Tullen - the story

Ok, först: det känns som att den här tullhistorien blivit en aningen uppförstorad. Den är varken särskilt kul eller spännande.

Nummer två: givetvis var det inte jag som åkte fast i tullen. Det var några brainers som packat väskorna fulla med tobak. SEN var det någon ond (nåja) person som måste ha tipsat tullen om detta.

Men vi börjar från början. Jag och I hade ett rätt tight schema. Bussen skulle anlända sthlm 21.30 och vårt tåg avgå 21.45. Båten (jag vill här passa på att påpeka att detta var den enda båten till Grisslehamn denna söndag...) kom i tid 19.30. Men. Sen åkte aldrig bussen. I blev nervös som få. Strax hade alla andra bussar utom vår åkt. Ytterligare en stund utan action och jag gick för att se vad som stod på. Jo. Tullen stod och gick igenom alla väskor. Efter ett tag kom de in, upplyste skämtsamt om att de även jobbar kväll och frågade om någon hade något att deklarera "Så som vapen, narkotika, tobak eller sprit?" (Narkotika?! Vem deklarerar det?)

Ingen kändes vid deras beskrivning. Efter ytterligare genomgång av buss lackade de ur och sa som det var: "Ok, vi har fyra väskor med tobak, kan ni inte bara säga vems det är?" Fyra killar gick ut. Yippie, nu kan vi åka! Men nej. Vi skulle vänta in dem.

Nu hade vi insett att vi missat tåg och ringde sj: "Vi har för närvarande tekniska problem och har därför svårt att hjälpa till, vill du vänta kvar är det ca 12min väntetid." Yeah right. 38minuter (TRETTIOÅTTA!) senare valde de att svara. I och jag hade förutseende nog bokat biljetter som kunde bokas om. Trodde vi ja. När nästa tåg som gick visade sig vara Veolia så fick vi nobben och fick lov att köpa nya biljetter (Avregleringshelvette). Ny ankomsttid hem 01.25... (Behöver jag säga att mina känslor för SJ (ni som känner mig vet att de är rätt frostiga) inte direkt blev varmare?)

Bitter över att behöva 1) Punga ut med mer pengar för biljett hem (när jag redan betalat extra för att kunna boka om den...) SAMT 2) Åka taxi istället för spårvagn som slutat gå OCH 3) komma hem mitt i natten; måste jag ändå vara imponerad av veolia som ankom Norrköping 01.02. Det vill säga mer 20minuter INNAN utsatt tid! SJ: se och lär.

Åland Marathon!

Så. Då var det klart! Internationella debuten - done! Åland marathon 2010 avklarat (som btw gick samma dag som original maraton Marathon-Athen som btw firar 2500års jubileum).

Vi vaknade upp TIDIGT (starten gick kl:8.30...) till ett lätt duggregn. (och aningen konfunderade över vad klockan egentligen var. Finland ligger en timme före, men så byttes det till vintertid...). Efter att ha pinat i oss frukost (är alltid för nervös för att kunna äta ordentligt) joggade vi till start. När starten gick hade regnet upphört, men himlen var jämngrå. Banan var rätt så tråkig. En 90-väg med smal väggren (som de tillfälligt sänkt hastigheten på till 50). Några rejäla backar, de var långa men inte branta. Efter 17 km började det regna och efter 21km vände vi och sprang samma väg tillbaka. Jag höll strax under 5min/km tempo fram till 30km. Sedan gick det allt segare. Jag var blöt och framsida lår började göra ont.

Märkligt med maraton. Kilometerna är både mycket längre och mycket kortare än vanligt! De första 5km går supersnabbt (knappt 25 min)! Medan de sista km går superlångsamt (drygt 26km). Kändes som skillnad på timmar och inte minuter!

Jag kom i mål som femte dam på 3.37. Innan loppet hade jag satt under 3.45 som Godkänt, under 3.40 som Väl Godkänt och under 3.35 som MVG. Så ett VG känns ok. Jag hade det riktigt kämpigt på slutet och idag gör framsida lår riktigt ONT! Jag går typ som Christer Pettersson om någon minns? Spattigt och till synes utan styrsel i benen, fötterna som landar där de vill :-)

Sedan blev vi fast i tullen och höll på att aldrig komma hem, men det är en annan historia...

Morgonlöpning!!

Vem kan motstå att snöra på sig dojjorna med de första solstrålarna efter DENNA fantastiska video?? En hyllning till morgonlöpning i fantastisk terräng! Går det att inte bli sugen?? Jag ska ut imorgon i alla fall!!

Annars laddar jag mest inför Åland marathon; för visst blir väl en kolhydratuppladdning bara bättre ju längre man håller på?? :-)

På prispallen!

Idag var det dax för Höstmilen (som btw firar 40 år!) Som jag skrev tidigare har jag missat detta event trots att jag bott i Norrköping sedan 2002. I år fixade jag att var med. I alla fall nästan. Jag tog Damfemman istället för att inte riskera något inför Åland maraton.

När jag vaknade på morgonen och allteftersom morgonen gick var jag mycket glad för det beslutet. Det spöregnade. Hela. Tiden.

Efter att ha värmt upp (så gott det gick i regnställ...) gick starten. En liten liten tjej som sprang i en bomulls t-shirt pep iväg, jag var strax efter och kände mig rätt säker på att komma förbi henne. Som ofta vid tävling blev jag nervös, fick gelében och andades häftigt. Banan var mycket tuff och mycket tung. Ofta sjönk jag ned till anklarna i vatten och lera. skorna blev tunga, stenar och rötter var hala. Vid ca 2km fick jag håll. Jag får det ibland, inte ofta, men det gör fruktansvärt ont och tvingar mig till att springa dubbel. Jag försökte med allt (sträcka upp armarna, krama tummen, andas djupt mm) men det släppte inte. Här sprang en tjej om mig. Hållet höll i sig till dryga 4km och därför lyckades jag inte komma om den andra tjejen. Jag kom trea. Den lilla tjejen som ledde från start vann. Hon var 13 år, sjukt bra!

Bäst:

• Att jag tog mig dit i regnet.
• Att jag kom trea.
• Att jag bet ihop trots smärtan.
• Funktionärerna som trotsade regnet.

Sämst:

• Tiden. 26.28 på 5,2km är inget att skryta med. Även om banan var mycket tung.
• Att loppet pga ovan kanske inte blev det snabbdistanspass som jag ville ha.
• Regnet.
• Publiken. De hejade knappt. Varför komma dit då??
  

Pimpa din frukost!

Jag härmar min name "Fitness&Hälsa"-Karin och går med i Mollys "Pimpa din frukost"-tävling. Jag älskar frukost och gillar uttrycket "Ät frukost som en kung, lunch som en prins och middag som en tjänare". Jag lever dock inte efter det *skäms*. Jag har rationaliserat bort att äta frukost (mamma, farmor, lugn - jag äter!) utan jag brer en macka och tar med mig till morgonkaffet på jobbet. Anledningen till detta är att jag är en sann frukostnjutare som dock inte klarar av att i all hast kasta i mig en macka och bränna mig på te! Jag behöver tid, oceaner av tid! Att sitta och ta en lång helgfrukost är bland det bästa som finns!! Bäst är frukost i morgonsolen ute i torpet...

La Torp! Får se om jag fixar bättre bild framöver...

Men. Nu är det oktober och morgonsol eller inte så är det svinkallt ute. Min pimpade frukost blev inne:

Jag började med att gå en morgonpromenix med söta Max för att köpa färskt bröd. Jag har blivit "allergisk" mot allt butiksbröd (segt, gummiaktigt och smaklöst!) och går numer alltid till mitt lokala bageri som gör fantastiskt gott och NYTTIGT surdegsbröd. Det är dessutom en bra morgonrunda med Max!

När jag kom hem satte jag på min fantastiskt vackra, knallröda Francis! Francis! Alltså en espressobryggare. The espressobryggare.

Sedan skar jag en saftig ljuvligt rosaröd grapefrukt och åt den med hjälp av en mycket fiffig grapekniv jag fått av min vän Anneli efter en resa till USA. Inge sprätt och ingen juice över hela bordet. Klart och betalt!

mmm....

Sedan fick Francis! Francis! jobba lite. För att få valuta för pengarna på det inköpet så måste jag göra rätt många kaffe latte... Jag gör dock de bästa lattarna! Jag har gourmekaffe som givetvis förvaras i en vakuumburk och som givetvis - givetvis! - är både Rättvisemärkt och Kravmärkt. Dubbelt så gott med andra ord! Inköps i lyxiga kaffebutiken och mals från böna. Så klart.

Ungefär här väcker jag sambon. (...för femte gången alltså, men denna gång brukar han trilla ur sängen och slinka ned i stolen)

En bra radiokanal i bakgrunden, nybakat (fortfarande varmt) bröd, HÄRLIG latte, full-av-nyttiga-bakterier-yoghurt med nötter och banan, grapefrukt och det bästa sällskapet gör långfrukost efter en lång sovmorgon till den ultimata söndagsstarten.

Mums!

Sen då? Ja, då sprang jag en sväng såklart :-D ! 21km i strålande sol!! ...och en riktigt bra bok i lurarna (Strindbergs stjärna) samt söta Max som sällis!

Höstmilen??

I skogen utanför Norrköping går varje år ett lopp som heter "Höstmilen" (något missvisande då det är något längre än en mil). Jag har lyckats missa detta - vad det verkar - eminenta arrangemang varje år. I år har jag inget inplanerat denna helg och alltså stora möjligheter att springa! Kul!

MEN!! Helgen efter drar jag och Ida till Åland för att "tävla internationellt" för första gången. Mitt just nu stora mål: Åland maraton. Är det optimal uppladdning att springa ett krävande terräng millopp bara en vecka innan?? Det är ju "bara" en mil... men jag vill verkligen vara fitforfight på Åland. Eller ska jag satsa på den (rätt mycket mindre coola) "tjejfemman" som körs samtidigt?

Vad skulle du gjort?

Om du skulle dö imorgon...

...vad skulle du då ångra att du inte gjort? Vad skulle du göra om du fick en chans till? Till vem skulle du säga "Jag älskar dig" en sista gång?

Visst gör väl...

...ett glas fin fransk Pinot Noir så att även rödbetor och ost kvalificeras som en riktig middag?? Det tycker jag i alla fall, lill-lördag och allt...

Efterrätt: mörk choklad med citron och ingefära (sjukt god. SJUKT. GOD.)

Efter en kul löprunda i fivefingers så ska jag njuta av att det är Gray's Anatomy ikväll istället för att gråta över att mina nya skor ännu inte kommit och att det är kallt, blåsigt och grått. Och snart november (NOVEMBER! Blä.).

Min smarta mormor brukar säga att "Kan man vara glad åt lite så har man mycket att glädjas åt." Det tänker jag anamma. Fullt ut (eller, nja, inte fullt ut. Har inte så mycket choklad ikväll).

Vackra egenodlade vindruvor! Vem vet, kanske Pinot Noir??

En härlig helg!

Helgen började bra trots en regnig fredag då L och A kom hem till mig på middag. Jag som har notoriskt svårt att följa recept var lite nervös för att fisk- och skaldjursgrytan skulle gå åt pipsvängen, men jag tyckte i alla fall att den blev bra och L & A sa iaf att de tyckte att det var gott. Efteråt åt vi äppelpaj och pratade om livet, kärleken, barn, resor, hundar - ja högt och lågt! Tack tjejer för en superskönkväll, det var alltför länge sedan!

På lördagen sprang jag och Max min nya favoritsväng: Getå-Älgsjöarna runt-Mela-Getå. En löptur på 33km i hyffsat vacker väder och med bedövande vacker terräng! Vackra sjöar, skog med mjuk mossa, vacker ljung, sent blåbärsris, imponerande klippor, vackra mossar... Belöningen kommer efter två mil då skogen plötsligt öppnar sig och man kommer ut på en klippa med vidunderlig utsikt! Nedan ser ni Max på klippan.

Efter löpturen slafsade jag i mig det sista av fiskgrytan och funderade på om det verkligen var så klokt att åka ut till stugan? Klockan var nu efter 18 och skymningen hade redan kommit. Det skulle vara kallt och mörkt i stugan och dessutom behövde jag både handla och fylla på dricksvatten. Men, jag beslöt mig för att åka ut. Jag älskar ju att sova där och vad skulle jag göra i lägenheten framför TV? När jag senare satt framför brasan (det var 12C i stugan...) med en varmvattenflaska och Max som värmde upp sängen, drack ett glas vin och åt smågodis så var jag SÅ nöjd med mitt val. Jag trivs så därute! På den kolsvarta kvällspromenaden lyste miljarders stjärnor över mig och Max, det var kallt ute men nu varmt i stugan - magiskt!

Vaknade till en blåsig men solig dag. Jag och Max plockade ca 7l svamp innan vi åt en lång och slö frukost, med en stor latte. Efter lite trädgårdspyssel städade jag bort lite mat och packade ihop för hemresa. Väl hemma blev det matlagning och ett par timmars svamprensning med gammalt sommarprat, bland annat Annica Östberg som har funnit lyckan i det lilla, det många tar för givet. Tror många har en hel del att lära av henne där!

En fantastiskt skön helg med många av mina favoritsaker: långlöpning i skogen, mys med Max, stugan, svampplockning samt godis och vin framför en brasa!

P.s. ...det enda "smolket i bägaren" var att en (eller flera) möss saboterat gräsklipparen!! De har ätit upp primeknappen och en slang som enligt min lekmannabedömning tros vara tämligen viktig. Jag tror att det kan bli en dyr knapp... Kunde de inte ha ätit upp knappen på den gamla gräsklipparen och inte på den vi köpte typ nyss? Positivt var att jag "slapp" klippa. D.s.

"Bananrepubliken" Sverige??

Har varit borta på solsemester i en vecka. Kommer tillbaka brunbränd (nåja, jag lämnade Rhodos brunbränd, det verkar dock redan ha bleknat bort) och utvilad för att inse att jag återvänt till någon slags "Bananrepublik"???

Ingen verkar veta vem/vilka som ska styra landet, röster har tydligen kommit bort eller tom slängts och valresultatet är att vänta i november. November??? Kom igen. Vi har en myndighet - valmyndigheten - som har jobb en gång vart fjärde år. Är det för mycket begärt att de faktiskt ska jobba då?? (En stilla undran jag har är vad de gör de tre år som INTE är valår? Designar snygga valsedlar??)

Att det gått utför för Sverige hördes tydligt på 16.45 ekot (alltså de seriösa nyheterna) när deras nyhet var att ett får sålts för 45000kr på Gotland. Och att får inte heter får på Gotland utan lamm och att lamm där heter lamm-ungar. Ok. Det är på den nivån "det nya Sverige" ska vara.

Får får får? Nej lamm får lamm-ungar...

Är jag en sprinter?

Vad är ultra-Karin? Jag har i år sprungit 10 tävlingar (oj! så många, det har jag inte tänkt på?) Två av dessa har varit ultratävlingar, en träningstävling (Yours Truly) och sedan Full moon race. Jag har därtill sprungit fyra 5 km tävlingar och två på 1 mil. Kan jag ändå kalla mig ultralöpare?? Jag har "blott" fem ultrapass i benen 2010 och 16 pass på över 2mil. I år 1400km löpning (inte riktigt i fas pga skada i maj, satsar på minst 2000km i år).

Jag ska erkänna att jag saknar långlöpningen, fast även att jag är rätt nöjd över att ha fått upp farten lite. Jag har slagit pb på 1/2-maran, gjort rätt snabba 5 km lopp och idag kom jag under 45min på milen när jag sprang Kistaloppet på 44min.

En tävling till är jag anmäld till, Åland maraton den 31 oktober då ska jag slå pb (det tror jag att jag gör utan problem, utan att skryta). Funderar på att ställa upp i Hässelby för att ytterligare fila på milen. Men, idag när jag sprang så tänkte jag mycket på att jag inte gillar millopp.

Jag saknar ultra, är anmäld till ett riktigt långt till nästa år och har lite planer på långlöp för vintern. Jag är längtar ut på långa löp i skogen samtidigt som det är skitkul att springa snabbt. Nöjd med att (med mina mått mätt) kunna göra både.

Nu en veckas vila i solen!

Nu är det jul igen?

Jag tror att jag tidigare år ondgjort mig över att glöggen varit slut redan i november. Tur för mig att mitt lokala ica bunkrade upp redan förra veckan. Så att jag kan ha glöggafton... Nej. Jag slutar där. Seriöst. Vem köper glögg i början av SEPTEMBER?

1:38:32

Nytt PB på halvmara!! Visserligen har jag bara sprungit distansen en gång förut... Loppet gick lekande lätt så kanske har jag kapacitet för än bättre? Nåväl, mitt mål var pb (tidigare 1:42) helst under 1:40 och det grejade jag. Jag hade kul hela vägen och kom i mål GLAD!

Milen avverkades på dryga 46min så det vore väl attans om jag inte kunde komma under 45 på milen på en vanlig enkel mil?

Nåväl, det återstår att se.

Ultra(nörd)

Jag älskar engagemang! Oavsett fråga. Oavsett om man lär sig flytande Klingon, lär sig allt om gevär från andra världskriget eller (som "den galne EU-bonden") bara engagerar sig i största allmänhet. Jag behöver inte hålla med eller ens gilla det som engagerar men jag gillar folk som vill och som brinner, som grottar ned sig. Nördar, kort och gott.

Engagemang kan ju lätt bli kul också. När någon blir så enorm engagerad i något som för andra tycks banalt eller fånigt (typ uttal av sche-ljud på Klingon). Den orangea huggormen t.ex. den drog till sig äkta engagerade människor. För vissa är det stort (den enda observerade orangea huggormen) för vissa är det, tja, en orm.

Varför skriver jag då detta? Jo, jag var på kurs i silversmide ikväll och producerade ovan publicerade alster. För er som inte ser så står det "ULTRA". Men för att inte nörda till det alltför mycket så kan jag upplysa om att ultra ju har fler betydelser, det är ju bland annat ett prefix för ytterligheter. Typ ultrabra, ultrasnygg (eller ultrarapid och ultraviolett, men de passade inte lika bra :-P ). Så, Eva Attling, släng dig i väggen, Jonas Buud, se upp för nu har jag en lyckoamulett.

Torpet är ett zoo 3...

Som trogna läsare vet har det uppenbarat sig för oss att vi inte köpte ett 1700-tals torp (förvillande likt dock...) utan ett zoo. Bilden ovan är alltså inte från ett terrarium på Skansen utan från torpet. Någon som har någon aning om vad denna orangea orm är för något?? Bevis på att utomjordingar finns? Eller någon som tror att våra pensionärer till grannar har en exotisk hobby?? Och, ja, torpet ligger i Sverige, inte i den Australiensiska outbacken... (även om en Steve Irwing (RIP) snart kommer att behövas)


EDIT 2010-09-03:
Gåtan är löst! Tack vare eminenta experter på Sveriges Herpetologiska Riksförening så har gåtan fått sig en lösning! De blev dock både förvånande, imponerade, glada och avundsjuka av vårt (nåja, Peters) fynd. Tydligen är det ett ännu icke dokumenterat fall av svensk albino huggorm Vipera Berus Berus.

Jag vill även passa på att säga att bilden nu blir ett dokumenterat bidrag till artdatabanken samt att den blir publicerad i tidningen "Snoken". Fantastiskt :-D

Peter är dock inte nöjd. Han hade gärna sett en namnceremoni och att vår svenska fauna utvidgats med Vipera Berus Berus Linhkorstur.

Run in da hood!

Du kommer väl till Kistaloppet?? TUR att jag ännu inte anmält mig (trots att sista dagen är imorgon)! Jag tänker nämligen VINNA en plats (och t-shirt!) hos Miranda - smart va? Men tjura inte, du kan också vinna, gå in och tävla (skynda dig, hon slinker iväg till Italien snart!) på hennes blogg.

Ses i förorten! (ta med röstkortet!)

Jag är fantastisk ;-)

Idag har jag:

• Tagit sovmorgon :-)
  
• Stekt och frusit in 15l (15 LITER!!) kantareller
• Tvättat och hängt två maskiner tvätt
  
• Plockat och rensat ett par liter blåbär
• Lagat mat (egengjord pyttipanna med rödbetor, broccoli, morötter och quorn) - och matlåda!
• Diskat

Är jag inte fantastisk? Lite core-övningar på detta och det vore näst intill perfektion :-D

EDIT: Åh, vad jag är bra! Rygglyft, plankan och situps - done! ;-)

Mot eliten ;-)

Efter en stark insats (nåja, starkast var att jag över huvudtaget tog mig ut i spöregnet) kom jag femma i tävlingen "Broarna runt" i Norrköping. Tiden 21.33 var lite av en besvikelse, men jag har en chans till nästa vecka.

Jag insåg (återigen...) hur dålig jag är på att tävla och hur illa jag tycker om det. Jag står där på startlinjen och ångrar att jag är där, ångrar att jag överhuvudtaget håller på med en så töntig sport, bestämmer mig för att lägga av (för alltid) och idag (eftersom jag hade så nära hem) var det mycket nära att jag faktiskt gick hem. När jag sedan springer så är det enda jag tänker på är att jag högaktningsfull skiter i om någon springer om - och om det blir jobbigare än så här så tänker jag faktiskt gå! - jag kommer definitivt INTE försöka öka.

Väl i mål blir jag lite endorfinhög. Jag ångrar alltid att jag inte gav mer, att jag inte kämpade lite till. Jag tänker att "nästa gång då jävlar!" - och längtar till nästa gång! Men nästa gång står jag där och letar efter exitskylten... Detta gör ju att jag inte är särskilt taggad på startlinjen, eller på banan och det ger ju heller inte så mycket energi. Hur jobbar man bort detta???

En rolig sak var att en tränare för LIUelitidrott (ja, ELITidrott) kom fram efteråt och frågade om jag kunde ville träna med dem. Att han sen sa "Det är öppet för alla" tror jag betydde "även de som inte går på LIU om de är tillräckligt bra" snarare än "alla oavsett talang" - eller hur?

Om att peta tänderna offentligt...

Att ha god tandhygien är en dygd och är man hos tandläkaren känns det som om man kommer att hamna i helvettet illa kvickt när man bekänner att man slarvat med tandtråd... Intimhygien är viktigt lika så, samt att peta ur en kråka ur näsan om man har någon. INTE NÅGON (jag upprepar I N T E N Å G O N) av dessa saker varken behöver eller bör göras offentligt!!! Av okänd anledning så har det dock blivit nästan ok att sitta och peta sina tänder offentligt! Faktiskt t o m på restaurang där folk sitter och ÄTER så verkar vissa tycka att det är ok att bända loss rester av frukostflingorna till allmän beskådning. Blä, blä, blä!!! Hur svårt kan det vara att göra detta inne på en toalett så att jag slipper se när du gräver ut kråkor ur näsan/torka dig i arslet - förlåt - petar mat ur munnen (ser ni hur bisarr vanan synes när man jämför med andra privata/intima göromål?)

Tur som är har jag en expert som håller med mig, tack Margareta Ribbing (från dn.se):

Tandpetarsällskap?
Skrivet av Magdalena Ribbing 06:00, 31 mars 2010 i kategori Måltider, Socialt vett

Fråga: Visst finns det ibland behov av att efter maten få bort något som har fastnat mellan tänderna. Men jag upplever allt oftare att matgäster vid samma bord efter maten använder tandpetaren som en slags tidsfördriv för att leta matrester mycket intensivt och länge och tar ut tandpetaren framför alla närvarande för att alla beskåda sina fynd (och så att alla andra ska se deras äckliga fynd). Detta kan i värsta fall pågå i flera minuter och personerna visar inga tecken på att sluta efter uppnått resultat. Kan man inte förvänta sig lite mer diskretion, hålla handen framför, och vid större problem att lämna matbordet.

Jag har ibland (skämtsamt) sagt att jag tar med öronpinnar och börjar rensa mina öron eller rensa bort skiten under mina naglar.

Svar: Ständigt upprepar jag att tandpetande är en syssla för ensamseglare - i meningen att det inte går att peta tänderna i sällskap om man vill te sig hyfsad och normalt väluppfostrad. Det är som du skriver inte ovanligt med dessa engagerade tandrotare som ser saliga ut när de får loss en bit kalvstek eller äppelkaka och nästintill visar upp detta.

Hur ska någon vettig människa kunna tycka att det är roligt-intressant-behagligt att se och höra andras tandpetande? Handen för munnen hjälper inte. Inte servetten heller. Det är och förblir fel att peta tänderna i sällskap, och det är och förblir obehagligt att tvingas åse detta.

På ett sätt är ett beklämmande att du känner dig nödgad att påpeka skämtet med att du skulle städa dina öron eller naglar i sällskap.

Så sluta, snälla! Peta inte fram frukosten i min åsyn.

På sörmlands högsta berg!

Strax innan maratondistansen på mitt och Bs lördagsäventyr såg vi att vi just bestigit Sörmlands högsta berg! Imponerande att bestiga högsta någonting tycker jag, B höll delvis med, kanske kunde vi imponera på någon dansk? Berget är 123möh...

Mycket går att säga om dagens pass, jag håller mig kort. Två veckors vila mellan 50 miles och 55km krävande terränglöpning är för lite, detta oavsett om det gäller fysiken eller det mentala. Från start tyckte jag att farten var för hög - trots att det tempot vanligtvis är ok. Redan efter 13km var jag rejält trött i benen, efter 20 km var jag hungrig och efter 30 km var jag riktigt trött och benen gjorde ont. Men, vi kom fram (om än långsammare än vanligt) och ett pass på 55km är alltid rätt imponerande. Vi sprang i vackert väder (skön temperatur och omväxlande små, små regnstänk och lite sol) i en otroligt vacker terräng (Sörmlandsleden Katrineholm-Stavsjö). Vi såg ormar, en häger, ett råddjur, otroliga tallar, en fantastiskt vacker mörk tjärn strösslad med vita näckrosor, små söta torp, vacker gles skog med stora ekar och ibland var vi så djupt in i skogen att jag saknade min pannlampa!! Förutom tröttheten var det som alltid kul att springa med B! Vi hade många intressanta samtal och han är otrolig på att hålla humöret på topp! Dagen avslutades sedan bra då jag trots att jag var supertrött, luktade illa, var lortig och kom lätt linkande, blev busvisslad efter på den lokala pizzerian. Eller, nej det kanske mest var sorgligt :-)