Öppet brev till Expressen och Aftonbladet - är en tre år gammal "nyhet" om en C-kändis förstasidesstoff???

Kära Aftonbladet och Expressen.

Jag måste ifrågasätta er rubriksättning på dagens löpsedel som nog är att av era värsta (av tyvärr många) bottennapp. Tycker ni på fullaste allvar att "nyheten" om att Knut - en deltagare i idol - kört rattfull är det viktigaste att rapportera om idag?? Detta är dessutom ingen nyhet
alls då det hände för TRE år sedan. Jag kan faktiskt inte tänka mig nåt mer ointressant än vad en deltagare i en dokusåpa gjorde för några år sedan.

Om ni inte kan komma på nåt bättre att skriva om ska ni nu få förslag på löpsedlar som hade varit vettiga idag:

"Militären slår tillbaka de fredliga munkdemonstrationerna i Burma - tre rapporteras döda" (eller, mer sensationellt: "KRAVALLER i Burma")

"Kvinna våldtagen igår i centrala Linköping - mitt på dagen"

"Ytterligare 10 000 människor dog igår av svält världen över"

"Idag startar rättegången mot 'Stureplansprofilen' - han nekar fortfarande brott"

"Snart är det VM-final" (Erkänn om ni hade haft det om det var herr-vm??)

"20-åring knivskuren till döds utanför ort i Norrland"

Som ni ser är detta exempel på aktuella händelser (som inträffat och som har nyhetsvärde och som är VÄSENTLIGA) som skulle passat 1000gånger bättre på löpsedeln på Sveriges två största kvällstidningar än meningslös information om vad en okänd person gjorde för tre år sedan.

Skämmes tamefan.

Facebook freakshow

För alla oinitierade så är "Facebook" som en interaktiv mötesplats. Du får din sida på internet och till den kan du sedan knyta dina vänner. De vänner och bekanta som du inte sett på ett tag kan du söka efter och på så sätt finna personer du förlorat kontakten med eller upprätthålla/behålla en kontakt som går på sparlåga. Rätt smart va?

Jag har dock inte orkat ta tag i detta som ALLA pratar om förrän i söndags (efter mycket tjat...). Genom ett tekniskt under som jag inte förstod så hade jag genast tre stycken vänner på min sida utan att göra något alls. Då jag senare loggar in igen efter ca 3tim har jag följande meddelande på sidan:

"Hey Karin, remember me? It's Rick from "the park" in Australia. How are you these days?"

På den här personens bild kan jag se att det mycket riktigt är Rick som jag och Peter jobbade med i Australien FÖR SJU ÅR SEDAN. Detta var alltså en kille - rolig och trevlig - som vi umgicks med i ca en månad för att sedan inte höras vid något mer. Och PRECIS den dag jag loggar på sidan så bestämmer han sig för att komma ihåg mig och mitt för engelsktalande lite krångliga namn och söka upp mig! En timme senare får jag ett meddelande från en gammal barndomsvän som jag i princip förlorat kontakten med. Hur är det möjligt??? SJUKT.

Trots facebooks alla "under" är jag skeptisk och konspirationsteoretikern i mig är övertygad om att det är en verk av Al-Qaida som försöker ta över allas våra västerländska identiteter, sno våra elektroniska pengar och krascha "the world as we know it". Kom ihåg vart du hörde det först.

Fan, fan, fan!!! (En ganska sorglig löphistoria...)

I onsdags gav jag mig ut på ett långt löppass. Tänkte springa drygt två mil och var rätt taggad, det skulle bli kul! Jag ställde bilen vid Ågelsjön och skulle springa via Ågelsjön till Sörsjön och tillbaka. Jag börjar springa, det är perfekt väder, solen skiner fast det är rätt kyligt. Det är fantastiskt vacker ute vid Ågelsjön, dock MYCKET mer kuperat än jag mindes. Jag fick ofta lov att gå då backarna var alldeles för branta och steniga för att springa i, en backe har tom ett rep som man måste ta hjälp av för att komma upp!! Förutom detta gick det otroligt segt att springa. Benen var tunga och det kändes som om jag kröp fram...

När jag kom nära sörsjönscamping började jag få ont i mitt högra knä (när jag tidigare drabbades av löparknä satt detta i vänster knä) jag fortsätter dock, inspirerad av Hasse som påstår sig ha sprungit bort sitt löparknä... I Sörsjön tappar jag ett tag bort Östgötaleden (som jag sprang på) och känner mig irriterade och trött. Vill hem.

När jag kommit några kilometer förbi Sörsjön får jag helt plötsligt så ont i knät att jag inte kan stödja på benet. Jag tar mig således inte en meter. Nu är jag trött, irriterad och har jätteont. Dessutom tycks jag vara fast mitt ute i skogen! Jag gör det enda man kan göra i en sådan situation: Jag sätter mig ned på en stubbe och gråter.

Efter ett tag ger sig den mest akuta smärtan. Men nu fryser jag, är trött och har ont. Det är minst sex kuperade kilometer till bilen och det känns som oöverstigligt. Jag beslutar mig för att halta tillbaka till Sörsjön och hoppas på att där finna nån barmhärtig själ som kan hjälpa mig.

Jag har tur och får skjuts tillbaka till bilen, lite lagom pinsamt... Väl hemma har det nästan blivit mörkt, jag är hungrig, kall och trött.

Sen dess har jag inte kunnat gå i trappor (vilket är jobbigt då vi bor 4tr utan hiss). Jag hatar mina jädrans knän. Fan, fan fan :-(

Bellmanstafetten

I regn, regn, regn, sprang jag och laget "I alla fall ingen 30-års kris" (ett svar på killarnas lag "30-års krisen") en regnig Bellmanstafett på Gärdet i Stockholm. Man fick en stor picknick-korg och det var bra stämning; hade vädret varit bättre så hade det varit värsta folkfetsen! Nu var det regnig, lerigt, kallt MEN väldigt bra stämning i lagen! Kul att träffas och göra nåt ihop!

Jag sprang de 5 kilometerna på 22.30 och vann alltså över Peter!!!! (Att han är förskyld har faktiskt INGET med saken att göra, ok?) Jippie!!!! Peter verkar tycka att jag är lite fånig som inte kan låta bli att trycka upp detta i ansiktet på honom, men han har då bara inte fattat att jag är så stolt över att vara lika snabb som min idol! Peter är ju som byggd för långdistans, har en vinnarskalle och ben som är ungefär 130cm långa... Dessutom är han min idol på andra plan med!

Till alla i mitt lag: Tack för en toppen dag, alla var jädrans duktiga och jag hade jättekul!

Må bra boken...

Mia Törnblom(som för övrig är på TV nu...) som var i mina lurar under min löptur nu i em, tar upp något som hon kallar för en "Må bra bok" i vilken man ska skriva vad man gjort bra under dagen. Denna blogg har väl inte varit helt befriad från skryt innan, men jag tänkte (på uppmaning av Mia då ;-p ) fortsätta lite med det i denna blog...

JAG SPRANG 2MIL IDAG!!! I starkt kuperad terräng, på smala slingriga stigar slog jag med meterhög ljung och stora stenbumlingar. Helt otroligt skönt och härligt att springa i skogen! Vackra skogssjöar, gräsprydda hyggen, djup granskog coh ljus fin tallskog... Balsam för själen! Jag gick in på världsrekordsnuddande 1.50! (att jag nu inte kan gå pga kramp i vaderna spelar mindre roll, knät höll och benhinnorna gör inte ont, än iaf...) Fy fan va bra jobbat!

Dessutom hade jag min första arbetsdag! Det gick bra, ska nog få ordning på torpet, he he... rätt bra av mig var väl även att bara vara arbetslös i 3månader efter examen (och detta på sommaren då det inte fanns några jobb att söka) och helt arbetslös var jag ju heller inte då jag hade två mindre projekt åt skill... Nu är jag projektledare och dessutom så har min Handledare från magister uppsatsen frågat mig om jag skulle kunna tänka mig att doktorera i "Water management and biodiversity in India, Vietnam and Costa Rica" Vore ju grymt kul, och hur det än blir var det väldigt smickrande att han frågade...

Höst, höst, höst...

Jaha. Innan sommaren ens hann börja (så känns det iaf, trots att jag varit ledig och t.o.m. hunnit haft tråkigt) så kom hösten. I AUGUSTI! Fy. Men det är väl bara å gilla läget antar jag? Fokusera på det positiva så som alla vackra löv, rykande te i mängder, tända ljus, alla tv-serier som börjar... äsch, who am I kidding? Höst är regn, mörker (och mörker och mörker...), kyla, is och blåst. Dessutom börjar inte LOST förrän i februari... *tjurar*

Men livet fortsätter ju, hösten ska inte få stå ivägen! Imorgon ska jag ut på en lång skön löprunda, och i lurarna på min MP3 ska jag har Mia Törnbloms "Självkänsla nu!" som jag fick med nån tidning, återkommer om jag lär mig nått...

Annars är ju hösten även en tid för nystarter; ny termin, nya säsonger, nytt mode, nya dieter... Själv fundrar jag på att höstdetoxa min kropp på nåt vis, med nån slags reningskur och som alltid fundrar jag på att sluta med godis (och som Peter så älskvärt påpekade så funderar jag på att börja väldigt snart efter jag slutat...). Det är tur att jag inte är tjock, jag skulle nämligen aldrig klara av att ändra mina vanor och banta... Lika stor självdiciplin som en hundvalp framför en falukorv... Jag beundrar de som har styrkan och viljan att drastiskt förändra sina liv, det ska jag oxå göra nån gång...

Dikotomiernas drottning

Jag har nog lite av en kris. Inte direkt en trettiorskris (jag är ju blott 26 :-D) eller ålderskris över huvudtaget men jag vill heller inte gå så långt som en extensiellkris heller... Kris känns för övrigt som ett starkt ord... Kval kanske är bättre!

Hur som! Jag är ju klar med min utbildning nu, och det "riktiga" livet börjar, och jag känner mig lite orolig att inte hinna med allt jag vill, eller (än värre) välja fel. Men, vid en närmare analys av mitt liv insåg jag att jag nog inte KAN välja rätt!

Jag kan inte välja rätt av den anledningen att jag visserligen har bestämt mig vad jag vill, men jag har bestämt för mycket! Det jag bestämt mig för, eller snarare vill, tycks dessutom vara ouppnåeliga dikotomier som aldrig skulle kunna kombineras...

Jag vill till exempel (efter att ha släpat mig igenom 5års universitetsstudier) få ett flashigt typ UD-jobb (min blogg, då får man väl drömma?) vara oerhört upptagen och hålla på med viktiga och intressanta saker, tjäna pengar osv...
MEN, jag vill också ha ett lugnt arbete så att jag får tid med en utvecklande fridtid, kan skaffa häst, ha tid att pyssla med våran gård (som sagt, min blogg, jag får drömma) kanske ha ett hobbylantbruk, eller varför inte bli bonde?

Jag vill även inte jobba och fara iväg utomlands, kanske segla jorden runt, eller cykla till Mount Everest? Eller dyka lite till i stora barriärrevet (kan ju omöjligt ha sett allt...)
Samtidigt så vill jag ju ha ett utvecklande och intressant arbete, jag ska ju rädda världen...

Jag vill ha ett arbete där jag måste ha kavaj och pumps, se elegant och strikt ut...
MEN jag vill även bara inte bry mig, vara bohemisk i långa kjolar och kanske turban...

Jag vill hitta ett drömhus och fixa till ett riktigt hem, ha en stor trädgård och kanske en häst? Allt ska vara snyggt, helt, rent och så som jag vill ha det...
Samtidigt vill jag strunta i alla materiella saker, bo i en husbil, bara ha två par byxor och lägga alla pengar på resor och självutveckling istället.

Så, antagligen kommer det väl att bli en mellanväg, dvs inget av det jag vill! Den som gapar efter mycket... He he... I guess, time will tell.

Nu har jag jobb fram till jul iaf :-D Ska arbeta där jag hade min praktik och kan nu kalla mig projektledare (fancy)... Får väl se vart jag hamnar efter det... Att ta ett ickebeslut är lite av min specialitet numer, trots att jag egentligen är tvärtom!

Dikotomi (om nu nån inte vet vad det betyder ;-) kommer denna glasklara förklaring från ne.se): variabel eller egenskap som är delad i två varandra ömsesidigt uteslutande kategorier.

Varför kan jag inte lära mig klockan???

Jaha. Gjorde ett tappert försök att må bättre genom att baka ett gott bröd som jag tänkte avnjuta till dagens TV-höjdpunkt "So you think you can dance?". Meeeen min oförmåga att förstå att 21.55 är fem i tio och inget annat gjorde att jag missade det. :-(

Jag får ofta miniblackout och glömmer av hur man läser av klockan... Otaliga gånger har jag satt klockan på 8.45 när jag ska upp kvart i åtta - lagom stressande. Idag gjorde jag dock det helt oförståeliga och absurda felet att tro att 21.55 var fem i elva och det rimmar ju inte på någonting alls! Jag kanske vill må kasst?

Just shoot me.

Feeling blue...

Har kännt mig trött, nere och deppad på senaste... Ful, tråkig, orkeslös, dålig, seeeeg och omotiverad till att göra någonting. Vilket jag inte trivs med då jag vill göra en massa, fast jag vill inte göra nåt. See, I do not even make sense...

Och efter denna blogg känns det ju mycket bättre (not). Jag lyckas inte ens muntra upp mig själv...

Nej, skrapa upp mig från golvet någon, och Cheer me up!

En otacksam snorunge

Det är vad jag det...

Förra söndagen cyklade jag ett motionslopp med min mamma. 5,5mil tipsrunda runt Runn. Trots det dåliga vädret var det en skön tur!

I förrgår ringer de och berättar att jag har ett pris att hämta! Kul :-D !

Priserna bestod av en snygg grill, en soda streamer, ett bestickset, en slipmaskin (och jag lovade mig själv ett hus om jag vann den ;-p) och... ett strykjärn. Gissa vad jag vann???

Precis, ett strykjärn. Säkert jättebra (och värt runt 600pix), men hur kul var det?? Så; jag blev alltså inte särskilt glad. Vilken otacksam liten snorunge, blev missnöjd över en vinst!!! Förtjänar inte alls att vinna!!

Fast, he he... Det var ju gött å vinna och slå mamma som åkt loppet i fyra år utan att vinna...

Dagens citat är riktigt präktigt och kommer från en mattelärare jag hade i högstadiet. Först tyckte jag riktigt illa om honom, men efterhand fick han sina ljusa sidor, nu är det nästan honom jag minns bäst...

Det man inte gör på träning gör man heller inte på tävling.

Lindblomsgrönt i köket!

Äntligen har jag fått ändan ur och ska måla om i köket! Jag hade sedan länge bestämt mig för att måla en fondvägg grönt och har faktiskt gjort några halvhjärtade försök att kontakta hyresvärden för att höra om det är ok. Men de är förbaskat svårt att få tag på "väggmålningskillen" så jag gav ganska snabbt upp... Tapeten är skitful som det är nu så tycker de inte om det kan de stå för nytapetsering... (In my dreams, he he.)

Nu har jag köpt färg och ska börja måla snart. Blev dessutom hjärtans glad när han sa att jag inte borde göra något förarbete när man målar på tapet *lat*.

En sak som jag tänkt på nu när jag har en del tid på mig att tänka är att varför kan man komparara färger? Om ett hus är ljusrött och det målas i mörkrött blir huset verkligen rödare då??? Är ljusrött mindre rött än mörkrött?? Det är ju båda rött...

Eller om huset är rött med vita knutar om man får för sig (av oförklarlig anledning...) att måla knutarna vita, blir huset rödare då? Vad är mer röd/rödare än röd?

Dagens citat (ang att måla väggen och vara glad för att slippa förarbete...) kommer från min farmors mamma Anna. Jag har själv aldrig hört henne säga det, men min farmor har berättat för mig. För er som är lite tröga och inte fattar så syftar citatet på att man ska göra saker å ting (på den här tiden så tillverkade man ju mycket själv; sydde, snickrade osv) ordentligt från början och inte försöka gå en genväg:

Man har saker längre än man gör dem.

Borgafjäll - sista rycket!

Dag tre och sista etappen. Idag gick vi ca. 18km från Raukasjö till Sutme. Det var alltså längsta dagsetappen, men ändå gick den fortast. Vilket lätt kan förklaras med att vi gick på en skogsväg bredvid två sjöar istället för ute på fjället. Mycket trevligt väder, varmt och solsken, men med en behaglig bris. Vacker natur även här!

Två snyggingar ;-) i passagen mellan Raukasjö och Borgasjön

Jag och Max posar i en av sjöarna, otroligt kallt vatten även här. Väldigt mycket broms, Max högg förtvivlat i luften så fort vi stod stilla. Fast varmt och skönt.

Peter & Max vid samma sjö med vackra fjäll i bakgrunden.

Världens finaste Peter, med samma fjäll i bakgrunden.

Jag och Max pussas på en bro vid en fikapaus. Fast Max är nog mest ute efter min kaka...

Max brydde sig inte så mycket om det iskalla vattnet, kastar nån i en pinne - då måste den räddas (så länge fegisen står bott... :-p )

Slipskiån när den forsar ut i Borgasjön, detta betyder att vi inte har mer än ca: 200m och en riktigt brant backe kvar till bilen! (DEN var jobbig!!)

Ett "päronkort" (VARFÖR kallas det så???) vid slipskiån får avsluta vår vandring!

Totalt gick vi ca: 5mil på tre dagar. Det kan tyckas lite kort att "bara" vara ute i 3dgr och två nätter, och då här i efterhand var det kanske det, jag hade velat gå mer! Fast samtidigt tror jag att vi valde den perfekta sträckan! Våra ryggar var rätt möra på sista dagen... Vi hann heller aldrig bli så trötta att vi blev sura utan kunde hålla god fart och ett gott humör hela vägen. Detta var ju även vår första tur, så jag tror det var riktigt bra att hålla den kort. Nästa gång blir det längre!! Får se vart det bär av då...

Borgafjäll - del 2!

Dag 2 började med strålande sol! Härligt!!! Vi åt en äcklig frukost bestående av barngröt ("För då behöver vi inte ta med någon sylt") och begav oss iväg över fjällen i solskenet...

Slipskistugan(orna), där vi spenderade vår första natt på fjället.

Utsikten från dass ;-D

Peter vid Slipsikkensjöns strand. Kristallklart men isandekallt vatten. Gott oxå! ;-)

Första bron för dagen, kolla in Max stil, ha ha... han gillade inte broarna!

Världens snyggast killar! Min favoritbild!

Max gjorde sitt bästa för att bli av med sin ryggsäck i varje snödriva...

En av många jåkkar, vissa var så fulla av vatten efter den snörika vintern att jag fick vada och Max höll på att flyta bort! Peter långben lyckades traska över alla med sina akrobatiska språng!

Max spanar ut på fjället längs vår led...

Jag då vi närmar oss trädgränsen, härlig utsikt!

Trädgränsen!!! Vårt första vindpinade träd.

Max blickar ut från den stuga som vi hyrde då vi väl kom fram till målet för dagen: Raukasjö. Vädret var underbart och vi hade tänkt att tälta. Men eftersom det var så bra väder var bromsen på jakt. De höll helt enkelt på att äta upp Max. Vi tycket så synd om honom där han stod och högg i luften :-( Vi hade därför hållit en så hög fart hela dagen, med paus bara för lunch, att vi var framme i Raukasjö redan runt 15-tiden. Bromsarna höll fortfarande på att suga livet ur Max så då beslutade vi oss för att hyra en stuga så att vi kunde få vara inne. Väldigt lyxigt... Och otroligt att det finns de som bor (och hyr ut stugor) 13km från närmst väg!!! Dagens etapp blev runt 12km; oländig terräng, men otroligt vackert!

Back to the roots!!! Vandring i Borgafjäll (del 1)

Min Morfar var från Dabbnäs vilket ligger i Norrland, ganska nära Dorotea (iaf med norrländska mått mätt ;-p) och än närmre Borgafjäll, även ganska nära Jämtland (nu vet du precis va?). Jag har aldrig varit där, så därför ville jag besöka hans hemtrakter nu i sommar. Jag och Peter bestämde oss för att även uppfylla en annan dröm och bege oss ut på fjällvandring. Vi tog enormt mycket bilder, här kommer några:

Peter och Max i början på vår vandring!

Ett vackert vattenfall som vi stötte på

Så här griniga blir de då det regnar vid lunch... (jädrans dåliga ÖB-kök tog 1000år att koka vatten med...)

Mina fina killar...

Jag korsar en bro! Max tyckte att de var superläskiga!

Karin + Peter = sant!
En Jåkk och en massa snö i bakgrunden, och ja, det var Juli...


Peter och en MASSA snö... det var inte riktigt väntat måste stadsbon i mig erkänna...

Peter och Max, men i bakgrunden ser ni målet för vår dagsetapp, slipskistugan som ligger mitt på fjället (är till för renskötande samer) vid sjön Slipsikken, 15km från Sutme där vi påbörjade vår vandring. Vi nådde stugan runt 16-tiden och då hade vi vandrat sedan 9.30, med avbrott för lunch och fika vid ett gammalt samefäste.

Max vid Slipsikken

Max var den av oss som var värst drabbad av knott, mygg och broms, hans stackars snopp såg ut såhär varje kväll...

Kvällsutsikt från vårt fönster i slipskistugan. Boendet där var värsta lyxen, en riktigt bra kamin som gjorde det riktigt varmt, mjuka madrasser, duntäcken och kuddar... Fast ändock var det svårt att sova när det var ljust hela natten!!! Coolt!

Fler bilder kommer, detta var ju bara dag 1!! (vill du förstora dem så är det bara å klicka på dem!)

Is it me?

Förut hade jag en jättebra mailadress kort och gott Karin@..., den var bra pga att den var kort - bara mitt namn - och totalt befriad från spam. I ett tag. Sen började spammen komma, inte så många så det kändes ändå ok. Fast vad var det då för spam jag fick? Uteslutande om Viagra & penisförstoringar...

Den mailen gick i graven, nu har jag dock en annan som också är Karin@... Igen, toppen! Jättebra, tills för några veckor sedan. Nu öser dock spammen in igen. Och vad är det jag får reklam för? Jo just det viagra och penisförstoringar: "The growth is permanent" eller "Go on and on and on and ohhhnnnnn". Jag har fattat vinken, jag har för liten penis, ni kan sluta maila nu.

Finns det ingen annan sorts spam? Or is it me?

Dagens citat är om att tro på sig själv:

If you think you can, you can. And if you think you can't, you're right.
Henry Ford

Nu drar vi till fjälls!!

Idag åker vi upp till Borlänge och far vidare till Borgafjäll där vi ska fjällvandra på söndagen! Det ska bli jättekul; jag, Peter och Max alldeles ensamma och troligen vilse på fjället (med en massa mygg förståss!). Hör ni inget från oss på en vecka så kan ni nog radera mig ur era adressböcker! Om nu sådana finns längre i it-samhället...

Dagens citat kommer från från boken "Tjuvlyssnat" och ger väl en bra bild av dagens avpersonifierade it-samhälle. Tjej 20+ (till sin kompis):

Det tråkiga är att jag inte kan berätta för honom att jag är gravid eftersom han aldrig är online på MSN... 8-)

Vem dog på vår fönsterbräda??

Denna Makabra syn mötte oss när vi plirade ut genom fönstret en morgon, en halv fågel... stackars krake... Det är lugnt här i NKPG just nu, jag sysslar lite med mitt projekt, försöker skrapa ihop alla papper som AMS samt Alfa-kassan vill krama ur mig och så tar jag det lite piano...

Idag var jag till ÖB & fyndade stormkök för blott 99pix! Vi åker mot Norrland på fredag, det är en materialsport att vandra, massor som behöver införskaffas och fixas, och ändå känns det som att vi har ingen garanti på att vi hittar tillbaka! ;-)

Nej, inget nytt under solen här, nån som lyckats göra nåt skoj kan väl lägga in ett inlägg om det istället?

Diverse

Nu har jag varit på "semester" i Dalarna under tio dagar, fast jag var dock tillbaka till NKPG några dagar i mitten bla. för att påbörja det projekt som jag ska jobba med i sommar. Det är ett litet projekt, så jag hinner även vara ledig - perfekt!!

Den 8/6 var det tjejkväll med gamla vänner från min gymnasietid. Vi hade jättekul, tack snälla Hanna för maten! Från vänster: jag, Veronika, Hanna och Anna-Karin.


Jag måste ju även få med den femte personen, hon som tog kortet, Anna:

I Dalarna har jag mest latat mig, men även firat min lilla syster Therese som fyllde år. Även jag blev firad för att jag tagit examen, oväntat! Tack! Men annars har inte så mycket hänt. En blid på Clara & Samuel (mina systerbarn) får avsluta bloggen för idag!

Väl Godkänd

Nu är det klart. Jag har fått betyg på min D-uppsats (VG!!!) och jag har skickat in den för arkivering. Den är alltså klar. Det är inte utan att jag faktiskt känner mig lite stolt. När jag började läsa för 5 (långa) är sedan så sa jag till mig själv att ville - nej skulle - åka utomlands för att skriva min magisteruppsats. Och trots att jag många gånger tvivlade på att det skulle bli gjort, så gjorde jag det! Jag ville även göra praktik och fixade det med. Det enda som är mellan mig och en examen är nu 5ynka pluttpoäng. Dem skriver jag ihop nästa vecka! Sen. Examen.

Dagens citat bevisar att jag inte är stressad (längre?):

Stess är när du vaknar upp skrikande och inser att du inte har somnat än...

Leve sommaren!

Om galenskap

I ett svagt ögonblick sa jag en gång till en läkare att det kändes som om att jag höll på att bli galen. Han log vid detta påstående och sa lugnt:

-Bra, det är ett säkert tecken på att du inte håller på att bli galen. Galna människor vet nämligen inte om att de är galna, eller när de blir det.

Det känns väl tryggt??

Avslutningsvis, länge leve solen och värmen!