Dax!!

Så, då var det dax för:

 

Det är även dax för att boka bröllopsresa,  vi åker till Uganda och hälsar på de få bergsgorillor som finns kvar på planeten (man får inte gå närmre än 5m ;-) men ibland kommer de närmre). De gorillor som du ser på zoo är oftast låglandsgorillor då bergsgorillorna helst bor i (föga förvånande) berg. Sedan åker vi till Kenya för traditionell safari innan vi avslutar på Zanzibar med lättja och dykning. Behöver jag säga att vi längtar?

Men innan dess är det dax för storm och hoppas på att man överlever den. Det känns ju som ett öppet kort då den fått namnet JUDAS!!! Vem kom på det?!?

Växjö maraton

Efter ett evigt velande fram och åter beslöt jag mig för att kuta Växjö maraton (eller Växjömaraton?). På tåget ned, trött som en död, ångrade jag bittert det beslutet... Somnade redan vid 22-tiden och sov rätt dåligt. Nervös som en idiot på  frukosten ångrade jag mig nästan än mer... 

Starten gick och jag hade beslutat mig för att springa för klubbrekordet (3:15). En mycket tuff målsättning, men det fick bli KR eller väggen. Jag startade i4-tempo och låg sedan före planerad tid vid 5km, 10km och stretade på mot halvmaran. När jag passerat halvmaran med typ en minut till godo (!) gick tyvärr luften ur mig lite. Hade 1) gått ut hårt samt 2) sett 21,1km liite för mycket som ett mål. Efter detta blev det en kamp för att hålla farten och efter 25km hade jag svårt att hålla sub5-fart (målfart=4:36-tempo). Vid valet KR eller väggen blev det således väggen :-S

Jag funderade flera gånger på att bryta. Det var jobbigt och jag skulle inte klara mitt mål. Jag låg heller inte så bra till (förra året var vinnartiden 3:18:50) med typ sex damer framför mig. Att fortsätta skulle ju bara slita onödigt mycket. Eller?

Sprang på, det var lika jobbigt men gick lite bättre. Sprang förbi några damer och landade på 3:19. PB med 4min får jag väl vara nöjd med? Fick tom pris :-)

Vanligtvis är det benen som tar slut på mig vid långlopp. Denna gången var det flåset. Visst det var inte helt smärtfritt i benen på sista varvet, men inte så farligt (ej heller så illa nu). Men idag orkade jag helt enkelt inte hålla farten. Flåsade som efter en snabbdistans vid mål :-)

Ett bra löppass, en bra ny erfarenhet (gå ut stenhårt och vekna), att jag inte vek ned mig, ett nytt PB, fyra totalt, tvåa i min åldersklass; med den skörden får jag vara nöjd ändå :-)

 

EDIT: Btw ett mycket välarrangerat lopp och inte alls så tråkigt med 8 varv som man kan tro! Bra gjort Växjö löparklubb!

Mörker

Idag stack jag hem (bara något försenad från jobbet, dvs strax efter 17) gick direkt ut med Max och sprang sedan ut i Tinnerö. Som av en slump beslöt jag mig för att ta med pannlampan. Jag springer aldrig med pannlampa och tänkte att den nog skulle vara onödig. Jag springer ju jämt på vinterhalvåret och alltid utan pannlampa. Vad jag måste ha glömt är att jag tydligen inte brukar springa i Tinnerö (naturreservat) utan pannlampa. Det blev kolsvart. Strax efter 18:00.

Detta får mig att fundera. Dels över minnet (det enda jag minns är en stjärnklar kväll med massor av snö och att det då gick jättebra att springa i Tinnerö, trots mörkret) dels över möjliga springvägar på vintern. Alltså, hur kan man glömma detta och hur kan jag springa bara i stan under hela vintern (boring!!)!?! 

Så jag tänkte börja öva mig på monotoni (samma löpvägar hela vintern) med att springa Växjömaraton i helgen. En varbsbana runt Växsjön. Åtta gånger...

Mycket snack...

Och liten verkstad?

 

 

Mode jag inte förstår

När kusinen från landet (läs jag) satt på Uppsalapendeln i morse satte jag kaffet i halsen. Framför mig sitter detta: 

 

Den omedelbara och enligt mig enda koppling man då kan göra är detta:

 

Efter lite googlande hittar jag även denna bild som gör sambandet ÄN tydligare:

 

Alltså, hur kan man bära en nazistsymbol? Är det ett tecken på omdömeslöshet, okunskap och historielöshet? Eller är detta ett märke för uttalade nazister? 

Eftersom det sista känns otroligt så antar jag att det är något av det första. Fast jag fattar fortfarande inte. Jag fattar heller inte varför inte fler reagerar som jag, med en olustklump i magen, hur kan detta vara coolt? Vad är det jag inte fattar? 

Två tankar om kroppen

För det första, påminn mig, vänjer man sig verkligen? Vid kylan alltså (mörkret slår en som en jäkla käftsmäll varje gång). När jag springer nu så fryser jag inte, men jag blir kall. När jag kommer in är armar, ben, mage kalla utifrån (men varma inuti) och trots heta duschar har jag sedan svårt att få upp värmen när kylan sen krupit innanför skinnet. Blir det bättre? Hur fixar jag -10C när jag nu tycker att det är kämpigt med +10C?

Två. Vi har gjort ett hälsotest på jobbet. "Body-age". Jag blev 24år vid båda testtillfällena, tackar som frågar, men mer intressant var vad uppföljningstestet idag visade i detalj. Jag har sedan det förra testet (innan en sommar med bröllop, fika, grillat och vinpavor) gått upp två kilo. Buhu. Men mer intressant är att de även testade kroppssammansättningen och då har jag gått NED ett kilo fett. Detta betyder att jag gått upp tre kilo i muskelmassa på en futtig sommar och det enbart med hjälp av långdistanslöpning. Halleluja, här har ju jag en dold talang! Bodybuilders skulle troligtvis sälja sin morsa för att gå upp tre kilo muskler på lika många månader. Hade jag istället varit på gymmet så hade jag säkert sett ut som Arnold. Eller så är det ett jäkla skittest. Vad tror du?

P.s. Flera kommenterade mina skänkelvikningar i galopp och att jag måste vara en grym ryttare. Jag skulle gärna ta åt mig, men måste istället framhålla att jag har en bra lärare och grymma hästar! Kika in på mina killar via Ängsstugan. Eller åk dit och testa vettja!

Body & soul

Något jag gillar med löpningen är lite detta att man kopplar bort. På med skorna, ut och spring. Inget lull-lull. Ingen koordination eller svåra steg. En fot framför den andra bara. Jag gillar att fly in i naturen och in i en bra ljudbok. Försvinna bort i tankarna. Bara vara.

Mindfullness, när man ska vara extremt närvarande i allt man gör (multitaskingens fiende nummer ett!), typ: "nu borstar jag tänderna och därför tänker jag bara på att borsta tänderna" är inte riktig min grej. Kanske är jag för dum för att fatta, men jag gillar att springa OCH drömma om sommaren. Inte att springa och tänka på att springa. MEN ibland kan man verkligen tjäna på att tänka på löpningen. Att tänka på sitt steg, sin fotisättning, sin andning. Ibland (ofta när jag har nya skor) så brukar jag tänka mycket på fotisättning och jag slås då varje gång av hur mycket bättre jag springer. Det känns lättare, stegen känns "rättare", jag blir studsig. Så, om inte annat så som LÖPSKOLNING tror jag att det är bra att ibland plugga ur lurarna och gå in i sig själv.

En sport där man inte kan lämna hjärnan hemma är ridning. Det är body and soul - eller inte alls. Att bara mekaniskt GÖRA har i bästa fall liten effekt. Ridning, måste du KÄNNA och TÄNKA och framför allt VILJA och GÖRA med hela kroppen. Ibland känns det som att ridningen finns latent i kroppen. När man slutar försöka och plötsligt bara gör ÄR, med kropp och själ, så blir man ju lite ett med hästen (en klyscha men sant) och bitarna faller på plats. Vara fullständigt närvarande, veta vad du gör, vart du ska och hur du ska komma dit. Fast liksom med hela kroppen snarare än med huvudet.

Som idag när jag gjorde skänkelvikning i galopp i serpentiner. De hade visserligen inte vunnit någon skönhetstävling, men de KÄNDES rätt i hela kroppen. Ända ned till hovarna.

En dag ska jag ha häst igen. Nothing fancy. Bara typ (skitsnygg och underbar):

Helg <3

Fredag kväll:

Vilodag

Indisk take-out

Slappa med P och M i soffan

Godis 

Tidig kväll

Lördag:

Sovmorgon

Långfrukost

Amnestyjobb

+3tim med vänner i vacker svampskog

MASSOR av trattkantareller!

Middag med vänner

Efterrätt (chokladchock)

Häng

Gott vin

Söndag:

Sex mil i solen

Gofika på vägen

Härligt sällskap

Orka en extra mil på slutet!

Goda rester

Massor av steg

Rensa svamp...

Planera bröllopsresa

Kvällsfika

Mys i soffan med P och M

Härligt trötta ben

 

                   #snartoktober?

Bra träning

Kräver bra mat... 

 

Och ibland är den bästa maten den som är snabb. Som efter veckans intervaller. Veggkorv med hamburgedressing, gött mos :-) 

Favorittippad

Så, tävlingen som vi alla väntat, längtat och bävat inför är nu här. Troligtvis idrottssveriges största arrangemang 2014. Benhård konkurrens. Kommunstyrelsens förvaltnings stegräknartävling!! Undertecknad lär vara lite av en förhandsfavorit och pressen är således mycket stor. Jag avser ge tillbaka med samma mynt och psyka de andra genom att dra av ett ultrapass i helgen. Jag räknar med att casha in rekordstort antal steg iom det. Annars räknar jag med att min placering i Stadshuset ("penthouse" som vi på avdelningen säger, "vinden" säger andra lite avundsjukt) innebär en fördel. Givetvis med knep som att skriva ut alla mina utskrifter på bottenplan. Ett i sänder. Game on!

Joråmensåatt...

Japp då har jag nåt att pyssla med även nästa år...

Fel fokus

Jag vet att detta är fel fokus. Jag vet att man borde vara stolt och nöjd över det man gjorde istället för det man inte fixade. Men så funkar det ju faktiskt inte. Jag sprang KM:et idag (bara det en seger mot mitt motto "If you don't play you don't loose"). Mitt mål var sub 40 (jäkligt högt satt). Det missade jag. Klubbrekordet på 10 000m är 40;42. Det missade jag. Jag sprang på 40:51.

Att jag vann är en klen tröst.

En bra söndag!

Idag fick jag sovmorgon innan jag träffade Thomas, Oscar och Per från NocOut för att springa 30km kring Ågelsjön. Vi hade sol och lite moln på vår tur som gick i vacker höstlig natur (jag har saknat dessa skogar nu när vi bor i LKPG!). I stan hade det tydligen spöregnat! Vi tog en gofika i skogen (Oscar hade med sig kaffe, vilken hjälte!) och var åter vid bilen efter 27,5km. Killarna ville bada, jag ville ha 30km jämt så jag tog sista 2,5km själv.

Hemma käkade jag och P pizza innan vi tillsammans dammtorknade, dammsög, tvättade, städade toan och fixade rena lakan i sängen. Härligt effektivt!

Dagen kändes lång då jag även hann läsa igenom lite amnestydokument, internetshoppa samt kolla på film med P och M. Hoppas nu att jag "laddat batterierna" ordentligt inför kommande vecka! Då har vi bl.a. KM på 10 000m på Folkungavallen. Fast det vet jag då rakt inte om jag vågar!! Vore jättekul med ett snyggare milPB (som jag tror jag har chans på), men 25varv... Och jag som blir nervös av intervallTRÄNING... Som sagt, vet ej om jag törs!

Trädgårdsarbete=träning?

Får man regga plantering som träning? Det jobbigaste jag gjort på länge och händerna värker av alla blåsor! Marken var både stenhård och tung (kompakt lerjord). Det tog över tre timmar att plantera ett träd och fyra hallonbuskar. Puh!

Men nu är vi stolta ägare till en Betula Pendula Dalrcarlica! (Eller en Ornäsbjörk, för oss som inte är så haj på latin). 

Ornäsbjörken upptäcktes första gången 1767 i lilla Ornäs och beskrevs då för Carl vin Linné. Moderbjörken föll tyvärr i en storm 1887 men alla Ornäsbjörkar tros härstamma från denna då trädet ska vara sterilt och inte förökar sig själv. 1985 utnämndes Ornäsbjörken till Sveriges riksträd. Eftersom jag är från Ornäs så känns trädgården inte komplett utan en Ornäsbjörk!

 

Ornäsbjörken har vackra flikiga blad, dessa lite höstrostiga.

Att snitta 3:49-tempo

Idag gjorde jag come-back på NocOuts träning. Som vanligt blir jag löjligt (verkligen) nervös innan intervallträningen men samtidigt var jag rätt pepp. 1000-ingar stod på schemat. För att mildra nervositeten bestämde jag mig för att vara jättenöjd med 3:50-3:55 och inte försöka springa fortare än så. Ingen av mina vanliga farthållare var på plats, men jag hittade snart några att springa med. Jag höll 3:50 kontrollerat i fyra intervaller. Det kändes bra! Lugnt, men givetvis jobbigt. På nästsista sprang "min" klunga något långsammare (3:53) men jag orkade inte förmå mig att kuta om själv. Sista gick dock på 3:45 så det vägde upp lite. Snittet blev snygga 3:49, snabbare än mitt mål och mina snabbaste 1000-ingar någonsin - och jag som inte tränat kvalitet sedan snön låg kvar (typ)! 

Jättenöjd!

Om du tvekar

"Du kan vad du vill, och när du säger att du inte kan, så vill du inte." (Baltzar Von Platen)

 

Göta kanal

 

Glassiga 33km

Vad göra en solig ledig söndag när min söta P envisas med att spela golf? Tja, vad sägs om att ta en utflykt till ett gårdsmejeri som gör närproducerad glass? Givetvis för att äta glass. Sagt och gjort! I 24C värme tog jag mina nya Nike free (älskade sko!!) mot Stafsäter glass. Jag sprang efter karta på nya vackra småvägar. Jag hade tänkt mig att kuta ca 20km idag, men när jag kommer upp på gårdsplanen vid Stafsäter står klockan redan på över 14km... Jag käkar hallonsorbet och gräddkola med havssalt samt dricker en cider från Brunneby Musteri. Det är gott. Solen står högt. Jag halvligger på mjuka dynor. Jag blir trött. Magen är full av glass. Har ingen lust alls att springa hem. Det kommer att vara typ en mil längre än jag tänkt.  Hur ska detta gå?

 

Glass :-)

Men det går jättebra! Benen pinnar på i värmen, förbi får, stora ekar och små söta hus. Glassen ger energi och kilometrarna rullar på. Snart står klockan på 30km och jag är hemma. Jag har fått glass. Har utforskat nya vägar. Varit ute i solen. Jag är nöjd! Men Max är inte nöjd. Han vill såklart ut. Och jag är sugen på en klosyrad dricka. Och om jag får ihop 3km till kan jag avsluta veckan på snygga och jämna 75. Alltså tar jag och Max en tur till Statoil och jag kan så småningom stänga av klockan på 33km blankt. Gött! Härligt pass och jag tappade inte modet trots att det blev mycket längre än planerat. Och jag fick avsluta veckan jämt ;-)

Pepp!!

Jag känner mig jäkligt pepp (gällande löpningen alltså) just nu! Kul! Jag är inställd på och ser fram emot både längre distanser och fart samt tom styrka! 

Idag drog jag till med 2mil på 1,5tim (4:43-tempo, negativ split) - skönt! Detta är lite av ett favoritpass (om än utmanande!) för kort för att slita längdmässigt, men det känns som att det ger riktigt mycket att hålla en högre fart under en längre period. Ett kanonpass för maran. Får se om jag vågar 8varv i Växjö? 

Testar 5:2 dieten

Otroligt i ropet nu, 5:2-dieten ("fasta" två dagar i veckan, normaläta fem), sägs kunna ge både ett längre liv och minskad risk för cancer förutom då en slank lekamen - en universallösning med andra ord! Fantastiskt. Eller inte. Jag är beredd att hålla med Harvard-professorn David Sinclair: ”Kalorirestriktion får i alla fall livet att kännas långt.” :-)

Ursäkta mig men är det inte lite dumt? Svälta sig två dagar i veckan måste ju innebära att fokus på mat enbart ökar? Hur hållbart känns det? Vilken förebild är föräldrar för sina barn? Vem vill gå och lägga sig hungrig (för att hetsäta nästa dag?)? Och dessutom är de fördelar som dieten påstås ge kraftigt överdrivna (och kräver ett annat tillvägagångssätt, läs tex här).

 

Min kollega går på dieten och det var ett fasligt smällande i dörrar och irritation i luften igår - så som det ju blir när man är hungrig! Eller som en kär bekant som även hen fastnat i träsket sa "Helst vill jag ju inte gå upp ur sängen på fastedagarna". Det låter verkligen jättebra. Sen finns det ju många som "kortfastar" i enlighet med en viss triatlet. Detta innebär (iaf en variant) att man äter middag och sedan fastar fram till lunch. Jag är dock ledsen att behöva meddela att detta kallas "hoppa över frukosten" och inte fasta...

 

Trots det så tänker jag testa dieten (!). Jag har dock valt att ändra den något: godisförbud fem dagar, ok med godis i två dagar. Vardag för många, ett stooort steg för godisråttan. Nu kör vi!

 

 

Testar ny sport!

Det är ett väldigt tjat om sportbyte i hushållet. Från löpning till golf. Som den välartade (?) hustru jag är beslutade jag mig för att storsint inte förkasta golf utan att ha testat. Eller JAG anser att jag har testat. Jag har spelat minigolf. Det brukar sluta med att jag ger upp och surt säger "skriv åtta på mig" utan att ens slå de sista hålen. Golf känns som samma sak fast än längre avstånd att hamna fel på. Men idag gick jag alltså caddie för Peter. Med detta menar jag att jag pratade öronen av golfarna och Peter fick bära sin bag själv (jag är hans fru, inte hans slav). Rätt så trevligt men jag har fortfarande svårt för att se hur jag 1) ska ha tid för en till så tidskrävande sport och 2) ha tålamod nog. Dessutom, golf går rätt långsamt, men ändå var det inte tid för fika?!?

Nåväl, efter nio hål tog jag en kaffe (som ultralöpare tycker jag att fikapausen är helig) innan jag på vindlande småvägar sprang från Västerby mot Linköping. I solskenet sprang jag genom eklandskap förbi betande får, röda stugor och flera naturreservat. En vacker och skön tur om 23km och trots att jag har liite kvar av förkylningen så gick det lätt och kändes bra!

Så om jag byter sport? Det var väldigt kul att få göra nåt och umgås med P, men än är jag långt ifrån övertygad...