Back to back to back

"Back to back"-pass är vanliga inom ultra. Kanske i övrigt också. Back to back är att man kör ett långpass, vilar (under mer än en fika, typ en dag) och sedan kör man ett långpass igen. Syftet är att vänja kroppen och sinnet att springa långt och ofta och fast kroppen kanske är trött.

Jag har byggt ut detta och kört back to back to back i helgen.

Mitt långpass i lördags blev blött. Regn från början till slut. (faktiskt fegade jag ur och värmde vatten till vår portabla dusch ist för sjön...). Hade det inte varit regn hade jag gärna kört längre än 22km, det var en vacker tur! Men jag var kall och gav upp. Söndagens och dagens tur var lika vackra och så kul att hitta nya turer här kring torpet.

Totalt 22+25+23=70km på tre dagar (tempo ca 5:17) Och vet du, jag är hur fräsch som helst, inte trött alls :-) det har känts jättebra, kul!!

Gruvar mig...

Det ska erkännas att jag gruvar mig lite inför dagens långpass. Inte för passet, det ska bli skoj att utforska lite kring torpet. Har ingen aning om hur långt det blir! Nej det är duschen jag gruvar mig för. Eller just det att vi saknar en. Vi har en sjö. Just nu är det +16C i luften. Och regn. Sjön är enligt uppgift knappt typ 19C. Brr...

Oprofessionellt

Har ni sett rubrikerna "Isabellah Andersson missar segern på grund av håll" eller "Håll gjorde att Wissman missade segern"? Nä, inte jag heller. För de finns inte. Min teori är att det är oprofessionellt att få håll. Dessa duktiga löpare får helt enkelt inte håll. ELLER har högre smärttröskel än mig. 

Jag får tyvärr ibland svår håll vid snabba pass. Det hände på tävlingen i Mantorp i mars och tvingade mig att sakta ned, det hände även de sista tre km på Baltzarloppet förra året (halvmara) och tvingade mig sänka farten. Det hände även under mina pyramidintervaller idag (200-400-600-800-1000-800-600-400-200). Jag gick nog ut lite hårt (första 2 intervallerna i sub 3:25) och vid 1000m intervallen började det. Jag tog 3min serievila. 800 gick ok. Efter typ 500m på 600m intervallen kändes det som knivar i magen. Jag stapplade några steg till och fick sedan vika mig dubbel för att det gjorde så ont. 400 & 200 gick på ren vilja och jag fick även lova att klämma in en 200m extra för att kompensera den taffliga 600m. Men nedjoggen! Jag kunde inte springa alls. Så fort jag joggade kördes kniven in i magen! Jag blandade jogg och gång hem (bråttomt som tusan hade jag också!) med värkande diafragma. Och det molar faktisk än! Oprofessionellt helt enklet. Det hade inte hänt Isabellah. Frågan är dock - hur tränar man bort håll?

Planlöst

Jag är inte en sådan som slaviskt följer ett träningsprogram, men jag brukar av mig själv (per automatik) alltid ta fram en veckoplan som passar livet i övrigt. Typ torsdag lång jobbdag=vila, fredag pigga ben därför intervall, vila lördag och ultrapass söndag. Inför tävlingar har jag nog flera veckor (mycket löst!) planerade.

Men. Nu är jag helt planlös! Jag har inte ens en plan för dagen. Benen är ganska pigga, men ännu inte 100% så kvalitetspass känns uteslutet idag. Jag har bara vilat en dag sedan Vansbro, men jag vill springa och har inga andra planer... Hmm...

Björnbajs

Igår laddade jag batterierna och åt upp mig hos farmor och farfar i paradiset Gläcken där jag spenderat många fina stunder som barn. Rätt ok i benen begav jag och söt-Max upp på berget för en skogspromenad. Vi såg (tyvärr?) inte nalle men hen hade missat bajspåsar på sin promenad så två stora björnbajshögar blev gårdagens skörd.

Och på dagens löptur hittade jag en hel drös kantareller så ibland har man mer tur än annars...

 

Björnbasjs (?)!

 

Oändligt vackert över en rosa Gläcken!

Samma procedur som förra året?

Vansbro marathon 2012 blev faktiskt ganska likt 2011! Troligtvis Vansbros hitintills varmaste dag även i år med +23C. Jag körde med cykeltröja(linne) även i år för att kunna ha med lite energi och extra vatten och det funkade bra (se förra inlägget)! Starten gick och vi var iväg! Banan var lika vacker som jag mindes den! Längs Dalälven, på små skogsstigar, längs stora bäckar och grusvägar i djupa skogar! Loppet gick trots terrängen mycket bra och det var först när jag hade 17km kvar och de riktiga stigningarna började som jag kände mig lite sliten.

I med en gel (faktiskt helt ok, jag avskyr annars gels, en "Squezy" tror jag den hette) och ny energi! Solen brände och jag kände att solskydd nog hade varit bra. Jag sprang om många på banans sista delar och värmen påverkade inte mig. Jag drack sportdryck på varje station för att få i mig salter.

Sista milen var som sig bör riktigt seg och jag längtade i mål. Mitt mål var under 4tim och jag kom in på 3:57:26 och (liksom förra året...) en andra plats.

Godkänt då det är en riktigt tuff bana men jag hade hoppats på än liite snabbare. Nåja, jag utnämner mig själv som vinnare i best dressed kategorin så vann jag nåt ;-)

Problem

Det orangea på min Garmin matchar inte min (annars på detaljen matchande) tävlingsoutfit.

Vansbro marathon, bring it!

Alla borde få smultron till frukost!

Härlig helg på torpet! Jag och P har jobbat och slitit en del; med skrapning och målning av flaggstång samt bråk med naturen (krigat med myror och brottats med gräsmattan). Men vi har även haft tid för mys vid brasan, grillning, kollat sista delarna av "Game of thrones" i sängen, sippat av vin och mumsat smågodis! Vädret har varit bra vi har fått fler fräknar, plockat smultron och hittat dessa godingar:

 

Mer sommar åt folket (mig iaf)!

Naprapat eller kirurg??

Igår var jag hos en naprapat/massör för att ge vaderna en omgång. Vi blev att diskutera huruvida innebandy är en sport (eh, nej, det är en lek, typ spökboll). Han spelade innebandy. Således 30min tortyr för 400pix... Jag kunde faktiskt ha svurit på att han använde skalpell och inte händerna när jag låg där och kved tyst.

Idag är vaderna ömma som tusan men jag lyckades ändå bränna 6x1000m i 3:52-tempo med NocOut idag *nöjd* Något annat jag lyckades bränna är min lön. På internetshopping. Bland annat ett par till Nike free. Jag älskar skon och är helt enkelt rädd att de ska sluta tillverkas! När de dessutom fanns i rött...

Sedan har jag en bekännelse. Jag har köpt en löparkjol. Som jag sa att jag minsann aldrig skulle göra (så opraktiskt kjol OCH tights (under kjolen). Men. Den hade rosa moln och var på rea. och de hade bara fula shorts.

Hulken...

Jag är inte jätteimponerad av muskelberg. Eller jo, på ett sätt. Men på typ samma sätt som man inte kan sluta stirra på en skäggig dam eller tvåhövdad fågel. Lite som freaks är de väl ändå? Typ som denna kille:

 

Fascinerande, men ska jag välja en "favorittyp" för killar så är han ovan lååångt ifrån. Men som barn var jag faktiskt galet förtjust i Hulken! Jag gjorde t.ex. en hulkentomte som julpyssel (i typ lekis?). Sjukt rolig, har tyvärr ingen bild. 

Nu kan jag själv meddela att jag är påväg att bli ett freak (nåja...)! När jag köpte mitt gymkort i januari hade jag som mål att tjäna på att köpa terminskort (minst 20 gånger) och en (skam)gräns på 30 gånger. Jag har i detta misslyckats kapitalt (typ 17 gånger gym). 

Men om vi ser det i det långa loppet så har jag blivit krallig! 2008 en sådan tjej som får leta med ljus och lyckta för att finna ett par stövlar som inte glappar fasligt kring vaderna  (jag minns det så väl för då var jag i Paris med syrran och testade stövlar). Jag hittade ett par i Paris som var ok och även ett par i Sverige samma år som även de var ok. Ok som i att de inte glappade så att det såg komiskt ut, men glappade. Nu sitter samma stövlar som ett smäck! Vem behöver gymma liksom? 

och ja, givetvis är det bara muskler (frågor på det?).

Midsommar!!

Midsommar är en härlig (om än regnig) högtid! Det är ljust nästan hela dygnet, blommorna blommar och fåglarna kvittrar. Ofta träffas goda vänner och har kul ihop! Aftonbladet frågade folk på stan om midsommar borde vara vår national dag. Why not?!? Säger jag!

Vi firade ute i torpet med en gammal vän och hans tjej. Vi åt god mat, fiskade och drack vin. En väldigt härlig helg trots att vi inte bara hade solsken! Avslut blev två regniga mil i 4.40-tempo :-D

Peter jobbar hårt med middagen.

Ny grill!

Vila

Med nästan 100km på sex raka dagar varav två tuffa kvalitetspass (mina två "favoriter" faktiskt: backintervaller och 1000-ingar) kändes det tungt på morgonjoggen i morse. Jag brukar nästan aldrig springa så många dagar utan vila. Jag tycker att det mer bryter ned än bygger upp. Dessutom har jag fått skavsår både av fivefingersarna och av sport-bh. Något jag nästan aldrig får. Därför är det nu dax för återhämtning de lux med midsommar, jordgubbar och bubbel ;-) Släng in sol och goda vänner så är jag strax fit for fight igen! Visst är det väl det som är superkompensering?

 

En snabb t-shirt på en just nu långsam tjej, men vänta bara!

MMM Mango!

Min favoritfrukt alla kategorier (kanske inte "mest lättätna") är mango. En av de bästa sakerna med 30-års present till mig själv (resan till Filippinerna) var att det där finns världens godaste mangos. Faktiskt så goda att P som inte tycker om mango älskade dem! Dessa mangos är helt olik de som vi har i Sverige (som kallas "surmango" i Filippinerna). De är gula i skalet och köttet har typ samma konsistens som konserverad persika. Och nämnde jag att de är världens godaste?

 

Inga surmangos, men väl en låda mango! 

Vi har gjort ett tafatt försök att få till dessa mangos i Sverige då vi snodde med oss en kärna hem och planterade. Detta har resulterat i ett vildvuxet träd som ständigt växer ur sin kruka. Dock (ännu?) inga mangos. Vi får se det som en långsiktig investering.

 

Vårt Filippinsk/svenska mangoträd!

Men! Så har min kära P hittat ett sätt att importera dessa godingar direkt från Pakistan via en handlare i stan! Således kom han hem med en låda med fyra stora, tunga, saftiga, gula och himmelskt  goda mangos! Wiii!!! 

...och efter sex tusingar i nya rekord snittfarten 3:51(!) var jag väl värd att vaggas in i dess söta, klibbiga värld!

En snabbis på konferens

På konferens i två dagar. Fullmatade dagar. Jag prioriterade dock bort 10min av sista workshopen för att hinna avverka en snabbis och dusch innan middagen.

Resultat: 11km terräng och landsväg i vackra Sätra bruk! Med ombyte och dusch totalt under 75min.

Hur brukar dina snabbisar på konferens se ut? ;-)

Jag överlevde...

Jag överlevde veckan med matförgiftning, tre(!) tågresor med SJ, ett spydigt inlägg om Linköpings "undre värld" samt backintervaller innan frukost i spöregn. Betyg godkänt på den.

Drick öl och bekämpa brottsligheten!

Nyöppnade "New York Legends" sportsbar i Linköping har nyligen blivit beskjuten. Exakt varför och exakt av vem är väl inte helt klarlagt ännu, men det spekuleras om diverse gäng. Tyvärr finns det en del gäng i Linköping. Småpojkar mest, men icke att förlöjliga eller glömma bort för det. Faktum är att jag i tjänsten fick möjlighet att lyssna på A som "införde" ett visst gäng till Linköping. Han är idag några år yngre än mig och har hoppat av. En modig och ärlig kille samt en sann entreprenör! Om fler kriminella vore som honom så skulle de snart ta över. A tog sin kriminalitet på största allvar och blev t.ex. nykterist för att kunna vara mer skärpt vid alla tillfällen. Han åkte heller aldrig fast. Hur som blir jag innerligt trött på dessa människor och tycker samtidigt gränslöst synd om dem. De finner en tillhörighet och en vänskap så stark i dessa gäng att det rättfärdigar deras våldtäkt på samhället och ibland på nära och kära. 

Kanske ska man själv starta ett gäng? Vi kan heta Röde orm (ormar verkar ju populärt...) och vara vapenvägrare. Vi ska givetvis ha inträdesprov och de ska vara stenhårda. Typ hjälpa tanter över gatan samt åka buss och betala. Fast alla får vara med oavsett tatuering. Dessa behöver alltså inte tas bort med vinkelslip.

I alla fall, jag tänker gå till Legends så snart de öppnar och dricka öl och bekämpa brottslighet. Jag tänker inte låta mig skrämmas därifrån för att några få tycker att de har rätt att rasera det andra bygger upp. Så kom du med vettja, ta en öl och gå med i Röde orm :-) 

"Farväl grymma värld!"*

Igår åt jag några nötter från min gömma på jobbet eftersom det blev en rätt sen lunch. Dessa är den enda orsaken som jag kan finna till att jag senare på dagen fick frossa, otroligt ont i skinnet och ett starkt illamående. Ingen feber, ingen förkylning, inget annat. Men det räckte. Hade en mycket jobbig natt (stackars Peter valde till sist att flytta in i gästrummet) och kastade till sist in handduken även till mitt eftermiddagsmöte.

Min diagnos är matförgiftning (från vad får man annars dessa symptom? Reaktion på loppet? Två dagar efter? Varför isf?) och jag har legat halft däckad halft arbetat från soffan idag (mer det första...). Imorgon bitti har jag konferens i Stockholm och tåget går 06:22 - något som jag ansåg vara inhumat tidigt redan innan den här persen. :-O

Jag som nyss tackade nej till en bit choklad, vilket får mig att misstänka att jag mer troligt är döende...

*"Farväl grymma värld" - ni som läser Kalle Anka känner igen Joakim Von Ankas lätt dramatiska utrop vid motgångar... Tja, Farväl grymma värld, ibland känns det så...

Jag har sprungit Jättelångt.

Efter att ha velat fram och tillbaka och med NOLL uppladdning varken mentalt eller mat/träningsmässigt (snarare nedladdning...) valde jag att ta mig till start i Grisslehamn för att springa Jättelångt. Det var regn och usligt och inte heller kunde man tänka "så här dåligt kan det ju inte vara HELA dagen" efter som STHLM marathon mer än bevisat att så kan vara fallet.

Första biten av banan var mycket blöt och sjukt kuperad/teknisk (vissa delar av "leden" hade jag lätt bedömt som oforcerbara om någon frågat). Redan  redan vid 5km så sprang jag fel första gången (loppet har felspringningsgaranti...) och redan efter ca två mil så tyckte jag att det var lite (rätt mkt) segt. Jag satte på en ljudbok med duktiga Katarina Everlöw som uppläsare. Det gick aningens lättare. Jag försökte tvinga mig själv att inte titta på klockan då km segade sig fram.

Jag hade tidsmålet under 6-min tempo och på flacken sprang jag på i bra fart, möjligtvis för bra, men jag tror inte att det var detta som gjorde att jag vid tre mil (mer än halva kvar alltså) verkligen ville ge upp. Allt gick segt. Benen var ömma som efter 5-6mil, jag flåsade, mådde illa och kände mig obekväm. Jag hade ju dock skippat en dag av ett Amnestystyrelsemöte för att vara med på detta, då kunde jag ju inte INTE göra detta. Mitt obefintliga pannben slogs i bitar gång på gång medans jag grisade på i leran.

Med ca 1,5mil kvar träffade jag en NocOutare (!). Vi höll ihop loppet ut och trots att vi var lika trötta och lika negativa så var detta peppande för oss båda. Detta TROTS en felspringning på 2-4km ca 3km innan mål (japp, typ samma som på Full Moon Race 2010...).

Nä, ett riktigt skitlopp för min del trots en fantastiskt bra organisation!

Sämst: Ok, det var blött (men jag tror att jag hade märkt om jag passerat Östersjön) och ok jag sprang fel. Men att få  SMS:et "Välkommen till Finland" kändes verkligen som ett hån... Detta samt min dåliga dag.

Bäst: Att jag överlevde. Faktiskt. Att jag genomförde. Jag hade inte kunnat göra det en minut bättre just denna dag (hur snabbt/sakta det gick har jag ingen aning om!). Samt att jag trots detta inte var sur när jag kom i mål. Och arrangemanget. Och såklart fantomen. Även om han inte lånade ut sin häst.

Konstigast: Taxicaffissen som verkade tycka att det var absurt att vilja bli körd från Tekniska högskolan ända till Bromma. 

Samt hans kommentar på mina 68 (som blev 72km): "Det var ju JÄTTELÅNGT" - Hur visste han det? ;-)

Lunchdate med Max

Några dagar i veckan cyklar jag hem på lunchen och går ut med Max. En av fördelarna med detta (förutom frisk luft och gos med vovve) är att hemma finns det kakor :-)

Matrester...

Har ni tänkt på att matrester som fenomen är lite lustiga. De kan vara fruktansvärt osexiga (soggig tacos i micrad matlåda...) eller nästan poetiska. Som när man slipper laga mat efter ett träningspass :-)

Än bättre när man hittar några frysta hembakade brownies efter det. Och en skvätt grädde. Rester rules :-)

Löprundan idag bland söta lamm, stolta rådjur och pigga harar. Jag lyckades tajma in just när det inte regnade, *nöjd*

I benen annars träningsvärk. Liksom övriga kroppen. Jag tror inte att gym är till för människor!

 

Ljuvliga, doftande liljekonvalj! Knappt vakna, 

juni får en överkryssad sommarsol av fem möjliga hinintills!