Det är lätt att hata på internet. Det är lätt att skälla på någon, att ställa någon till svars eller att häckla någon man inte samtidigt behöver se i ögonen, när man kan vara anonym. Hävdas kan att det även är lättare att älska på internet, lättare att ge beröm osv, men detta är ju inget som kräver (typ tvärtom faktiskt) anonymitet.
År 2006 gjorde jag praktik på Byrån mot diskriminering. Vi kom då att diskutera detta med anonyma sms. Vi kunde enbart se två skäl till att skicka anonyma sms 1) för att skoja med någon eller 2) för att man vill säga något man inte vill stå för så som mobbing eller hot. Ett elakt sms från en okänd avsändare kan du inte skydda dig mot och på så sätt kan mobbingen fortsätta ända in i sovrummet (och kanske från en vän?). Jag satte press på telebolagen som hade denna tjänst och jag kan (rätt så stolt) säga att efter en kampanj som jag drev så valde samtliga bolag att ta bort denna tjänst! Så nu måste alla mobbare stå för vad de säger. Jag tror på intet sätt att detta fått slut på mobbingen, men det ströp en kanal och tvingade till öppenhet.
Internet är dock fortfarande (och bör så vara!) ett fritt forum och här kan häcklingar och hat ibland kan flöda fritt. Det läskiga med detta tycker jag är att det blir som en dominoeffekt. Om tillräckligt många säger en sak så säger snart "alla" det. Det blir som en norm ang. vad man bör tycka (och detta kan lätt bli så även fast det enbart är ett fåtal som inledningsvis har den åsikten, om de bara "skriker" tillräckligt högt). Ett otäckt exempel på detta är "Linnea" i Bjästa som blev våldtagen på skolans toalett men där sedan en kampanj MOT henne och för förövaren startades och gick otroligt långt! Det blev en sanning att det var pojken som man skulle hålla om ryggen och detta spreds i samhället tills i princip alla gjorde detta utan att tyckas tänka efter. Skrämmande.
Ett mer nytt exempel; ingen har väl missat Kony 2012?? Organisationen Invisible Childrens kampanjfilm om Joseph Kony med syfte att göra honom så känd att ett gripande till ICC i Haag skulle underlättas (jag kan för övrigt berätta att t.ex. Amnesty under många år arbetat för hans gripande). En dagen var info om filmen på typ ALLAS Facebook och Twitter. Initiativet hyllades och IC var hjältar. Dagen efter kom kritik mot organisationen och vips! På allas FB och Twitter fanns nu fördömmanden mot IC och Kony2012.
Jag lägger mig inte i diskussionen om IC utan min poäng är att först hyllas de - normen är att tycka att de är bra - sedan blir normen plötsligt att de är skit. Hårt och skoningslöst förs en röst fram med än det ena än det andra. Plötsligt kan några fås åsikter bli allas. L Ä S K I G T.
Avslutningsvis, den underbara kvinna som inte rakade armhålan innan hon gick på Mello och för detta blev utsatt för en enorm hatkampanj på nätet, plötsligt var det "ok" att kalla henne "äcklig", att hon borde skämmas osv att hänga ut en individ. Helt utan förbehåll spreds hatet. Varför? För att hon inte passade in i EN norm. Det är viktigt att påpeka EN norm. Det finns flera i samhället. Det läskiga är att om vissa skriker tillräckligt högt så syns inga andra.
Hat och rädsla mot det som är utanför EN norm har vi sett förr. Det har skapat världskrig. Hata inte.
3 kommentarer:
Så himla bra sagt Karin! Kunde verkligen inte sagt det bättre själv!
Jag önskar jag skrivit detta själv! Eller nä, det är bra att du skrivit det! Jag har funderat på att formulera min frustration över detta fenomen själv men inte fått tummen ur. Tack! ps.det var en intervju med mello-kvinnan i dagens lokaltidning, hon är biblotikare i Ludvika. Hon verkar sund och ta det med relativ ro, men helt, helt galet att det blir en sådan "storm".
Tack Karin! Jag hade samma tankar om Kony och att folk som inte ens sett filmen bara vb:ar för att det skulle vara så utan att själv ta ställning eller göra en enkel sökning på google huruvida det verkar som nåt man vill föra vidare. Och stackars mello-kvinnan. Typiskt på twitter med snabba dräpande kommentarer som sprider sig fort. Dock står folk för vem de är iaf.
Skicka en kommentar