'Kan inte' eller 'vill inte?'

Igår sprang jag 2000m intervaller med NocOut. Jag har ju varit skadad och jag har inte sprungit så särskilt mycket kvalitet sedan i somras. Att jag trots det ligger på i princip samma nivå (tidsmässigt) som jag gjorde förra året på intervallerna kan man ju se som något bra. Men, jag har tappat gentemot de som jag brukar vara jämnsnabb (eller snabbare) än på intervallerna. Eller - snarare - de har gått om mig.

Dock så är det en tanke som gnager i mig. Är det så att jag inte orkar hänga på mina gamla sparringpartners, eller är det så att jag inte ids? Kan jag inte - eller - vill jag inte? Missförstå mig inte, efter sista intervallen igår var jag helt slut, men gav jag mitt allt? Jag VET ju att jag inte är jättebra tränad just nu, detta gör att jag tycker att det är helt ok att ligga 10m efter mina fd sparringpartners in i mål. Jag försöker inte ens hänga på för jag "vet" att jag inte orkar/är så pass tränad. 

Som ni vet så har man rätt vare sig man tror att man kan eller om man tror att man inte kan (H. Ford) och just detta ligger nu och gnager. Orkar jag inte eller ids jag inte ens försöka? Dvs kan jag fysiskt men inte mentalt? Och spelar det någon roll? Om jag inte kan, så kan jag inte, orsak egal. Troligtvis så är det väl en kombo av dem båda, men det stör mig att jag inte har det där "lilla extra", jävlaranamma, tävlingsskallen. Däremot är jag kung på att övertala mig själv att jag "inte vill" eller att "det inte spelar någon roll". If you don't play you don't loose. Fegt? Japp.