2009

2009 har varit ett annorlunda år, ett förändringens år, ett bra år! Vid årets början var jag arbetslös och det var jag i 19 dagar. Sedan fick jag åter jobb på Migrationsverket. En tjänst som inte passade mig alls. Därför sökte jag nya jobb och fick i maj ett jobb som jag verkligen ville ha, ett som jag trivs med och passar till. Jag jobbar här.

I maj köpte även jag och Peter ett torp! Världens sötaste lilla 1700-1800-tals torp på landet i Söderköping. Vi är så nöjda med det! Strax därefter kom nästa stora utgift, en ny bil. Jag köpte en vit Ford Focus etanol.

Och dessa två stora händelser får knyta ihop åren 2009 och 2010 genom att symbolisera nya och gamla mål. Inför 2009 hade jag följande nyårslöften:

1) Få ett jobb - Check!
2) Springa ett Ultralopp - Check! Jag har sprungit ett 50km lopp och två ultraträningspass (54km & 59km)
3) Förbättra min tid på milen som idag är 45:38 som bäst. - Nope. Gjorde iof endast ett försök och då var jag sjuk. Tror att jag har det i mig, men det är upp till bevis!
4) Utmana mig själv i allt jag gör och se positivt på förändringar; ingen gillar en gnällspik. - Check! Svårt att avgöra själv, men så är jag väl?
5) Inte äta godis under januari - Check! Klarade med bravur. Tror dock att jag ätit igen det under året...

Mål för 2010 får bli följande:

1) Eftersom jag under 2009 har gått från ett (ynka) litet CSN-lån till huslån, billån, kreditkortslån och glasögonlån så får 2010 bli återhållsamhetens år och ska gå i sparandets tecken. Jag vill komma tillbaka till plusminusnoll åtminstonde.
2) Jag vill slå mina rekord i löpning. Både gällande snabbhet och längd.
3) Tar jag mig en funderare på, mål nummer tre kommer, var så säkra!

Jag gottar mig i andras olycka!

Eller, riktigt så illa är det kanske inte. Men jag har tänkt på varför jag gillar löpning, och det är främst friheten (går att utföra när jag vill och hur kort/långt jag vill i det tempo jag vill) men jag tror även att det är för att friheten innebär att jag slipper jämföra mig med någon. På jogg.se är det ju dock det som jag gör. Det känns bra när jag är bättre än någon och de som är bättre än mig sporrar. Annat är det dock i spåret.

Jag sprang 12km med Ida idag och det kändes jättebra i skogen (vi sprang i skogen i 2-3dm nysnö - ingen hade gått på stigen innan oss, så det var verkligen att PULSA! Rundan tog 30 min längre än annars) för att i skogen hade hon det jobbigt. När vi sista biten kom ut på en väg, som dessutom gick uppför sprang hon lätt om. Då förlorar jag all ork och lust. Märkte även detta under KUL-helgen, när jag låg främst i min grupp kändes det lekande lätt, när jag hamnade efter tappade jag ork. Så, när andra har det tufft lever jag upp. Vilken hemsk människa det gör mig, eller?

Vaccinerad!

Äntligen slog jag slag i saken, stod emot alla mina "jag ska bara" och vaccinerade mig! Fantastiskt. Nu har jag dragit mitt strå till den solidariska vaccinationsstacken ;-)

Och även om svininfluensan som fenomen inte är en rolig sak i sig så har den iaf bidragit till en hel del skämt på sistone ;-)

Ledbruten och mörbultad

...så beskrivs jag nog bäst just nu. Sitta stilla går bra, då känns det faktiskt ingenting. Men rör jag mig så känns det. Ö V E R A L L T. Verkligen. Nacke, axlar, överarmar, rygg, rumpa, lår (LÅR!) smalben och fötter. Sååå stel.

Varför undrar ni då? Jo, som bekant anordnar jogg.se Sverigestafetten, jag har sprungit Kimstad-Norrköping (18,5km) och Norrköping-Kolmården (26,5km). Sedan nämnde jag lite skämtsamt att vi kunde ta en Luciajogg den 12 december till(mot) Nyköping (6 mil). Intresset verkade minst sagt svalt och var från min sida inte särskilt allvarligt. Men jag har ju en stor mun så jag framhärdade. Hörde med taxi för skjuts hem osv. Och vips! Så fanns där intresserade som fixat alla detaljer och det var bara att hänga på. Inte läge att fega ur mitt eget påhitt.

Jag, B och Max vid Kolmårdens station kl: 7.50

Kl: 07:50 på lördag morgon (ja, ni läste rätt!) sprang jag, B och Max iväg mot Nyköping. Efter ca 3mil och 2,5tim träffade vi C och H som gav oss fika och när vi sedan gav oss iväg kändes det som om jag inte hade en enda kilometer i benen! Leden var vacker med djupgrön mossa, djupa skogar och porlande bäckar.

Gänget vid Nävsjön. Jag, B och Max mumsar glatt mackor och dricker kaffe!

Vi råkade även (TVÅ gånger!) springa rakt in i en jakt! Till sist fick vi lov att fråga vad man jagar så här års. "Allt som rör sig" blev svaret och mina fördommar mot jägare besannades. Skönt.

Tyvärr blev Sörmlandsleden snart i stort sett ospringbar med hala (HALA!) spångar, branta backar och steniga stigar. Därför tog följande mil låång tid och jag och B började undra om vi skulle hinna med tåget. Efter ytterligare 7 km var vi tvungna att rycka och lämna C och H i skogen för att pinna på och hinna med tåget.

En av MÅNGA, LÅNGA och HALA spångar (spänger?).

Efter 50 km ville jag ge upp och tjatade om taxi (hur nu det skulle gå till, vi var mitt i skogen!) och var på dåligt humör. B försökte muntra upp mig, läste kartan som en scout och var positiv. Efter 55 km ville jag gråta, skällde på Max om han sprang fel och var beredd att stoppa första bästa bil för att få skjuts. Vi var nu på väg att missa tåget och blev tvungna att kuta det fortaste vi kunde för att ha en chans. Jag orkade inte ens kolla på klockan för att se om vi skulle hinna. Vi sprang in mot Nyköping i 5min tempo medan mörkret föll.

15:42 gick vårt tåg. Vi var på perrongen 15:41:50, precis när tåget rullade in! Jag skrattade högt när vi väl satte oss ned. Humöret blev genast bra och duktiga, duktiga, DUKTIGA Max fick sig en stor kram.

Så här sprang vi! 59 km, effektiv löptid ca 7-7.15tim. Galet!

Det som (med pausar) tagit oss 7:45 tim till fots tog 20 min med tåg. Det kändes väl sådär... Det sämsta med dagen var att sedan få lov att skrapa rutorna på bilen ;-) Jag är glad och stolt. Detta gör dessutom att vi har rekord på längsta dagsetappen på Sverigestafetten. Totalt har jag löpt 10 mil stafett, så jag ligger nog bra till där med :-D

Dum?

Var på Bodypump idag, grymt taggad (gick så bra sist!) men lite trött. Tyvärr gick det segt och var apjobbigt, beklagade mig för A:

Karin: Usch det gick inge bra alls idag, det var svinjobbigt.
A: Gick sådär för mig, jag tycker ofta det går bäst om man vilar en vecka. Men du kanske är slut, har du tränat mycket?
K: Nej, inte särskilt...
A: Vad gjorde du igår då?
K: Igår? Vad är det för dag?
A: Måndag.
K: Inget särskilt...
A: Konstigt.
K: Eller, iof sprang jag 25km terräng i söndags.

Well, go figure.

Annars allt som vanligt. Ska vaccinera mig varje dag, men sedan "ska jag bara". Fråga mig gärna hur viktiga de sakerna var när jag ligger och grymtar i influensa.

Vaccinerad?

Oron sprider sig, så om inte bör du kanske tänka om...


Själv känns det som att den jagar mig... Men i Östergötland är vaccinet slut...

Sverigestafetten Norrköping-Kolmården!

Jag, Ida och Max tog på lördagen Sverigestafetten vidare från Peking till Kulmården! Sträckan vi sprang var riktigt mysig, även om vägen vid ett tillfälle försvann (tips, syns vägen inte på kartan är det nog för att den inte finns...) detta gjorde att vi fick förvirra oss över en åker samt snedda över någons gård. Det gjorde dock även att vi i princip slapp den stora asfaltsvägen, alltid något ;-)

Förutom detta höll Max på att trilla ned i en mindre flod och trillade ned i två bäckar. Han luktade inte godis efter det. Vi var även för snabba (eller för långsamma) och fick lov att vänta på bussen i Kolmården i 35min. Inte så skönt att sitta där och frysa.

Turen var mycket lyckad, vi lyckades pricka in den enda soldagen i November (klarblå himmel hela dagen!) Sprang på vackra små stigar, lugna grusvägar och genom söta samhällen. Max kunde vara lös mycket och jag hade grym ork! Etapp Norrköping - Kolmården avklarade och jogg.se:s Sverigestafett östraleden är nu 26,5km närmre sitt mål!

Sverigestafetten!

Siten jogg.se startade för ett år sedan Sverigestafetten; från Smygehuk till Trerikksröset. Joggare i hela Sverige tar på sig att föra stafettpinnen allt längre uppåt landet. Det går inte jättefort, men i lördags nådde stafetten Kimstad (för övrigt Max födelseort!) Jag, Max och Ida tog tåget från Norrköping till Kimstad där Marcus och Bengt väntade (de åkte från andra hållet). Sedan bar det av! Det var lite asfalt, lite grusväg men mest lera... Vi stretade oss igenom lervällingen på de östgötska åkrarna, sprang förbi Löftstad slott och flygklubben "Gamen", innan vi kom till Klockaretorpet och sedan vidare in mot centrum. Det gick snabbare och snabbare och på slutet (ja, iaf de sista 100m) var farten nere i 3.30min/km. Totalt tog det oss 1.41tim att löpa de 18,5km. Jag som gillar jämna tal rundade av till 20km genom en runda i parken. Första Sverigestafettrundan med hund?

Så här töntiga såg vi i alla fall ut:

Vid Kimsta Station...

...å sedan 18,5km senare vid Norrköpings station!

Go Lindex!

Lindex har gjort en kollektion plagg endast i storlek S och M (översatt upp t storlek 42) och enligt skräptidningen (som jag ändock bevisligen läser...) aftonbladet så "rasar" bloggvärlden och deras läsare. Jag tänkte göra tvärtom.

Bra jobbat Lindex!

Varför i h-vete bråka om detta?? De flesta kedjor har i dag kläder endast för storvuxna! Den utpekade kedjan Lindex har sin serie Generous där endast storlek L-2XL finns. Inte fan gråter jag för att jag inte kan ha de kläderna. Och nu snackar folk om diskriminering? Skjut mig.

En helg - 85km löpning!

Så var det gjort. KUL-helgen i Ulricehamn är till ända och jag klarade mycket mer än jag trodde! Första dagen bjöd på lite sol och lite regn, men mest grått. Vi sprang på Åsundenleden runt sjön Åsunden. Den västra sidan bjöd på en del stig (nån översvämning), lite häftiga grottor och vackra vyer. Södra delen var mest asfalt (=tråkigt) och östra var lite bergsklättring ;-) men också hemsk asfalterad banvall (det finns i mina ögon inget värre att springa på; hårt, rakt och ovarierat!). Leden blev totalt 57km, men för mig blev det ca 53,5. Jag hoppade av på slutet då mitt knä började värka.

Dag två var det sjuhäradsleden som gällde. Mindre asfalt, mer härlig djup trollskog, vindlande stigar och porlande bäckar. Vädret var mulet och rått men helt ok så länge man rörde på sig (och det gjorde vi...). Efter 36km var vi åter på hotellet med lätt möra ben.

Jag är jättestolt över att jag klarade det (och förtjänar ett par nya skor!) och har under helgen insett hur mycket en grupp kan ge. Jag tror inte att jag klarat det ensam och jag VET att jag inte hade gjort det ensam. När jag första dagen lämnade gruppen efter ca 52km så tog all ork slut. Det var mitt onda knä och inte slut på ork som gjorde att jag tog en kortare sväng, men efter jag lämnat gruppen försvann orken. En rätt märklig känsla.

KUL?! Svarare galet! - This I got to do!

I helgen ska jag på KUL-helgen. För att citera inbjudan: "ett gyllene tillfälle att träna, umgås och ha trevligt med likasinnade ultradistanslöpare under avslappnade och trivsamma former."

Så skulle helgen kunna beskrivas. Om man är lätt galen. För mig är det dock mitt livs utmaning. Springa knappt 10mil på en helg. Alltså samma helg. I ett november där den första snön just piskar mina rutor (för det snöar horisontellt här). Men alla har ju olika utgångspunkter/sinnesro.

Jag är iaf grymt spänd (och lite galen) men lite besviken på mig själv för känningar i höger höft och vad. Men (som pappa skulle ha sagt ;-p ) det är nog bara latmasken. Ingenting 10mil i novemberkyla inte kan bota :-D

Håll en tumme för mig?

Hösten har gett mig en käftsmäll

Är det alltid så här!?!
Varje år menar jag? Mörkt, grått, blött, kallt, MÖRKT! Inte ens på dagen får man se solen för att den är inbäddad i ett lager grå, blöt, kletig dimma!

Jag känner mig helt klubbad, trots den "extra" timmen (vilket jävla skämt! En extra timme mörker, tack, tack) får jag kravla mig upp ur sängen och mot espressobryggaren. Det enda jag vill är att gå och lägga mig igen och den enda tanke jag kan tänka är "trött, trött, trött" (allvarligt alltså, det är det enda som hörs i mitt huvud. Inte särskilt produktivt).

Kan man få kaffe intravenöst? På dropp som börjar injiceras vid kl:06.00 och vid kl:07.00 är man pigg som en lärka? In your face dagsljuslampor och konstgjorda soluppgångar. Det var här ni hörde det först.

Solen, du är saknad.

Igelkottar och björnar: hur gör ni? Och vad vill ni ha för att lära mig?

KIVHH gick rätt bra, sprang på 1.42.48 . Dagens tips är att inte parkera på en lastzon.

Som ni märker, mörkret får mig att bli helt osammanhängande (jag som annars är så klarsynt) Godnatt!

"Kanske inte världens hårdaste halvmaraton"

Jeho!! I helgen blir det ett halvmaraton!

"Kanske inte världens hårdaste halvmaraton", men ändå :-) Mer om loppet här!

Så håll en tumme på lördag. Finns det bättre sätt att slösa bort en en ledig dag på? Jag åker med minst en annan jogg.se:are (dvs från det eminenta forumet för löpnördar, jogg.se) och även det ska bli kul.

Loppet skänker alla vinster till "Min stora dag" som hjälper svårt sjuka barn att förverkliga sina önskedrömmar. Läs mer om "Min stora dag" och kanske skänk en slant här.

SUM blev ÖUM (typ)

Det blev inget SUM. Peter hade varit borta i en vecka, och för att hinna var jag tvungen att åka dit en dag innan, hitta nån att bo hos, sedan skumpa på ett tåg hem, betala dyra biljetter. Eller köra dig och säkert inte hitta i tid. Lägg där till att start och mål är på olika platser. Och kostnaderna (om än blygsamma) Det blev för mycket krångel. Det blir nog KUL istället!

Jag bestämde mig för att göra ett eget SUM, på Östgötaleden, ett ÖUM. Letade ut en sträcka och utan att ha en aning om huruvida jag skulle hitta eller om hur terrängen var så begav jag mig iväg. Jag hittade inte. Men jag är ändå glad att jag skippade SUM och tog detta. Terrängen var bitvis rätt svår och jag hade som sagt lite problem med att hitta. Efter lite snurrande hittade jag dock alltid rätt fick min belöning: Det var en fantastiskt vacker del av ÖL! Vid flera tillfällen log jag fånigt när milsvidda utsikter dök upp och visade vackra insjöar, djupa skogar som skiftade i alla färger, små söta hus och ett par rådjur. Så jäkla fint. Pga den vackra leden blev jag inte trött förrän vid 30km, och det var kanske för att då var enda gången som jag faktiskt visste var jag befann mig! Annars, ensam på små slingrande stigar i den djupa östgötaskogen, med bara Max som sällskap. Vid 34km var vi tillbaka vid bilen, så det blev inte riktigt nåt ÖUM, men jag var nöjd och lite frusen.

Synd att skogen är off limits ett tag framöver, älgjakten börjar på måndag :-(

SUM, SUM?

SUM eller inte SUM, det är frågan. För er oinvigda är det Sörmland Ultra Maraton, mer om loppet här. Fem mil i terräng (och fin terräng som det verkar!), hur svårt kan det vara? Jag är sugen, riktigt sugen. Härlig, ny (för mig alltså) terräng och hyffsat väder (vad det verkar) är bra förutsättningar. Dessutom skulle ett till ultralopp 2009 sitta fint.

Frågan är om "Jag är inte återhämtad från Lidingö" är en dålig ursäkt för att inte springa eller om det faktiskt är sant?

...så blev det höst

Vaknade till ett vitt landskap i morse. Nej, det hade inte snöat, men väl "frostat". Svinkallt har det varit hela dagen, så även igår, men då var det mer regn och rusk.

Hösten kom igår. Bara sådär. Jag antar att man ska vara tacksam för den fina senhöst som varit, men igår kom den; "höst"hösten. Vaknade med smatter av regn och blåst på rutan. Släpade ut en ovillig Max och när vi kom hem påbörjade jag hösten/vinterns evighetsgöra; torka maxtassar. Suck. Hade nästan glömt hur tråkigt det är. Och ineffektivt. Jag som nu blir peelad varje kväll pga allt grus han släpar dit, på vintern kan man lika gärna kasta in handduken och sova i en sandlåda :-(

Hösten kom verkligen i måndags. Snällt av den att välja början på en vecka och inte typ en fredag. Har nog sällan uppmärksammat höstens ankomst så tydligt som nu. Jag vaknade, hörde regn och rusk och första tanken (lite förvånad) var "Nu är det höst". I lördags på Lidingöloppet var det sommar. 18C och sol. På söndagen var det sol men lite blåsigt. På måndagen regn och nu frost. Sommar-Höst. Pang-bom.

Lidingöloppet (på näst sista sommardagen...) var kul! Bra väder, skön publik och en söt väskbärare som hejjade på mig (Peter). Mitt mål (mer en vision, det kändes inte riktigt uppnåeligt) var 2.38. Det är en silvermedalj. Jag kom in på 2.49 (på rätt möra ben. Vid 28km var jag övertygad om att jag aldrig skulle komma i mål. Jag insåg det orimliga i tanken, men likväl bet den sig fast). Tiden kändes ok. Utan trängsel hade jag nog klarar 2.45, men 2.38 fanns inte i Karin i år. Bättre 2.49 än 2.39, det hade varit surt.

Nåväl, det var ju i somras. Nu är det höst :-D

Maybe baby...

50+50+58=2,38 = ett silver. Inte omöjligt kan väl tyckas?? Eller? Sprang idag 1mil på 48min och det kändes lätt som en plätt (otroligt kan tyckas då jag höll på att dö för 46 på tjejmilen...). Men det var ju EN mil. Och kuperat light. Nu gäller det ju tre. Friskt vågat hälften vunnet? Ja, för fan, får jag lov och bryta så gör jag väl det...

Eloge till Jas - men jag tror inte på idén

Miljötänk är ju inne för närvarande och nu har det tagit nya höjder (ha ha!). Jas ska bli miljövänlig! En ny Jas ska tillverkas och köras på miljöbränsle! En eloge till Jas men; really?

Hur tror de att snacket går hos inköparna på försvaret?

- Killar (för det är mest killar som slåss...), vi behöver några nya maskiner att döda folk, ska vi köpa in ett dussin?
- Ja, det låter bra, men du ta för fan ingen som är miljöfarlig!

Ähum. I think not.

Team Armgren!

I helgen var det Tjejmilen och jag var med i ett toppat lag: Team Armgren!

Alla hade i princip haft svininfluensan veckan innan och var rätt kassa, men efter en god middag på hotell Hasselbacken (+ att alla gick och lade sig kl:21.30...) så var vi fit for fight! Jag beslöt att trots halsont försöka slå PB. Det gick bra.

De första tre kilometerna.

Sedan kändes benen som gelé och andan tröt. Jag kämpade tappert på. Sista km var ett helvette och jag kom i mål 40 sek över PB - HELT färdig :-C Min pulsklocka visade att jag hade en snittpuls på 180 och en max på 189. Så högt har jag aldrig kommit upp i tidigare och med snitt och max så nära kan jag bara dra slutsatsen att jag låg i princip på max hela vägen. Jag antar att jag borde vara nöjd med den bedriften...

Nöjd, stolt och glad är jag över att Therese och mamma sprang hela vägen på en jättefin tid hejja! Pernilla sprang också jättebra, men det var ju mer väntat.

Hur som helst hade vi en väldigt trevlig helg ihop och jag gör det gärna igen!

Och placeringen? Jag tror vi vann, vi gick till relaxen innan prisutdelningen :-D

På prispallen!

Maraton i Finspång i helgen! Bra löparväder, ca 18grader sol och moln. Ett bra gäng som startade. Therese sprang stafetten för jogg.se och vi käkade frukost med dem innan start. Jag nervös som alltid...

Fantastiskt vacker bana, genom skog, över åkrar, genom små samhällen, över åar och forsar, mycket grusväg, lite banvall och en del asfalt. Mitt mål var sub 4tim, men jag bestämde mig för att hålla mitt tempo i början och inte hänga på några av damerna (som jag ju ville klå). Det visade sig vara ett klokt beslut för efter 28km sprang jag om den första och efter 35 en annan. På så vis kom jag på tredje plats (!) och fick både blommor och prispeng! *stolt*

Tiden blev dock föga imponerande 4.10, men sista milen var riktigt jobbig (om än plan) men jag höll samma tempo igenom hela loppet och spurtade på slutet. T förbättrade sin tid från förra året.

Annars så var pappa och Ingalill här i helgen. De passade Max samt målade brädor till vår fasad (jättetack). Ingalill var modig och badade. Och pappa fyllde år också. Han fick en middag och (surprise...) en ljudbok.