lördag, juni 29, 2013

Summer mode

Sitter på trappen till vårt torp med en kopp kaffe. Märkligt, trappen är i betong, kall och hård, ändå är det oftast här jag hamnar, med en kaffe, min lilla radio samt (oftast) en kaka eller två. Stol med dyna finns ett halvt stenkast bort :-) Det är nåt visst med en förstukvist. 

Morgonen började med att plocka sommarens första kantareller. Vissa skulle kanske kalla det barnarov :-) men själv gillar jag de små kantarellerna, som man inte delar utan har hela i en sås. 



Jag och Max har även rensat rabatt. Dock är vi oense om hur. På bilden kanske det ser ut som att han luktar på blommorna. Det är en synvilla. Han tar försiktigt tag i blomman med sina framtänder, rycker loss, spottar ut och börjar om. Han är väldigt flitig :-(


Annars springer jag då och då. Typ fem mil i veckan. Rider en och går på gym ett pass. Same, same, alltså! 

torsdag, juni 20, 2013

Bitterljuvt

Så. Då är jag någon annan. Någons fru. Eller, inte någons. Peters. Min Peter. Vi hade en helt magisk dag med spöregn tills 20min innan vigseln. Men när vi sa ja, mellan Fryksås flera hundra år gamla fäbodar med vidunderlig utsikt över Orsasjön, var himlen klarblå! Det var smått fantastiskt att stå där, med alla sina nära och kära, och säga "ja" till sin livskamrat. Vi hade även egna löften och det är vi glada för, även om vi ofta berättar för varandra att vi tycker om varandra är det är inte ofta man formulerar sig så djupt.

Kvällen blev sedan otroligt vacker, maten fantastiskt god och festen både lång och blöt, fylld av skratt, fantastiska tal och dans! En helt fantastisk kväll, och nu har jag en helt fantastisk man (även om jag ju testat honom i 14år innan!). 

Nu, tillbaka på jobbet och i vardagen, är det lite bitterljuvt. Festen är slut (och då hade vi ändå tredagars ;-p), tur att det då, efter all planering och känsla, blev det bästa bröllopet någonsin :-) !

En annan bra sak med att gifta sig ser du  nedan: ringen!! Vi designade den själv, med en vacker rådiamant. Love it!


tisdag, juni 11, 2013

Moraliskt dilemma

Idag på lunchen hade jag lite bråttom, jag hade en hyrbil med jobbet som skulle tillbaka, jag sprang snabbt in på ett ställe, plockade ihop en sallad och skulle betala; men då var det ingen där! Jag kikade mig stressat omkring, gick in i angränsande rum för att se om någon var där, men nej. Fem minuter gick och det kom fortfarande ingen! Jag hann verkligen inte vänta längre. Vad gör jag? Och vad borde man ha gjort?

1) Jag lämnade salladen och gick. Salladen var troligtvis tvungen att kastas då troligtvis inte någon vill köpa en "färdigplockad" sallad. Jag fick ingen mat.

2) Jag tog salladen och gick. Salladen hade annars troligtvis kastats och resultatet (inga pengar) blev ju ändå detsamma för stället. Och jag fick mat.

3) Jag väntade, lämnade in bilen försent, fick böter men fick (betala) mat.


söndag, juni 09, 2013

Lugnet före stormen?

På senaste har jag haft ett väldigt litet sömnbehov. Svårt att komma i säng (dock inte svårt att somna) och sällan släcker jag innan 00:00, ofta kring 01:00. Sedan går jag upp kring kl 6:30...

Det märkliga är dock att jag inte är trött. Inte alls. Igår hade vi styrelsemöte kl: 9-22 och efter 12-timmars möte började de flesta att se (och känna sig) rätt slitna ut, men jag kände mig inte trött alls. Och då hade jag ändå börjat dagen med 15km terränglöpning i Blackeberg (inga vampyrer BTW)...

Det är givetvis jätteskönt att inte ha ett så stort sömnbehov just nu, men det får mig dock att undra: är det våren och ljuset? Jag kan dock inte minnas att jag brukar få mindre sömnbehov på våren... Eller är det att jag har rätt mycket just nu? Många tankar på bröllop, Amnestymöten, jobbet osv, kan det vara detta som gör att sömnbehovet (tillfälligt) stängts av?? Och om det är det senare, kommer jag då att få äta upp detta?


Kommer jag att tvärdäcka i torpet efter den 15:e? Och vakna lagom tills semestern är slut? 
Den som lever får se...

torsdag, juni 06, 2013

Tänk om

Tänk om vigselförrättaren blir sjuk? Tänk om det spöregnar? Tänk om jag säger fel, blir för full, snubblar och får gräsfläckar på klänningen? Tänk om vi missat någon gäst på gästlistan? Tänk om ingen vill dansa, maten blir bränd eller om jag får världens finne på näsan? 

Eller tänk om det blir alldeles, alldeles underbart? (En hyllning till våra hitintills 14år!)

#nerver #tankar #hjälp! #längtar #nästa helg



måndag, juni 03, 2013

Sponsrad?

Hade en fantastiskt trevlig tur i lördags!! 44km solsken med kollegan Julia Brokind-Linköping (skogen, vackert och en massa vettigt snack). Vi tog det lugnt och fint, käkade tex medhavd saft å bullar vid sjön nedanför nya slottet Bjärka-Säby. Vid hemkomst tog jag och Max 6km till i Eklandskapet. Jag gillar jämna tal. 50 är jämt å fint! Kändes lätt hela vägen! När jag efter dusch hämtade pizza kom regnet. Nice!

Veckan avslutades med gym på söndagen och detta blev det andra gympasset på samma vecka, när hände det senast? Bröllopsform på G?

Är det förresten fler än jag som ser vilka strumpor jag hade på mig i lördags. Innebär denna "tatuering" automatisk sponsring? :-) 



lördag, juni 01, 2013

"Heaven is a place on earth"

...med Lili & Sussie spelas på bussen mot Brokind-Linköping (+45km). Vad är oddsen för det liksom? Den kan knappast gå på radio mer än ett par gånger per år. Jag ser det som ett omen, nu kör vi!!

tisdag, maj 28, 2013

Bridezilla??

Jag ser mig själv som en rätt "laid-back-bride-to-be". Jag känner mig lugn - visst det är en del att fixa och pyssla med - men allt känns som under kontroll. Livet pågpår som vanligt och jag sitter inte begravd i tygprover, provsmakar bröllopstårtor eller testar hållbarheten på brudbuketter. Jag tänker inte ens ha en brudbukett. MEN det finns dock vissa tecken på att jag inte alls är så lugn som jag verkar tro/tycka:


  1. Jag vaknar kallsvettig efter mardrömmar om klänningen. Jag har drömt att jag köpt en sådan med snörning i ryggen och inte provat den noggrant nog och på dagen B visar det sig att den är på tok för stor och inte går att snöra åt hur man än tar i = tutt-flasch.
  2. Många jag träffar/sms:ar eller mailar säger (innan jag sagt något) "Hur går det med bröllopsplanerna?" eller "Visst skulle du gifta dig?" osv. Jag blir förvånad att vissa ens vet att jag ska gifta mig, men i många fall är det rätt osannolikt att någon annan än jag berättat det för dem...
  3. I natt satte jag mig spikrak upp i sängen för att konstatera att vi ännu inte skickat in papperen till Orsa kommun. Kl: 3:30. Omöjligt att somna om.
Mindre än tre veckor kvar som "mö" :-D

söndag, maj 26, 2013

Nu var det lääänge sedan

Jag sprang några riktiga långpass! Idag blev det 22km med rätt tung rygga, men över tre mil har jag inte sprungit sedan... tja, sedan benet "gick av" i oktober. Nästa helg ska dock P ha killhelg i stugan så detta känns som point of no return. Jag funderar på vad som känns bäst: 

- favorit i repris i Kolmården (34km terräng). Fördel: en fantastiskt vacker och omväxlande favorittur. Nackdel: nästan en timme i bil...
- Brokind-Linköping (typ 45km terräng). Fördel: buss dit, benen ända hem! Vacker tur med två slott och ett cafe längs vägen. Nackdel: sista delen springer jag ofta på. Fixar jag 45km själv?
- Ulrika-Rimforsa (36km terräng). Fördel: Vacker, kuperad tur i djupa storskogen! Springer inte där så ofta. Buss dit och tåg hem. Nackdel: verkligen ensligt (aka bryt ej benet) samt att man måste försöka passa tåget hem (sist fick jag vänta i 45min).

Den som lever får se. Undrar om jag får sällis? Vill du med?

fredag, maj 24, 2013

Jag borde sluta tävla

...eller tävla mer! 

Igår stod jag på startinjen till Blodomloppet. Med ångest muttrade jag ilsket jag till alla snyggt dressade klubbkompisar jag mötte att "jag VERKLIGEN borde sluta tävla. I hate it." Jag beslöt mig för att se loppet som ett bra träningspass i bra tempo. Jag skulle INTE stressas av hetsiga medtävlare eller min egen klocka. Sub 45 var fullt godkänt. Lugnt, kontrollerat och lagom snabbt. Basta.

Startskottet går. Första km går på typ 3:46 vilket är på tok för snabbt. Jag saktar av, kör mitt race. Ser klubbisarna försvinna bort. Loppet går bra. Jag hade tänkt hålla ca 4:10-4:15-tempo men det går snabbare än så. Jag springer på, men jag pressar mig inte, bryr mig inte om andra. Det känns aldrig tungt. Vid åttonde km springer jag om en tjej (första jag sett på länge) och sista 500m pressar jag mig till en spurt. 41:30 stannar klockan på, sjunde dam. Jag är är pigg i mål. En halvmara i samma tempo känns fullt överkomligt. Skönt "träningspass". 

Nu till den stora frågan: hade jag sprungit snabbare om jag pressat mig? Eller hade jag fått håll, ont i ett ben eller andnöd? Att springa avslappnat och kontrollerat kanske ger bäst effekt? Kanske borde jag inte sluta tävla (för att jag hatar det) utan byta inställning, slappna av och tävla mer?

måndag, maj 20, 2013

Torpet ÄR ett zoo!

Detta med långhelger har blivit en vana, att blott få två dagars helg känns lite som ett hån... dock spenderades helgen ute i torpet och det var som alltid balsam för själen. Igår gav jag mig ut på upptäcksfärd och en långtur på mysiga grusvägar och gamla traktorspår i skogen - MYS!

Jag har skrivit om det tidigare både här, här och här att torpet ofta är som ett zoo. Är det inte stora älgar så är det albinohuggormar, jättespindlar, familjen snok på bryggan, sura grävlingar, dassödlan eller tjattrande ekorrar. Väldigt charmigt! Vägen till torpet går dessutom bredvid stora vilthägn där man kan se dovhjort, kronhjort, vildsvin och bockar - som en safari ungefär!

Igår på min skogsrunda igår hade jag sannerligen tur! Först kom en skogsmus (eller kanske en hasselmus) hoppande mot mig på en väg. Den hoppade verkligen och såg ut som en jätteliten kängru. Inte alls blyg var den heller. Och söt som socker.


Längre fram sprang jag förbi ett vilthägn och hade turen att få se två unga vildsvin. De rymmer därifrån i parti och minut kan man anta, och oavsett är de svåra att få syn på i de stora hägnen liksom i det vilda men nu fick jag se två. Grisar är fulsöta på nåt vis och får mig ofta att fnissa lite.

Jag fortsatte in på en avstängd grusväg och kom längre in i skogen. Plötsligt får jag sällskap av en havsörn! Jättestor och tjusig flyger den bredvid mig och i samma höjd som mig i ett par meter, kanske bara sex meter bort! Den sätter sig sedan i ett träd ca 30m från vägen. Vacker och väldigt häftigt att få komma så nära!


Havsörn, (vår största rovfågel) bild lånad från http://kenny-wildlife.blogspot.se/2011/12/fota-havsorn-i-norge-4.html

Fågeltemat fortsatte och längre fram såg jag ett korppar som cirklade ovan trädtopparna och vid en sjö gick ett par tranor (och två gäss, men de känns nästan för vanliga för att nämna...). Härlig skogsvända och just som jag satte mig i bilen för att brumma hem så kom ett störtregn, dubbel tur alltså!

tisdag, maj 14, 2013

Riktigt het :-)


Humor att jag kallade mig övertänd i förra inlägget när jag i lördags blev väckt av mina vänner, systrar och ett gäng brandmän!! Möhippa som började med att jag fick testa på rökdykning. Riktigt tufft! Varmt, mörkt och rökigt, men jag räddade hela familjen docka och en av dem vägde 80kg! 

Helt slut efter denna bravad åt vi lunch, skvallrade, vilade upp mig innan vi bytte element till vatten! Nu blev det forsränning i Dalälven! Det var skitskoj och vi var alla modiga. Nu hade även solen tittat fram så efter detta blev det lite snacks (och champagne!) i solskenet.

Färden fortsatte sedan genom dalaskogarna innan vi kom fram till Ulvsjön. Då tog vi en 24-manna kanot ut till en bastuflotte (på vägen ut fick vi se både en bäverhydda och ett hälften av ett häckande fiskjusepar!). På flotten käkade vi, skvallrade, bastade och drack rosé. De flesta av oss doppade oss!! Kvällen var vackert vindstilla och vi hörde lommen flera gånger. Nästan magiskt. När det var nästan helt mörkt tog vi kanoten tillbaka till land.

En fantastisk dag!! Ska erkänna att jag inte kunde somna trots den fullmatade dagen :-) Är, och kommer att vara, varm i hjärtat länge av detta! 

Ulvsjön strax innan midnatt:




tisdag, maj 07, 2013

Övertänd?

Helgen (eller torsdag-söndag) spenderades i vackra Sunne med Amnestys årsmöte. Otroligt peppande att umgås med alla dessa engagerade och kloka människor på samma ställe! Det fyllde mig både med värme och ny energi. Att jag fick fortsatt förtroende att som en del av styrelsen fortsätta leda organisationen kändes otroligt kul!

Men med mycket jobb och lite sömn hela helgen och sedan 14tim arbetsdag igår, och minst lika lång dag idag finns viss risk för övertändning... Tur att långhelg väntar, jag funderar på (surprise, surprise) långlöpning. Vad tror ni dalmasar om runt Runn?

tisdag, april 30, 2013

Vårrullen!!

Ni har säkert sett dem. Säker tom idag, trots att det blåser halvt storm. Jag pratar såklart om vårtecknen. Från de tidiga istapparna och snödropparna till blåsippor och grusborttagningsmaskiner och tävlingscyklister! Kanske har ni känt vårkänslor? Men det säkraste vårtecknen av dem alla är ändå vårrullen. När Max på en promenad plötsligt (vilket han inte gjort på hela hösten/vintern) slänger sig ned på en solig fläck och rullar! Sedan upp lika fort igen. Han ser förvånad ut. Som att det han gjorde var en betingad reflex snarare än av fri vilja. Kanske var det så? Våren som liksom grep tag och slängde runt honom? Idag hände det i alla fall. Vårrullen:

söndag, april 28, 2013

Vem där?

Denna vecka kan summeras som en bra träningsvecka trots att jag skippade intervallerna. Jag behöver kanske vara snäll mot mig själv ett tag till... En timme bra ridning med Itano, "blott" 40min styrka (men jag är rätt stolt att jag fick in det vid kl 19 på söndagen, trots lång dag och lite mat) och 66km bra löpning varav tex ett 2mils pass i 4:43-tempo. Jag kanske tjatar, men det är sååå härligt med barmark! Och att allt tycks vakna till liv! (Även mina ben...)

Vem där?
På tal om liv, i krukan på vårt vackra mangoträd (som vi sått själva med kärna som vi "smugglat" själva från Filippinerna) har det dykt upp en liten gäst. Märkligt då krukan står inomhus. Någon som kan se vad det är? Ogräs eller inte, den får stå kvar, jag är för nyfiken!!!

torsdag, april 25, 2013

DNS - träning


Idag stod intervaller med klubben på schemat! 4x4min norska superintervaller som jag - det ska erkännas - fruktar lite men jag behöver fart. Och draghjälp. Och jag gör "alltid" det jag bestämt mig för, även om det är läskigt. Men när kvällen kom orkade jag bara inte springa dit. Det blev ett ickebeslut, jag kunde liksom inte ens uppbåda energi till att byta om, tiden gick tills det var försent. Inte trött i kroppen, men HELT urblåst i knoppen. Efter 2 1/2 dags konferensande och mycket jobb därutöver fick det bli en DNS på träningen. Jag tog mig inte ens ut på en egen liten lugn jogg. Det var knappt att jag fixade att laga mat.

...men när jag väl gjort det, ätit och klockan bara var 18:50 kom energin tillbaka! Eoner av tid, vad skulle jag hitta på? Att springa kändes svårt med all pasta i magen och jag ville inte lämna Max för att gå till Friskis. Sedan hade jag ju faktiskt ställt in för att jag var för trött. Jag började småstäda lite...

...och vips var en tvättmaskin laddad, disken fixad, lägenheten dammsugad, toaletten glänsande, en trasig sak lagad, saker ihopplockade och jag hade fortfarande tid över. Efter att ha jobbat undan lite som jag skulle ha gjort imorgon hoppas jag därför på en tidig hemgång och en omstart istället för DNS imorgon :-) Det är ju aldrig för sent för att börja om!

måndag, april 22, 2013

Om jag hade en get skulle jag aldrig mer vara ledsen

Det finns många saker som gör livet värt att leva. Vårtecken, morgondagg, kramar, svansviftningar... Och getter. Jag blir alltid glad när jag ser en get. Pigga, busiga ögon, roliga öron, äter allt, klättrat på allt, snor saker och rymmer så fort de får chansen. De går inte att motstå!

Idag träffade jag för övrigt fyra st i stallet. En hade hoppat upp i hästens matskål (bra utsikt, svårt att komma ned), en mammaget och två - håll i er nu - var nyfödda tvillinggetbebisar!! To. Die. For.

Men jag dog inte. Jag tränade skänkelvikning i galopp och på att få Itano att lyssna på mig istället för att spana efter brudar... Både utmanande och kul.

Lyx med både privatridlektioner på duktiga hästar och getgos på samma ställe. Trots det lyxade jag till det än mer med ny ridjacka och nya ridbyxor i lördags. Min förra jacka hade jag dock ärvt av min lillasyster och byxorna av min storasyster :-) så det kändes som på tiden...

Nykittad:

torsdag, april 18, 2013

Saker jag aldrig annars gör...

Ikväll gjorde jag två saker jag annars aldrig gör:

1) Gav upp mitt i en intervallserie, eller jag körde bara 2(5x400m) istället för 3(5x400). Det hade jag bestämt mig för redan innan, men jag brukar bestämma mig för att inte göra alla intervallerna och sedan gör jag alla ändå. Idag hade jag en rätt så bra känsla när jag sprang till Folkungavallen men tänkte ändå att det kunde vara snällt mot knät (som dock inte gör ont alls när jag springer, bara om jag tar på det). Rätt pigg kände jag mig när jag sprang dit och 400m kändes rätt så lätt - "hur trött hinner man bli på 1:25?"-liksom. Men redan på andra intervallen var det som att springa genom sirap (och jag tror inte att jag kan skylla på den monstruösa motvinden, det var nåt annat). Kanske att jag jobbade till kl 22 igår kväll och bara åt pannkaka till lunch? Hur som jag tog i som en tok men kom knappt framåt. Pulsen gick ned typ två slag på 1min vila. Jag gav upp och sprang en omväg hem för att...

2) ...köpa falafel. Mitt i veckan. Själv (det är annars mysa-med-Peter-mat).

Breaking the rules, breaking the rules... :-)

tisdag, april 16, 2013

Det blev blod.

Gårdagens hänvisning till blod besannades tyvärr under dagens löprunda. Jag halkade i en vattenpöl, kraschade i leran och landade på knäna. Resultatet blev ett blått knä, ett rött knä med blodvite samt ett par trasiga kompressionstights. :-(

Hur smart det var att envis som en åsna ändå springa en mil till det återstår att se. Även om knät blev ledset av detta var det dock balsam för själen med fågelkvitter, varma vindar och barmark!! Åh så jag har saknat marken! Täckt av snö har jag nästan glömt bort hur mycket jag saknat gräs, lera, tussilago! Vår!!

(Kung Bore, du är avsatt på livstid. L I V S T I D .)

måndag, april 15, 2013

"Regn på min födelsedag"

"Blod på min födelsedag!" Sa Lotta på bråkmakargatan när hon cyklade omkull på sin födelsedag. Vissa (tex en fd chef...) har sagt att jag är lik Lotta. Så här vid 30+ vet jag inte om man ska skratta eller gråta över att bli liknad vid en tjurig sexåring... Men jag väljer att tänka att de/hen tycker hon är otroligt charmig och söt :-)

"Regn på min födelsedag!" säger dock jag istället! Imorse smattrade det mot fönsterrutorna... MEN trots det är jag nöjd med vädret idag (!). Det kan låta konstigt, men jag skulle vilja kalla detta vårens första dag (jepp, soundtrack Laleh). Efter regnet blev det en mild om än mulen dag med fågelkvitter och VÅR i luften! Jag kände mig 10kg lättare av att äntligen (ÄNTLIGEN!) känna en ljum vind mot min kind. Vågar man hoppas? I så fall, tack för världens bästa födelsedagspresent: välkommen vår!