måndag, mars 20, 2006

Döskallescarvs= inte tjejigt

Har du nån fobi?
Det har inte jag. Känner knappt nån som har det ens, en RIKTIG fobi alltså, inte att vara lite rädd för insekter. Däremot så har alla jag känner nån form av "tics" fast det är inte riktigt rätt ord... Mer nåt man väldigt ogärna gör. Jag tänker t.ex. på en av mina systrar. Hon tar (vilket iof är sunt) väldigt ogärna piller. En gång hittade jag henne med mensvärk gråtandes på soffan. Jag erbjöd en Ipren men hon tackade nej. Vi har pratat lite om det och hon vill bara inte, även fast hon vet att det inte är farligt eller så, det känns bara inte bra!

Jag HATAR att låsa dörrar innifrån. Jag känner mig instängd. Det är även så att om vi får besök och de låser dörren och jag sen ska gå ut blir jag nästan arg.

En vän till mig vägrar ta den vara som är längst fram i hyllan, oavsett vad det är för vara (jag menar, är det en inplastad leksaksbil så spelar det ju knappsat roll, möjligtvis om det är ett tillplattat Mumusmums-paket). Vad får vi allt ifrån?

Idag är jag fortfarande superförSkyld och har inte orkat mer än att läsa två artiklar. Likaväl, böckerna jag ska ha är i LKPG! Får dem på onsdag först, så det blir nog att bryta mot en annan regel jag har, nämligen "att inte plugga på helgen- regeln".

Orkat ut med lillflaxen (Max) har jag iaf orkat. Det var bara skönt att gå lite lugnt i vårsolen, det är förresten vårdagjämning idag! På väg hem träffade vi en dagisklass. Efter de obligatoriska "Titta en dalamatiner" "En DALMATIIIIIIIIIIIIIN" "Kolla Pongo" osv började barnen att diskutera Max. Eftersom vi gick nästan parallellt med klassen och eftersom dagisbarn tenderar att höras på ganska långt avstånd så hörde vi dem ganska länge. Till sist fråga dagisfröken varför de antar att Max är en "han." I nästa sekund måste hon ha tittat på Max för hon utbrister: "Jaså, han har en dödskallescarvs." Jisses till och med stackars Max har hamnat i könsrollsfällan, nästa scarvs blir rosa med blommor!

En att beundra: Karin Wahlberg. Hon jobbade som lärare i svenska i flera år, sen doktorerade hon i nordiska språk innan hon, 36år gammal (!), "sadlade om" och utbildade sig till läkare. Idag är hon, förutom gynekolog och förlossningsläkare även deckarförfattare och hennes böcker har sålts i hundratusentals exemplar!!! Hon har dessutom man och två (vuxna) barn. Jag är väldigt imponerad, dels av hennes utbildning(ar) men främst av att hon har vågat ändra sitt liv så pass många gånger! En förebild!

Inga kommentarer: