jag måste säga att de gick oförskämt lätt! Att springa var inte tungt någon gång (surt och lite tråkigt under de intervaller som det spöregnade...) dock var det lite tungt att ge sig ut på den första (kl 06.00) samt på de två sista (kl 00.00 och 03.00) intervallerna.

Min första intervall gick i kolmörker och då jag valt en ljudbok med inslag av spöken så var den ganska läskig. Såg ett par monster... tid: 54.02 (jag är aldrig snabb vid den tidpunkten). Åt välling och hårtbröd innan jag kröp ned i sängen igen.

Kl: 09.00 hade jag puttat Max ur sängen och vi drog till Vrinnerviskogen och sprang milen i regnet. Där var det ömsom blött (simfenor hade varit bra) ömsöm snö, pga detta gick det långsamt, tid: 57.08. Efter en snabbdusch blev det laxbagel och latte på Fräcka frökens med Peter.

Kl: 12.00 sprang jag från Skvallertorget kring promenaderna. Regn även på denna intervall. Tid: 53.29. Mjölk, hårdbröd och chokladbiskvi fick ge energi efter detta.

Tre timmar senare så tror jag att det inte regnade! Max fick följa med, vi sprang på Himpan och kring strömmen. Ont i magen... Tid: 53.47 Åt raggmunk och godis.

Kl: 18.00 så bar det av igen. Inget regn och jag minns faktiskt inte var jag sprang., promenaderna tror jag. Magen arg... Tid: 53.30 Käkade nudlar när jag kom hem samt kaffe och saltersättning.

Vid nio fick jag sällskap av snälla Nicklas. Kul att springa med någon! Vi sprang runt promenaderna, tid:52.00. Fick bara i mig en halv macka och lite choklad och ett glas mjölk. Tänkte sova men fastnade framför Pulp Fiction (som för övrigt kan översättas till "Harlekinroman" eller "Kioskvältare").

Även vid midnatt fick jag sällskap och Nicklas drog iväg mig mot Maxi och Herstaberg. Kul att inte springa samma väg. Tid: 53:47. Väl hemma hade Peter gjort varma mackor. Jag snodde en och åt lite mer godis, drack mjölk och cola. La mig för att vila ögonen.

Sista intervallen. Kroppen kändes bra (så bra den kan kännas när man är vaken 03.00 och ska ut och springa...) Sprang kring promenaden. Kändes lite läskigt att vara ute själv så sent. Blev utskälld av två killgäng som tydligen tyckte att det var provocerande att vara ute och springa när de gick hem från krogen. Återigen, att lyssna på en spökdeckare var ett obra val. Tid: 52.15. En gainomax, saltersättningstablett och en ipren, sedan sängen (däremellan - dusch!).

Hade kunnat fortsätta springa. Det som var jobbigast var att jag ständigt hade ont i magen. Jag åt nog inte tillräckligt, men hade inte kunnat äta mer (min mage hatade mig nog ändå). Kände mig bra i benen och inte särskilt trött någon gång. Idag mår jag bra i kroppen, känner mig lite sömnig. Det var MYCKET lättare att springa 10kmx8 än att (som i somras) springa 8mil på en gång. Snabbare gick det också, min sluttid blev 07.09.58

Så. Jag är nöjd med min prestation. Nästa gång vet jag att jag kan dra på mer :-)

Humor... och lite löpning såklart!

En ica-handlare med vardagshumor. Säljer mycket liiiten fisk, läs mer här. Något annat som är kul är att springa 10kmx8 med start var tredje timme. Det är Krister L:s från min forna hemstad Borlänges bebis: Ultraintervaller. Tydligen med startande från hela norden och även ända borta i Amerikat ryktas det... :-)

Något okul var första starten 06.00 och den kommande sista starten 03.00 (jag såg monster redan kl 06.00 i mörkret...). Mer okul är att det regnar. Mycket.

Tullen - the story

Ok, först: det känns som att den här tullhistorien blivit en aningen uppförstorad. Den är varken särskilt kul eller spännande.

Nummer två: givetvis var det inte jag som åkte fast i tullen. Det var några brainers som packat väskorna fulla med tobak. SEN var det någon ond (nåja) person som måste ha tipsat tullen om detta.

Men vi börjar från början. Jag och I hade ett rätt tight schema. Bussen skulle anlända sthlm 21.30 och vårt tåg avgå 21.45. Båten (jag vill här passa på att påpeka att detta var den enda båten till Grisslehamn denna söndag...) kom i tid 19.30. Men. Sen åkte aldrig bussen. I blev nervös som få. Strax hade alla andra bussar utom vår åkt. Ytterligare en stund utan action och jag gick för att se vad som stod på. Jo. Tullen stod och gick igenom alla väskor. Efter ett tag kom de in, upplyste skämtsamt om att de även jobbar kväll och frågade om någon hade något att deklarera "Så som vapen, narkotika, tobak eller sprit?" (Narkotika?! Vem deklarerar det?)

Ingen kändes vid deras beskrivning. Efter ytterligare genomgång av buss lackade de ur och sa som det var: "Ok, vi har fyra väskor med tobak, kan ni inte bara säga vems det är?" Fyra killar gick ut. Yippie, nu kan vi åka! Men nej. Vi skulle vänta in dem.

Nu hade vi insett att vi missat tåg och ringde sj: "Vi har för närvarande tekniska problem och har därför svårt att hjälpa till, vill du vänta kvar är det ca 12min väntetid." Yeah right. 38minuter (TRETTIOÅTTA!) senare valde de att svara. I och jag hade förutseende nog bokat biljetter som kunde bokas om. Trodde vi ja. När nästa tåg som gick visade sig vara Veolia så fick vi nobben och fick lov att köpa nya biljetter (Avregleringshelvette). Ny ankomsttid hem 01.25... (Behöver jag säga att mina känslor för SJ (ni som känner mig vet att de är rätt frostiga) inte direkt blev varmare?)

Bitter över att behöva 1) Punga ut med mer pengar för biljett hem (när jag redan betalat extra för att kunna boka om den...) SAMT 2) Åka taxi istället för spårvagn som slutat gå OCH 3) komma hem mitt i natten; måste jag ändå vara imponerad av veolia som ankom Norrköping 01.02. Det vill säga mer 20minuter INNAN utsatt tid! SJ: se och lär.

Åland Marathon!

Så. Då var det klart! Internationella debuten - done! Åland marathon 2010 avklarat (som btw gick samma dag som original maraton Marathon-Athen som btw firar 2500års jubileum).

Vi vaknade upp TIDIGT (starten gick kl:8.30...) till ett lätt duggregn. (och aningen konfunderade över vad klockan egentligen var. Finland ligger en timme före, men så byttes det till vintertid...). Efter att ha pinat i oss frukost (är alltid för nervös för att kunna äta ordentligt) joggade vi till start. När starten gick hade regnet upphört, men himlen var jämngrå. Banan var rätt så tråkig. En 90-väg med smal väggren (som de tillfälligt sänkt hastigheten på till 50). Några rejäla backar, de var långa men inte branta. Efter 17 km började det regna och efter 21km vände vi och sprang samma väg tillbaka. Jag höll strax under 5min/km tempo fram till 30km. Sedan gick det allt segare. Jag var blöt och framsida lår började göra ont.

Märkligt med maraton. Kilometerna är både mycket längre och mycket kortare än vanligt! De första 5km går supersnabbt (knappt 25 min)! Medan de sista km går superlångsamt (drygt 26km). Kändes som skillnad på timmar och inte minuter!

Jag kom i mål som femte dam på 3.37. Innan loppet hade jag satt under 3.45 som Godkänt, under 3.40 som Väl Godkänt och under 3.35 som MVG. Så ett VG känns ok. Jag hade det riktigt kämpigt på slutet och idag gör framsida lår riktigt ONT! Jag går typ som Christer Pettersson om någon minns? Spattigt och till synes utan styrsel i benen, fötterna som landar där de vill :-)

Sedan blev vi fast i tullen och höll på att aldrig komma hem, men det är en annan historia...

Morgonlöpning!!

Vem kan motstå att snöra på sig dojjorna med de första solstrålarna efter DENNA fantastiska video?? En hyllning till morgonlöpning i fantastisk terräng! Går det att inte bli sugen?? Jag ska ut imorgon i alla fall!!

Annars laddar jag mest inför Åland marathon; för visst blir väl en kolhydratuppladdning bara bättre ju längre man håller på?? :-)

På prispallen!

Idag var det dax för Höstmilen (som btw firar 40 år!) Som jag skrev tidigare har jag missat detta event trots att jag bott i Norrköping sedan 2002. I år fixade jag att var med. I alla fall nästan. Jag tog Damfemman istället för att inte riskera något inför Åland maraton.

När jag vaknade på morgonen och allteftersom morgonen gick var jag mycket glad för det beslutet. Det spöregnade. Hela. Tiden.

Efter att ha värmt upp (så gott det gick i regnställ...) gick starten. En liten liten tjej som sprang i en bomulls t-shirt pep iväg, jag var strax efter och kände mig rätt säker på att komma förbi henne. Som ofta vid tävling blev jag nervös, fick gelében och andades häftigt. Banan var mycket tuff och mycket tung. Ofta sjönk jag ned till anklarna i vatten och lera. skorna blev tunga, stenar och rötter var hala. Vid ca 2km fick jag håll. Jag får det ibland, inte ofta, men det gör fruktansvärt ont och tvingar mig till att springa dubbel. Jag försökte med allt (sträcka upp armarna, krama tummen, andas djupt mm) men det släppte inte. Här sprang en tjej om mig. Hållet höll i sig till dryga 4km och därför lyckades jag inte komma om den andra tjejen. Jag kom trea. Den lilla tjejen som ledde från start vann. Hon var 13 år, sjukt bra!

Bäst:

• Att jag tog mig dit i regnet.
• Att jag kom trea.
• Att jag bet ihop trots smärtan.
• Funktionärerna som trotsade regnet.

Sämst:

• Tiden. 26.28 på 5,2km är inget att skryta med. Även om banan var mycket tung.
• Att loppet pga ovan kanske inte blev det snabbdistanspass som jag ville ha.
• Regnet.
• Publiken. De hejade knappt. Varför komma dit då??
  

Pimpa din frukost!

Jag härmar min name "Fitness&Hälsa"-Karin och går med i Mollys "Pimpa din frukost"-tävling. Jag älskar frukost och gillar uttrycket "Ät frukost som en kung, lunch som en prins och middag som en tjänare". Jag lever dock inte efter det *skäms*. Jag har rationaliserat bort att äta frukost (mamma, farmor, lugn - jag äter!) utan jag brer en macka och tar med mig till morgonkaffet på jobbet. Anledningen till detta är att jag är en sann frukostnjutare som dock inte klarar av att i all hast kasta i mig en macka och bränna mig på te! Jag behöver tid, oceaner av tid! Att sitta och ta en lång helgfrukost är bland det bästa som finns!! Bäst är frukost i morgonsolen ute i torpet...

La Torp! Får se om jag fixar bättre bild framöver...

Men. Nu är det oktober och morgonsol eller inte så är det svinkallt ute. Min pimpade frukost blev inne:

Jag började med att gå en morgonpromenix med söta Max för att köpa färskt bröd. Jag har blivit "allergisk" mot allt butiksbröd (segt, gummiaktigt och smaklöst!) och går numer alltid till mitt lokala bageri som gör fantastiskt gott och NYTTIGT surdegsbröd. Det är dessutom en bra morgonrunda med Max!

När jag kom hem satte jag på min fantastiskt vackra, knallröda Francis! Francis! Alltså en espressobryggare. The espressobryggare.

Sedan skar jag en saftig ljuvligt rosaröd grapefrukt och åt den med hjälp av en mycket fiffig grapekniv jag fått av min vän Anneli efter en resa till USA. Inge sprätt och ingen juice över hela bordet. Klart och betalt!

mmm....

Sedan fick Francis! Francis! jobba lite. För att få valuta för pengarna på det inköpet så måste jag göra rätt många kaffe latte... Jag gör dock de bästa lattarna! Jag har gourmekaffe som givetvis förvaras i en vakuumburk och som givetvis - givetvis! - är både Rättvisemärkt och Kravmärkt. Dubbelt så gott med andra ord! Inköps i lyxiga kaffebutiken och mals från böna. Så klart.

Ungefär här väcker jag sambon. (...för femte gången alltså, men denna gång brukar han trilla ur sängen och slinka ned i stolen)

En bra radiokanal i bakgrunden, nybakat (fortfarande varmt) bröd, HÄRLIG latte, full-av-nyttiga-bakterier-yoghurt med nötter och banan, grapefrukt och det bästa sällskapet gör långfrukost efter en lång sovmorgon till den ultimata söndagsstarten.

Mums!

Sen då? Ja, då sprang jag en sväng såklart :-D ! 21km i strålande sol!! ...och en riktigt bra bok i lurarna (Strindbergs stjärna) samt söta Max som sällis!

Höstmilen??

I skogen utanför Norrköping går varje år ett lopp som heter "Höstmilen" (något missvisande då det är något längre än en mil). Jag har lyckats missa detta - vad det verkar - eminenta arrangemang varje år. I år har jag inget inplanerat denna helg och alltså stora möjligheter att springa! Kul!

MEN!! Helgen efter drar jag och Ida till Åland för att "tävla internationellt" för första gången. Mitt just nu stora mål: Åland maraton. Är det optimal uppladdning att springa ett krävande terräng millopp bara en vecka innan?? Det är ju "bara" en mil... men jag vill verkligen vara fitforfight på Åland. Eller ska jag satsa på den (rätt mycket mindre coola) "tjejfemman" som körs samtidigt?

Vad skulle du gjort?

Om du skulle dö imorgon...

...vad skulle du då ångra att du inte gjort? Vad skulle du göra om du fick en chans till? Till vem skulle du säga "Jag älskar dig" en sista gång?

Visst gör väl...

...ett glas fin fransk Pinot Noir så att även rödbetor och ost kvalificeras som en riktig middag?? Det tycker jag i alla fall, lill-lördag och allt...

Efterrätt: mörk choklad med citron och ingefära (sjukt god. SJUKT. GOD.)

Efter en kul löprunda i fivefingers så ska jag njuta av att det är Gray's Anatomy ikväll istället för att gråta över att mina nya skor ännu inte kommit och att det är kallt, blåsigt och grått. Och snart november (NOVEMBER! Blä.).

Min smarta mormor brukar säga att "Kan man vara glad åt lite så har man mycket att glädjas åt." Det tänker jag anamma. Fullt ut (eller, nja, inte fullt ut. Har inte så mycket choklad ikväll).

Vackra egenodlade vindruvor! Vem vet, kanske Pinot Noir??

En härlig helg!

Helgen började bra trots en regnig fredag då L och A kom hem till mig på middag. Jag som har notoriskt svårt att följa recept var lite nervös för att fisk- och skaldjursgrytan skulle gå åt pipsvängen, men jag tyckte i alla fall att den blev bra och L & A sa iaf att de tyckte att det var gott. Efteråt åt vi äppelpaj och pratade om livet, kärleken, barn, resor, hundar - ja högt och lågt! Tack tjejer för en superskönkväll, det var alltför länge sedan!

På lördagen sprang jag och Max min nya favoritsväng: Getå-Älgsjöarna runt-Mela-Getå. En löptur på 33km i hyffsat vacker väder och med bedövande vacker terräng! Vackra sjöar, skog med mjuk mossa, vacker ljung, sent blåbärsris, imponerande klippor, vackra mossar... Belöningen kommer efter två mil då skogen plötsligt öppnar sig och man kommer ut på en klippa med vidunderlig utsikt! Nedan ser ni Max på klippan.

Efter löpturen slafsade jag i mig det sista av fiskgrytan och funderade på om det verkligen var så klokt att åka ut till stugan? Klockan var nu efter 18 och skymningen hade redan kommit. Det skulle vara kallt och mörkt i stugan och dessutom behövde jag både handla och fylla på dricksvatten. Men, jag beslöt mig för att åka ut. Jag älskar ju att sova där och vad skulle jag göra i lägenheten framför TV? När jag senare satt framför brasan (det var 12C i stugan...) med en varmvattenflaska och Max som värmde upp sängen, drack ett glas vin och åt smågodis så var jag SÅ nöjd med mitt val. Jag trivs så därute! På den kolsvarta kvällspromenaden lyste miljarders stjärnor över mig och Max, det var kallt ute men nu varmt i stugan - magiskt!

Vaknade till en blåsig men solig dag. Jag och Max plockade ca 7l svamp innan vi åt en lång och slö frukost, med en stor latte. Efter lite trädgårdspyssel städade jag bort lite mat och packade ihop för hemresa. Väl hemma blev det matlagning och ett par timmars svamprensning med gammalt sommarprat, bland annat Annica Östberg som har funnit lyckan i det lilla, det många tar för givet. Tror många har en hel del att lära av henne där!

En fantastiskt skön helg med många av mina favoritsaker: långlöpning i skogen, mys med Max, stugan, svampplockning samt godis och vin framför en brasa!

P.s. ...det enda "smolket i bägaren" var att en (eller flera) möss saboterat gräsklipparen!! De har ätit upp primeknappen och en slang som enligt min lekmannabedömning tros vara tämligen viktig. Jag tror att det kan bli en dyr knapp... Kunde de inte ha ätit upp knappen på den gamla gräsklipparen och inte på den vi köpte typ nyss? Positivt var att jag "slapp" klippa. D.s.